Orlov, Grigory Vladimirovich

Den stabila versionen checkades ut den 4 maj 2022 . Det finns overifierade ändringar i mallar eller .
Grigory Vladimirovich Orlov
blank300.png|1px]]Porträttarbete tunt. Nicolas Francois Dana
Födelsedatum 1777( 1777 )
Födelseort
Dödsdatum 23 juni 1826( 1826-06-23 )
En plats för döden St. Petersburg
Land
Ockupation senator , kammarherre
Far Vladimir Grigorievich Orlov (1743-1831)
Mor Elizaveta Ivanovna Shtakelberg (1741-1817)
Make Anna Ivanovna Saltykova
Barn Nej
 Mediafiler på Wikimedia Commons

Greve Grigory Vladimirovich Orlov ( 1777 - 1826 ) - Privy Councilor, senator och kammarherre, konstälskare och beskyddare av Posillipo landskapsskola . Den sista representanten för familjen Ekaterininsky Orlov .

Biografi

Den yngsta sonen till greve Vladimir Grigoryevich Orlov från hans äktenskap med friherrinnan Elizaveta Ivanovna Shtakelberg . Han fick namnet Gregory för att hedra sin farbror . Faderns inställning till honom var föräldraskap, men långt ifrån lika öm som mot hans äldste son, som dog tidigt Alexander (1769-1787). Han började sin tjänst 1794 som kammarherre vid storhertiginnan Elizabeth Alekseevnas hov , den 12 april 1798 beviljades han en kammarherre. En samtida beskrev sitt utseende på följande sätt [1] :

Greven var vithårig, som en finländare, med blekt ansikte, tennögon, lång och mager.

Som en stor konstbeundrare var Orlov förtjust i att samla målningar, tryck och andra konstverk. På grund av lättsinne och benägenhet till extravagans satte han sig i stora skulder, vilket ledde till en konflikt med hans far [2] .

Innan han gifte sig bestämde han sig för att skilja sig från sina samlingar för att betala sina skulder. Den 3 februari 1800 gifte han sig med grevinnan Anna Ivanovna Saltykova . Detta äktenskap gjorde hela familjen Orlov mycket lycklig. De nygifta bosatte sig med greve V. G. Orlov, men snart krävde hälsotillståndet för grevinnan Anna Ivanovna seriös behandling utomlands. Efter att ha gått i pension reste Grigory Vladimirovich med sin fru till Frankrike, Italien och Schweiz, men utan framgång. Fram till hennes död bodde han nästan ständigt utomlands, främst i Paris .

De mest kända franska vetenskapsmännen och författarna samlades i parishuset Orlovs, och samtal om rysk litteratur hölls ofta mellan värdarna och gästerna. I ett av dessa samtal uttryckte grevinnan idén om önskvärdheten av en ny översättning av Krylovs fabler till franska, och nästan alla framstående franska författare uttryckte sin beredskap att delta i denna fråga.

Krylovs biograf P. A. Pletnev skriver vid detta tillfälle att en sorts poesiturnering öppnade i Orlovs hus. Greven och grevinnan arbetade flitigt för dem och försökte få in så mycket av den ryska naturen i det franska språket som möjligt. – Slutligen utgavs de bästa 89 Krylovs fabler, dekorerade med vackra gravyrer, lyxigt av greve Orlov tillsammans med franska och italienska översättningar, på vilka mer än 80 författare arbetade.

Greve Orlov älskade sina litterära sysselsättningar och var författare till historiska, politiska och litterära memoarer om kungariket Neapel, musikens historia och måleriets historia i Italien, och beskrivande brev adresserade till grevinnan Sofia Vladimirovna Stroganova . Alla dessa verk skrevs på franska och publicerades i Paris [3] .

Efter sin hustrus död av hjärtsjukdom 1824 återvände han till Ryssland och lämnade det inte längre.

År 1826 utsågs han till Högsta brottmålsdomstolen i fallet med decembristerna . Från 1812 var Orlov senator för den 3:e avdelningen av den styrande senaten . Men en gradvis utveckling av dövhet störde hans tjänst, det var svårt att prata med honom, men detta avslöjades särskilt när han med sin karaktäristiska passion för musik själv började dirigera en hemmaorkester i Otrada-gården. Samtidigt försökte hans far och musikerna att inte visa att resultatet av repetitionen var långt ifrån tillfredsställande.

Kort före sin död hade greve Orlov för avsikt att gifta sig med prinsessan Varvara Yurievna Gorchakova (1778-1828), dotter till prins Yu. V. Dolgorukov , men dog plötsligt före bröllopet. Till det yttre verkade han vara allmänt frisk, men han fick ofta nervösa attacker, där han förlorade medvetandet. Ett sådant anfall, som följde den 22 juni 1826, medan jarlen klättrade upp för senatens trappor, var orsaken till hans död. Han dog av förlamning nästa dag - 23 juni  ( 5 juli )  , 1826 [4] begravdes i Moskva [5] .

Han hade inga barn i äktenskapet, med honom upphörde familjen till Catherine the Orlovs [6] . Den bästa beskrivningen av greve Orlov, angående frågan om hans litterära verksamhet, tillhör prins P. A. Vyazemsky :

Han hade europeisk välvilja i sinne och sätt; kanske säga att han inte skrev sina böcker; tack till honom också för det faktum att den ryske greven och den ryske mästaren över flera tusen själar, han letade efter författarens olikheter och kände därför igen honom i sin själ.

I hans dödsruna sades det att en redan samlad översättning av Krylov av en hel grupp utländska författare "vittnar om den universella respekten och kärleken till honom, som han förtjänade med sin själs vänlighet och kärlek till allt elegant" [7] .

Anteckningar

  1. ↑ Anteckningar av A. M. Turgenev // Ryska antiken. 1885. - N:o 10. - S. 64.
  2. ↑ Biografisk skiss av greve V. G. Orlov. T. 2. - St Petersburg.
  3. ↑ Deras titlar: "Mémoires historiques, politiques et littéraires sur le royaume de Naples", Paris, 1825; "Essai sur l'histoire de la musique en Italie, depuis les temps les plus anciens jusqu'à nos jours" 2 vol, Paris, 1823; "Essai sur l'histoire de la peintura en Italie, depuis les temps les plus anciens jusqu'à nos jours" 2 vol, Paris 1823; "Voyage dans une partie de la France ou lettres desrciptives et historiques, adressées à la C-sse Sophie de Stroganoff, par Mr. le comte d'Orloff, sénateur de Russie, 3 vol Paris, 1824; "Fables russes, tirées du recueil de Mr. Kriloff et imitées en vers français et italiens par divers auteurs, précédées dune introduction française de Mr. Lemontey et d'une preface italienne de Mr. Salfî, 2 vol. Paris, 1825.
  4. ↑ TsGIA SPb. F. 19. - Op. 124. - D. 642. - S. 137. Metriska böcker av den styrande senatens kyrka.
  5. ↑ Moskvanekropolis är dock tyst om hans begravning i Moskva .
  6. ↑ Hans elev Gregory föddes den 14 september 1819 i Warszawa, döptes den 17 augusti 1824 i Transfiguration Cathedral i St. Petersburg - se: TsGIA SPb. F. 19. - Op. 111. - D. 213. - S. 83.
  7. ↑ Dödsruna // Otechestvennye zapiski. - 1826. - T. 25. - S. 124.

Litteratur

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk
  • Musikal Riemann
  • Ryska biografiska