Yazykov, Nikolai Mikhailovich

Den aktuella versionen av sidan har ännu inte granskats av erfarna bidragsgivare och kan skilja sig väsentligt från versionen som granskades den 4 maj 2017; verifiering kräver 51 redigeringar .
Nikolai Mikhailovich Yazykov

Litografi av R. Gundrieser efter teckning av Khripkov. 1829
Födelsedatum 4 (16) mars 1803( 1803-03-16 )
Födelseort Simbirsk
Dödsdatum 26 december 1846 ( 7 januari 1847 ) (43 år gammal)( 1847-01-07 )
En plats för döden Moskva
Medborgarskap (medborgarskap)
Ockupation poet
År av kreativitet 1819-1847
Riktning romantik
Genre poesi
Verkens språk ryska
Debut 1819
Fungerar på sajten Lib.ru
Wikisources logotyp Jobbar på Wikisource
 Mediafiler på Wikimedia Commons
Wikiquote logotyp Citat på Wikiquote

Nikolai Mikhailovich Yazykov ( 4 mars  [16],  1803 , Simbirsk  - 26 december 1846 [ 7 januari 1847 ], Moskva ) - Rysk poet från romantikens tidevarv , en av de ljusaste representanterna för den ryska poesins guldålder , som kallade sig själv "en poet av glädje och humle", liksom "en poet av fest och frihet". I slutet av sitt liv var han nära slavofilerna .

Biografi

Född den 4  ( 16 ) mars  1803 i Simbirsk i en godsägarefamilj ; far - polischef Mikhail Petrovich Yazykov (1774-1836), mor - Ekaterina Alexandrovna Yermolova (1777-1831). Nikolais syster Ekaterina blev senare hustru till filosofen och poeten A. S. Khomyakov .

Under det tolfte året sändes Nikolai till gruvingenjörkåren i St. Petersburg och i slutet av kursen gick han in i ingenjörkåren; men utan att känna ett kall för matematik och att ryckas med av poesin, beslöt han, på inrådan av en professor i litteratur vid Dorpat University , en välkänd författare A.F. Voeikov , att flytta till detta universitet (1820). 1819 gjorde han sin debut i tryck (på sidorna av Konkurrenten av upplysning och välgörenhet).

Studierna vid den etiska och politiska avdelningen vid den filosofiska fakulteten i Dorpat varade i 7 år, från 1822 till 1829. Passion för "traditionella för tyska studenter fester och amoriner" [1] var huvudorsaken till att Yazykov inte hann fullfölja universitetskursen under hela denna tid; med hans ord förblev han i ett sekel "fritt utan examen". Tack vare villkoren för det fria och glada livet för de dåvarande studenterna skapade Yazykov i sina dikter en originell, ljus och festlig värld av ung vidd och kärlek till frihet - en ny högtidlig dityrambisk stil av " lätt poesi ". Hans anakreontiska dikter i lovprisning av vin och skoj uppmärksammades snart av Zjukovsky . Delvig letade efter sina dikter till sina " Norra blommor ", och Pushkin bjöd in honom till Mikhailovskoye .

Från Dorpat reste poeten endast för en kort tid till Moskva och St. Petersburg . 1826 besökte han Praskovya Osipova , A. Wolfs mor , i Pskov-provinsen , i Trigorsky . Här träffade han Pushkin , som serverade en länk . Vid den här tiden skrevs den berömda dikten "Trigorskoye". Därefter påminde Yazykov denna resa med nöje i ett uppriktigt poetiskt meddelande till Arina Rodionovna . "Hälsa, undergrävd av Dorpat överdrifter, började förråda honom mycket tidigt" [1] ; redan 1826 började han visa de första tecknen på en sjukdom som förde honom tjugo år senare till en tidig grav.

Simbirsk år

År 1829, efter att ha samlat på sig skulder i Dorpat, flyttade Yazykov till Moskva, till sina vänner Elagins hus, skenbart för att förbereda sig för examen vid universitetet, där han aldrig kom in. För att få den, enligt dåvarande begreppen nödvändiga första rangen för en adelsman, inträdde han som kontorist på Lantmäterikontoret . 1833 gick han i pension med rang av kollegial registrator och flyttade till sin Simbirsk-by Yazykovo , där han bodde i flera år, och "njöt", som han själv sa, "poetisk lättja". I september 1833 besökte A.S. Pushkin Orenburg på väg till Orenburg och tillbaka.

Under sin vistelse i byn Yazykov, genom sin framtida svärson (systers man) A. S. Khomyakov och brorsonen D. A. Valuev, började han komma närmare slavofilierna . 1831 började han tillsammans med P. V. Kireevsky samla material om rysk folkdiktning. Under samma period blev han intresserad av homeopati , började översätta från tyska essäer om detta ämne. År 1834 blev han fullvärdig medlem i Society of Lovers of Russian Literature . Hösten 1836 återupptogs sjukdomen i ryggmärgen med förnyad kraft, så att han snart inte längre kunde gå rakt.

Sjukdom och sista år

Våren 1838 tog P. V. Kireevsky honom praktiskt taget med tvång till Moskva för behandling, där den välkände läkaren Inozemtsev rådde Yazykov att åka utomlands så snart som möjligt.

Kireevsky följde honom först till Marienbad , sedan till Hanau , Kreutznach och Gastein . I Hanau blev Yazykov nära vän med Gogol , som 1842 tog honom med sig till Venedig och Rom . Gogol kallade Yazykov för sin favoritpoet: "Namnet Yazykov var inte för intet. Han talar språket, som en arab med sin vilda häst, och till och med så att säga skryter om sin makt. Den store författaren kallade Yazykovs "Jordbävning" för "den bästa ryska dikten" [2] . Deras vänskap var till en början varm och uppriktig, även om den framför allt kom till uttryck i var och en av dems sympatiska inställning till den andres talang, den religiositet som var utmärkande för dem båda och liknande kroppsliga åkommor. På grund av små vardagsbråk skildes de åt, men fortsatte att korrespondera.

År 1843, med längtan efter sitt hemland, återvände Yazykov till Moskva i ett helt hopplöst tillstånd. Utan att lämna sin lägenhet höll han sakta på att tyna bort; hans enda nöje var de veckomöten han var värd med sina författarkollegor. Under inflytande av sina vänner, som slutligen övergick till slavofilismens position [3] , kritiserade han västerlänningarna i en ganska oförskämd form [4] , och 1844 attackerade han dem med ett svordomsbudskap " Att inte vår " (blev i listorna , utgiven 1871), där alla medlemmar av den västerländska kretsen förklarades som fiender till fosterlandet. Som svar fördömde Nekrasov i vers [5] och Belinsky [6] och Herzen [7] i prosa skarpt Jazykov, och han stämplades som reaktionär . Som Yazykov själv skrev [8] :

... Dessa verser gjorde jobbet, delade det som inte borde ha hängt ihop, skilde fåren från getterna, nyttan är stor!.. Det går knappast att kalla handling, vad det än må vara, mot dem som vill bevisa att de inte bara har rätten, utan också plikten att förakta det ryska folket, och att bevisa med det faktum att det finns mycket korruption i det, medan denna korruption har fött barn, uppfostrat och fortfarande föder och fostrar precis vad de kallar sin övertygelse!

Död

Yazykov dog den 26 december 1846  ( 7 januari  1847 ) och begravdes i Danilov-klostret under samma gravsten tillsammans med sin brorson D. A. Valuev . Inte långt från hans grav begravdes senare Gogol och Khomyakov . På 1930-talet begravdes alla tre på Novodevichy-kyrkogården .

Efter N. M. Yazykovs död överfördes 2 325 böcker från hans personliga bibliotek av hans bröder Peter och Alexander till fonden för Karamzins allmänna bibliotek i Simbirsk .

D. Mirsky om Yazykov

Pushkin sa att den kastaliska nyckeln , från vilken Yazykov drack, flödar inte med vatten, utan med champagne . Den nästan fysiska berusningen som Yazykovs dikter producerar är välkänd för hans läsare. Hans poesi är kall och skummande som champagne eller som en mineralkälla. Den enorma – fysiska eller nervösa – energin i hans poesi är oöverträffad. Det är inte svårt att föreställa sig vad han gjorde av en sådan handling som "Vattenfall" (1828), men mer fridfulla dikter om naturen ("Trigorskoye" eller dikter om sjön Peipsi ) slår lika väl med gnistrande liv i sin kalla kristallprakt.

Hans bästa och vackraste dikter måste uppfattas just som rent verbal prakt: sådana är den berömda jordbävningen (1844), där språkligt överskott, strikt riktat och renat, når en speciell briljans; och kanske de bästa linjerna av alla ("Till Rhen ", 1840), där han välkomnar den tyska floden på uppdrag av Volga och alla dess bifloder; uppräkning av dessa bifloder, en kontinuerlig katalog av femtio rader - en av de största triumferna inom rysk verbalkonst och ett oöverträffat rekord av långa andetag: att läsa dessa verser är den svåraste och, om den lyckas, den mest strålande prestation för en reciter [1 ] .

Minne

Upplagor

Anteckningar

  1. ↑ 1 2 3 D. P. Svyatopolk-Mirsky . Kapitel om Yazykov från den ryska litteraturens historia
  2. ↑ Livesidor: A. S. Pushkin, N. V. Gogol, M. Yu. Lermontov, V. G. Belinsky i memoarer, brev, dagböcker, självbiografiska verk och dokument. - M. , 1970. - S. 286.
  3. ↑ Konstantin Aksakov (Yazikov)
  4. ↑ Till Chaadaev (Jazykov)
  5. ↑ "Meddelande till en vän (från utlandet)" (1845) Nekrasov
  6. ↑ Belinsky V. G. rysk litteratur 1844, del II, nr 1674
  7. ↑ Herzen A. I.  Fullständig. coll. cit., volym II. M., 1954, sid. 133-139. "Moskvityanin" och universum
  8. ↑ Yazykov Nikolai Mikhailovich - biografi om poeten
  9. ↑ 1 2 3 september 1986 / Ulyanovsks historia / År och människor . leta.73online.ru. Tillträdesdatum: 27 september 2019.
  10. ↑ HMK 2003. Helrysk filatelistutställning "KULTUR OCH FILATELI" Ulyanovsk 2003 . meshok.net . Tillträdesdatum: 18 oktober 2020.
  11. ↑ KhMK 2003 Yazykov Ulyanovsk SG-utställning Kultur och filateli . meshok.net . Tillträdesdatum: 18 oktober 2020.
  12. ↑ KhMK 2003 Ulyanovsk hus-museum Yazykov Yazykov SG Kultur och filateli utställning . meshok.net . Tillträdesdatum: 18 oktober 2020.
  13. ↑ Ulyanovsk City Duma - suppleanter, beslut, resolutioner, distrikt, Ulyanovsk, nyheter, suppleanter, historia, agenda, omröstningar, kontakter . ugd.ru. _ Hämtad: 2 mars 2021.

Litteratur

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Tematiska platser
Ordböcker och uppslagsverk