Katsonis, Lambros

Den aktuella versionen av sidan har ännu inte granskats av erfarna bidragsgivare och kan skilja sig väsentligt från versionen som granskades den 8 april 2020; kontroller kräver 10 redigeringar .
Katsonis Lambros
Λαμπρος Κατσωνης
Födelsedatum 1752( 1752 )
Födelseort Levadia , Grekland
Dödsdatum 1805( 1805 )
En plats för döden Livadia , Krim
Anslutning  ryska imperiet
Utmärkelser och priser Orden av St. George IV grad
Autograf
 Mediafiler på Wikimedia Commons

Lambros Katsonis ( grekiska: Λάμπρος Κατσώνης ), alias Lambro Kachioni , Kachoni eller Kacconi ( 1752 , Levadia , Grekland  - 1805 , Livadia , ryska kejsardömets befrielserörelse, den grekiska nationell ledare för det grekiska kejsardömet) .

Biografi

Lambros Katsonis föddes i Levadia ( Boeotia , Central Grekland ).

Det är känt att Lambros vid 17 års ålder, tillsammans med sin bror och andra grekiska volontärer, gick in i Medelhavsskvadronen G. Spiridov . Snart dog hans äldre bror i ett sjöslag. Lambros gick in i den ryska jägarkåren och deltog i den ryska flottans landsättningar.

Åren 1770-1774 deltog han tillsammans med andra grekiska frivilliga i den ryska arméns fientligheter på Peloponnesos och Egeiska ögruppen. Efter slutet av det rysk-turkiska kriget 1768-1774 flyttade han till Ryssland, där han tjänstgjorde som officer i ett grekiskt infanteriregemente . Under det rysk-turkiska kriget 1787-1792 befäl han en frivillig grekisk flottilj i Medelhavet , skapad 1788 i Trieste , som kämpade framgångsrikt mot den turkiska flottan och besegrade flera turkiska skvadroner.

I maj 1792 utfärdade Katsonis en proklamation om att Jassy-fördraget från 1791 slöts utan att ta hänsyn till grekernas intressen och att kampen mot turkarna skulle fortsätta "tills grekerna uppnår sina rättigheter". I Tenaron (Södra Peloponnesos) kämpade flottiljen ledd av Katsonis mot den turkiska flottan, understödd av franska fartyg. I en ojämlik kamp besegrades Katsonis och tog sin tillflykt till de venetianska besittningarna och återvände sedan till Ryssland, där han blev befälhavare för den grekiska Balaklava-bataljonen .

I Ryssland

1775 flyttade Katsonis till Kerch . Under 1777-1778, medan han fortfarande var sergeant, utmärkte sig Katsonis genom att undertrycka tatarernas uppror och fick en officersgrad.

1781 sändes löjtnant Katsonis till Persien under befäl av greve M. Voinovich .

Den 21 april 1785, genom dekret av Katarina II , beviljades Cacioni "till den ädla ryska adeln och inkluderades i den andra delen av Taurideadelns genealogiska bok."

År 1786 befordrade prins Potemkin , "för sina tjänster i den persiska expeditionen", Katsonis till rang av (armé)kapten.

29 juli 1790 befordrades Lambro Caccioni för militära förtjänster och personligt mod till överste och belönades med St. Georges orden 4:e klass .

Rysk-turkiska kriget 1787-1792

Turkarna, pådrivna av brittisk diplomati, förklarade krig mot Ryssland i augusti 1787. Samtidigt vidtar turkarna förebyggande åtgärder mot grekerna, för att undvika ett grekiskt uppror, liknande det som hände under den första skärgårdsexpeditionen.

Med krigsutbrottet organiserade Katsonis en avdelning av greker, som den 11 oktober 1787, nära Gazhibey (nu Odessa ) på båtar, erövrade ett turkiskt skepp. Det fångade skeppet döptes om till "Prins Potemkin-Tavrichesky".

I oktober förberedde Potemkin 21 "kryssande" fartyg. Katsonis ledde snart denna korsarflottilj, som stred under St Andrews flagga .

I februari 1788 gick Österrike in i kriget på Rysslands sida . Men Ryssland kunde inte skicka amiral Greigs skvadron till Medelhavet, eftersom kriget var på väg mot Sverige , som, också pådrivet av britterna, slutligen förklarade Ryssland krig i juli 1788. Frånvaron av den ryska flottan i Medelhavet fick i uppdrag att kompensera för Katsonis och de grekiska sjömännen. [1] .

Trieste

I januari 1788 fick Katsonis tjänstledigt från Potemkin och reste till Trieste , den enda hamnen i det då allierade Österrike .

Här köper Katsonis, med hjälp av det grekiska samfundet, inom 6 månader ett amerikanskt tremastat handelsfartyg med fregattsegelutrustning, utrustar det med 28 kanoner och kallar det "Minerva Severnaya", samt 2 grekiska handelsfartyg från ön av Kefalonia , med 16 vapen vardera omdöpt till "Prins Potemkin-Tauride" och "greve Alexander Bezborodko" (till ära av författaren till det grekiska projektet Catherine). Besättningarna var bemannade av grekiska handelsseglare och frivilliga från det grekiska samhället Trieste. [2] .

I Egeiska havet

Omedelbart efter att ha lämnat Trieste, erövrade Katsonis 2 turkiska skepp i Joniska havet , som döptes om för att hedra Catherines barnbarn till "storhertig Konstantin" och "storhertig Alexander".

Flottiljen kretsade runt Peloponnesos och gick in i Egeiska havet . Efter att ha träffat 5 turkiska skepp tvingade Katsonis dem att kapitulera. Nu bestod hans lilla skvadron av 10 fartyg. Katsonis styrde mot Dodekanesos skärgård och tog den lilla ön Kastelorizo . Sedan nådde flottiljen, som fortsatte att ingjuta skräck hos turkarna, Egyptens kust . När de återvände från Egypten möttes Katsonis-flottiljen nära ön Karpathos , i spetsen för vars flaggskeppsfregatt med två däck från Kapudan Pasha (det vill säga befälhavaren för den osmanska flottan). Utan att tveka attackerade Katsonis turkarna och körde dem hela vägen till ingången till Dardanellerna . Den franske konsuln på ön Rhodos kallade Katsonis "den nya Themistokles , en värdig ättling till de antika grekiska hjältarna."

Målet uppnåddes: det fanns ingen rysk flotta i den grekiska skärgården, men som Katsonis skrev, ”det dånar över hela Turkiet att skärgården är fylld av ryska fartyg, men i själva verket finns det inte fler korsarer i skärgården än jag och 10 av mina skepp.” Catherine beordrade att Katsonis-flottiljen hädanefter skulle kallas det ryska imperiets flotta.

Tillbaka i skärgården

Flottiljen återvände till Trieste, men sjösattes i mitten av april igen.

Nära staden Dyrrahion ( Durres ) väntar turkiska skepp på honom, men Katsonis attackerar omedelbart, sjunker, bränner dem och fångar flera skepp. Efter det styrde flottiljen mot ön Zakynthos och gick sedan in i skärgården och passerade ön Ikaria och stod vid Dardanellerna .

I slutet av 1788 - början av 1789 avlyssnar Katsonis turkiska skepp vid ingången till Dardanellerna. Katarina II , genom dekret av den 24 juli 1789, befordrade honom till överstelöjtnant "för ett antal prestationer som utförts" som en belöning för hans flitiga tjänster i skärgården.

Efter Dardanellerna drog Katsonis flottilj, som bogserade ytterligare 7 tillfångatagna fartyg, mot ön Kea , som Katsonis gjorde till basen för sin flotta.

Här, på Kea, fick Katsonis ett brev från den turkiska sultanen genom den osmanska flottans tolk, den grekiska Mavrogenis. Abdul Hamid I försökte muta honom och erbjöd Katsonis, bland annat, att välja mellan vilken ö som helst i skärgården. Katsonis brydde sig inte om att svara turken.

Slaget vid Andros Island

I början av 1790 tvingades turkarna behålla 23 slagskepp i den grekiska skärgården, vilket försvagade deras flotta, som motsatte sig Ushakovs ryska flotta vid Svarta havet. Katsonis agerande störde samtidigt leveransen av mat till Konstantinopel.

Den nye sultanen Selim III beordrade sina amiraler att samordna sig med den algeriska piraten Seit-ali. Den algeriska skvadronen, bestående av 12 fartyg, med en total beväpning på 300 kanoner, gick in i Egeiska havet. Den 6 maj, nära ön Andros , attackerade Katsonis den turkiska skvadronen Mustafa Pasha, med 19 fartyg. Den 7 maj närmade sig 12 algeriska fartyg av Seit-ali och anslöt sig till striden. Katsonis förutsåg utgången av striden och kastade sin långa piratkniv överbord med orden: "Vi är nu förlorade. Du är mitt svärd, ligg på botten, som en vigselring för fosterlandets framtida befrielse. (Efter 30 år, en deltagare i denna strid, i den framtida befälhavaren för flottan på ön Psara , "höjde" Apostolis denna "ring").

Det algeriska flaggskeppet och andra fartyg attackerade Minerva Severnaya. På natten närmade sig roddbåtar Minerva, besättningen evakuerades och Minerva brändes. Katsonis besegrades, men lyckades fly med 4 skepp till ön Kitira .

Efter striden massakrerade turkarna som vanligt invånarna på öarna Kea och Andros. Potemkin skrev till Catherine: "I själva misslyckandet uttrycker han orädd mod. Han led i denna strid med turkarna, men han flydde själv med nästan alla och, när han återhämtade sig, kommer han att gå igen. Han är den enda som slåss."

Den 29 juli befordrades Katsonis till överste för sina förtjänster och personliga mod och belönades med St. Georges orden, fjärde graden.

Ny flotta

I slutet av 1790 överförde Katsonis kommandot över resterna av flottiljen till Nikolaos Kasimis. I början av 1791 träffade Katsonis i Wien generalmajor A. Ya. Vyshinsky, S. A. Lozovsky. TAMARA, Vasily Stepanovich // Diplomatisk ordbok. - M .: Statens förlag för politisk litteratur . - 1948. Efter att ha fått pengar till en ny flottilj börjar Katsonis bildas. I augusti 1791 hade flottiljen 21 fartyg.

Grekiska kriget

Den 11 augusti 1791 undertecknade Ryssland en vapenvila med turkarna och den 29 december Jassy-fördraget . Grekland nämndes inte ens i detta fördrag. General Tamara beordrade Katsonis att ta sina skepp till Trieste och avväpna dem där. Men Katsonis, arg över att ryssarna, som i den första skärgårdsexpeditionen, löste sina problem och övergav grekerna, vägrar att avväpna flottiljen och fortsätter kriget. Kriget blir grekiskt. Detta var kanske första gången sedan Konstantinopels fall 1453 som grekiska kaptener och sjömän gick ut för att slåss i Egeiska havet inte under främmande flagg och inte i tjänst hos en främmande kejsare eller kung.

Manifest

Kleft Andreas Androutsos , samma rumeliot (det vill säga en infödd i centrala Grekland) som Katsonis, anslöt sig till honom med 800 kämpar 1790. Med hjälp av Androutsos etablerar Katsonis en bas i bukten Porto Cayo på halvön Mani . Valet var inte av misstag. Den halvautonoma Mani var fri från turkarna och Katsonis/Androutsos satte sig själva i uppgift att återuppta upproret på Peloponnesos och sprida det vidare norrut till andra delar av Grekland. Katsonis blev gudfar till Androutsos son, Odysseus , senare den mest slående och tragiska figuren i det grekiska befrielsekriget.

I maj 1792 utfärdade Katsonis ett manifest som uttryckte grekernas indignation över Iasi-freden, som inte tog hänsyn till grekernas intressen, och förklarade krig för Greklands frihet och tillkännagav också sin avsikt att inte lägga ner vapen tills målet uppnåddes. Katsonis är inte längre en rysk överste, utan "King of Sparta". Viken är befäst med 5 kustbatterier. Baserat i Porto Cayo kontrollerar Katsonis sjöfarten i östra Medelhavet. Förutom turkiska fartyg bränner Katsonis 2 franska handelsfartyg nära staden Nafplio .

Men huvuduppgiften, att skapa ett uppror på Peloponnesos , misslyckades. Peloponnesos dränktes i blod för bara 20 år sedan och var inte redo för en ny blodsutgjutelse. Även de stolta Maniots var försiktiga i sina handlingar mot Katsonis. Härskaren över Mani Grigorakis, även om han inte följde sultanens order, gav inte heller Katsonis (öppen) hjälp.

Den 5 juni attackerade 20 turkiska fartyg och den franska fregatten Modeste Porto Cayo. Manioterna gav Katsonis möjlighet att lämna viken. Innan avresan förstördes batterierna. Katsonis på ett litet skepp nådde ön Kitira och sedan till ön Ithaca . Andreas Andrutsos kämpade tillsammans med en handfull av sina landsmän-vapenkamrater genom hela Peloponnesos och nådde sina berg i centrala Grekland.

Androutsos öde var tragiskt: när han försökte nå Ryssland ytterligare och träffa Katsonis, arresterades han av venetianerna i Spalato , Dalmatien och överlämnades till turkarna. Efter 4 års tortyr i Konstantinopel "Bagno" drunknades han i Bosporen 1797 [3] .

Tillbaka i Ryssland

Efter Joniska öarna vandrade Katsonis runt i Europa i 2 år. Bristen på bistånd från Ryssland var ett vedergällning för vägran att avväpna flottan, för icke-erkännandet av fred och en oberoende politik. Efter framställningar 1794 kommer han till Cherson .

År 1795 , genom dekret av Katarina II , skapades den grekiska divisionen i Odessa på 350 personer, varav 300 sjömän tidigare hade tjänstgjort i Katsonis-flottiljen.

Den 20 september 1795 introducerades Katsonis för Katarina II. År 1796 bjöds Katsonis upprepade gånger till kejsarinnans bord vid mottagningar, ett faktum som inte är helt vanligt med tanke på att Katsonis inte hade någon amiralsgrad. Katsonis var närvarande vid kejsarinnans död och tog hennes död som en personlig tragedi.

I mars 1797, som ett tecken på respekt för Katsonis förtjänster och kunglig gunst, överlämnade Paul I honom en ring, till vilken en lapp var fäst: ”Till Mr. Lambros Katsonis. Vi erkänner den iver du har visat i statens tjänst. Som ett tecken på vår respekt och gunst skickar vi dig denna kungliga ring. Jag kommer vänligt till dig. Pavel 27 mars 1797 "

Taurida

Katarina II gav Katsonis gods på Krim . Katsonis börjar bygga en herrgård i staden Panas-chair, vilket betyder "helig äng" på tatariska. Detta sammanfaller överraskande nog med namnet på den ursprungliga staden Katsonis, Livadia (livadi på grekiska - äng). Katsonis kallade sitt gods Livadia, och härifrån kom Livadia Tauride. [4] . På Krim blev den företagsamma Katsonis en stor och framgångsrik industriman och köpman. År 1799 byggde Katsonis en anläggning för produktion av druvvodka.

Lambro Caccioni dog 1805 , under oklara omständigheter, påstås ha förgiftats av en turkisk spion.

Familj

I historieskrivning

Om Katsonis i rysk historieskrivning noteras som en heroisk, men också en färgstark figur av "kejsarinnan Katarinas korsar", så fokuserar den grekiska historieskrivningen, som noterar alla hans heroiska sidor, på något annat: kampen mellan Katsonis och Andrutsos efter Iasi-freden  är en manifestation av grekernas mogna beslut att inte längre vänta på sin befrielse från europeiska monarkier. Det var denna beslutsamhet som under de följande decennierna ledde till skapandet av ett antal hemliga revolutionära sällskap. Ett av dessa sällskap, Filiki Eteria , lyckades förbereda den grekiska revolutionen 1821, som fungerade som början på det blodiga befrielsekriget 1821-1829. Som ett resultat av detta krig återskapade grekerna sin stat, mot viljan från den "heliga alliansen" av kristna monarker.

I litteratur

Det finns anledning att tro att Lambros Katsonis med sitt turbulenta liv fungerade som en prototyp för Byrons skapelse av bilder av korsarer. Detta är först och främst dikten "Le Corsaire" - en av de romantiska "orientaliska dikterna" skapade 1813-1816, och "Don Juan" - en roman på vers, skriven 1818-1824.

I The Corsair var Katsonis prototypen till huvudpersonen, korsaren Konrad, och prototypen på turken Seid Pasha var motståndaren till Katsonis, den algeriska Seit-ali. I The Bride of Abydos, skriven av Byron 1813, finns följande rader: ... i hopp om frihet Här ritar Lambro stolta söner med vänner en krigshymn - Sitter vid elden flyger de med en dröm Att ta bort deras ödesdigra vrede från paradis. I en anteckning till den här dikten gav Byron följande referens: "Lambro Canzoni, en grek, känd för sin kamp 1789-1790 för självständigheten i sitt hemland. Övergiven av ryssarna blev han en pirat... Han och Riga  är de två största grekiska revolutionärerna." Så namnet på den grekiska korsaren i Lambros Katsonis ryska tjänst förblev att leva i den stora engelska poetens verk, efter att ha fått världsomspännande, men anonym berömmelse.

Valentin Pikul tillägnade essän " The First Listrigon of Balaklava " till Katsonis.

Lambros Katsonis är hjälten i berättelsen "Meeting" i boken "Were-were not Taganrog" av I. Pashchenko [7]

Minne

Anteckningar

  1. ↑ Αποστολος Ε. Βακαλοπουλος, Νεα Ελληνικη Ιστορια, 1204-1985, σε.137
  2. ↑ Δημητρης Φωτιαδης,Ιστορια του 21,ΜΕΛΙΣΣΑ, 1971, τομος ς .17Β, σ
  3. ↑ Αποστολος Ε. Βακαλοπουλος,Νεα Ελληνικη Ιστορια, 1204-1985, σε.138
  4. ↑ Officiell webbplats för Livadia Krymskaya . Datum för åtkomst: 21 december 2010. Arkiverad från originalet den 4 maj 2016.
  5. ↑ Balaklava grekiska infanteribataljon @ surnameindex.info . Hämtad 18 april 2020. Arkiverad från originalet 18 april 2020.
  6. ↑ 24th Crimean Border Brigade @ surnameindex.info . Hämtad 18 april 2020. Arkiverad från originalet 16 april 2020.
  7. ↑ Det var-var inte Taganrog . Hämtad 29 april 2013. Arkiverad från originalet 3 juni 2016.

Litteratur

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk
  • Brockhaus och Efron
  • Militär Sytina