Mnevskaya, Galina Ivanovna
| Galina Mnevskaya | |
|---|---|
| Galina Mnevska | |
| Alias | Galina Orlivna |
| Födelsedatum | 16 november 1895 |
| Födelseort | Med. Kalaidintsy , Poltava Governorate (nu Lubny Raion , Poltava Oblast , Ukraina ) |
| Dödsdatum | 21 mars 1955 (59 år) |
| En plats för döden | Holoby , Kovelsky-distriktet , Volyn oblast , ukrainska SSR |
| Medborgarskap (medborgarskap) | |
| Ockupation | romanförfattare , översättare , skådespelare , lärare |
| Utmärkelser |
  |
Galina Ivanovna Mnevskaya ( ukrainska Galina Ivanivna Mnevska ; pseudonym - Galina Orlivna , ukrainska Galina Orlivna ; 1895 - 1955 ) - ukrainsk författare, översättare, skådespelerska, lärare.
Biografi
Född i familjen till en zemstvotjänsteman och en folklärare. Hennes far dog tidigt, när Galina var i sitt sjätte år, medan hennes mamma var konstant sjuk.
Fram till 4:e klass studerade hon på Lubny Women's Gymnasium. Åren 1906-1907. Sofia Georgievna, Galinas mor, avtjänade ett fängelsestraff för att ha tryckt och distribuerat politisk litteratur; efter det åkte mamman och dottern till Moskva, där Galina tog examen från gymnasiet.
Redan under skolåren blev hon intresserad av konst, var förtjust i litteratur. Galina var mycket imponerad av resan till Yasnaya Polyana för Leo Tolstojs begravning, som hon beskrev i en memoarartikel publicerad i Lviv-tidningen Mir (Svit. 1925. Nr. 14), och ett möte i januari 1914 med N. Raven .
1916 gick hon in på högre kvinnokurser . Efter revolutionen 1917 återvände hon till Kiev , fortsatte sina studier vid Olginsky-universitetet; Jag slutförde inte min senaste kurs på grund av brist på pengar.
1918 började hon försöka sig på litteratur och på scenen och tog den kreativa pseudonymen Orlivna. Fram till hösten 1919 spelade hon på scenen i Kievs unga teater, sedan på Ivan Franko Vinnitsa-teatern under ledning av Gnat Yura , faktiskt i exil i västra Ukraina. 1920, på inbjudan, flyttade hon till Lvov .
1921 gifte hon sig med Klim Polishchuk , den 10 mars 1922 föddes deras dotter Lesya (hon dog den 16 april 1971 av njursjukdom). Lvov-perioden var särskilt fruktbar i Galina Orlivnas litterära verk. 1921 debuterade hon med novellen "Gul" i wienska tidskriften "Frihet" ("Villa"), samtidigt utkom hennes första novellsamling "Känslans väg". Publicerad i tidningar i Lvov, Prag , Wien . Förutom noveller skrev hon berättelser för barn, dramatiseringar för barnteater ("The Frog Princess", "Christ Tree", etc.), var engagerad i översättningsaktiviteter (" Robinson Crusoe " av Daniel Defoe , "The Beautiful Sabine" Women” av Leonid Andreev , etc.).
Hösten 1925, efter att ha fått tillstånd från de sovjetiska myndigheterna efter nästan två års väntan, flyttade familjen till Polishchuk och Orlivna till den ukrainska SSR (kanske Galina var initiativtagaren till flytten), till Lubnyj, där hon bosatte sig med Galinas mor. Polishchuk lämnade nästan omedelbart för att arbeta i Kharkov ; Galina stannade kvar i Lubny, aktivt engagerad i litteratur. Hon publicerades i tidningarna "Red Way", "Globe", " Livet och revolutionen ", " Universum ", etc. Hennes berättelse "Emigranter" (1929) fick en gillande recension av P. Tychina , som senare besökte Galina i Lubnyj . Andra anmärkningsvärda verk från denna period är "Ilishva", "The Treasure of Farfader Yakov", "New Field", "Babi Revolt", "Anthrax". Galina Orlivna försökte penetrera hjältarnas psykologi, skildrade realistiskt de dåvarande processerna i samhället; detta orsakade missnöje, skribenten kritiserades för att beskriva den kollektiva jordbruksrörelsen som livegenskap. 1929 blev hon medlem i den litterära organisationen Plough .
1927 inledde Galina ett förhållande med V. Yurezansky , äktenskapet med Polishchuk bröts upp, men de tidigare makarna fortsatte sin kommunikation, som avbröts strax före Polishchuks död. Förmodligen tilldelades Yurezansky författaren som informatör.
1930 fick hon lägenhet 27 i Slovo -författarhuset , och natten mellan den 19 och 20 januari 1931 arresterades hon, kanske den första bland invånarna i huset, och skickades till fängelse på Kholodnaya Gora. 19 augusti 1931 exil i 5 år till Centralasien.
I exil i Aktyubinsk var hon engagerad i hårt arbete på järnvägen. Vintern 1934 gifte hon sig med en Volhynian Yakov Zakharovich Vozny (1899-1980), som hon hade träffat medan hon fortfarande satt i ett Kharkov-fängelse. Hon fortsatte att skriva, men hennes verk publicerades inte. Efter utgången av exilen (20 januari 1936) förbjöds hon att återvända till Ukraina. 1938-1953 arbetade hon som lärare i ryskt språk och litteratur vid Martuk gymnasieskola ( Aktobe-regionen ), organiserade en kör där, som hon ledde i 10 år; blev en utmärkt student i folkbildning i Kazakstan.
Hon dog efter en allvarlig obotlig sjukdom i byn Goloby , i sin mans hemland. Enligt testamentet begravdes hon där.
Bibliografi
 I bibliografiska kataloger |
|---|