Arthur och Urdalaks hämnd

Arthur and the Revenge of Urdalak ( franska  Arthur et la Vengeance de Maltazard ) är en film från 2009 i regi av Luc Besson .

Plot

Tolvårige Arthur genomgår olika tester av Bongo Matasalai-stammen. Han måste vara ensam med naturen, smälta samman med det omgivande landskapet, vara bland djur. Just nu förbereder han sig och ser fram emot slutet av den tionde måncykeln och återföreningen med bosättningen. Äntligen kommer natten när cykeln tar slut. Men plötsligt meddelar Arthurs pappa, säker på att pojken är i fara (han är allergisk mot bin, som är mycket mer i naturen), att det är hög tid för honom att åka hem, och hans mormors semester är över. Arthur är desperat.

Arthur får ett riskorn märkt HJÄLP från en liten spindel och inser att Minimoys och hans älskare uppenbarligen är i fara. Arthur måste sätta sig i bilen, men hans pappa stannar vid en bensinmack, hans mamma går på toaletten. I det ögonblicket täcker Arthur den gamla hunden Alfred med ett täcke, vilket gör det så att alla tror att det är han själv.

Han återvänder hem till sina morföräldrar. Bongo Matasalai försöker förvandla honom med ett teleskop, men det fungerar inte på grund av molnen som döljer fullmånen. Sedan tillgriper han metoden med vinstockar, som är dödlig. Klängorna klämmer pojken så hårt att de gradvis pressar nästan allt vatten ur honom. I en droppe juice faller Arthur precis på taket på Max bar, som inte ens blir förolämpad och förklarar för honom vad som har hänt sedan hans senaste besök. Arthur tar sig till staden, där han först inte hittar någon alls. Med tanke på att något hemskt har hänt, hittar han så småningom kungen, och han förklarar för honom att Selenia hade förberett sig för hans ankomst hela dagen och var fruktansvärt ledsen över att hennes älskare inte kom. När Selenia äntligen dyker upp utanför stadens portar visar det sig att Urdalak har tagit henne som gisslan och använder henne för att smyga in i staden. Urdalak berättar med inspiration att när hans stad Necropolis översvämmades hamnade han själv i Arthurs morföräldrars hus, där han tittade på människor. Han insåg att han själv ville bli en man och skrev ett meddelande på ett riskorn, i vetskap om att Arthur aldrig skulle vägra att hjälpa små varelser.

Cast

• Freddie  Highmore Arthur
• Selena Gomez  som prinsessan av Selenia (röst)
• Mia Farrow  som Daisy, Arthurs mormor
• Ron Crawford som Archibald, Arthurs farfar
• Penny Balfour  - Rose, Arthurs mamma ( eng.  Penny Balfour )
• Robert Stanton  som Armand, Arthurs pappa
• Matthew Gonder  som Mrakos , son till Urdalak
• Lou Reed  – Urdalak
• Snoop Dogg  - Max

Recensioner

Film i väst[ förtydliga ] mottogs dåligt av kritiker. Matthew Turner från ViewLondon tilldelade filmen en stjärna av fem, och noterade Lou Reeds goda röstskådespeleri som huvudskurken, men beklagade den mediokra regin och skrivandet . [2] Josef Proimakis från Grekland satsade bara en halv stjärna mer [3] . Sukhdev Sandu skrev i en artikel för The Daily Telegraph att den unga huvudpersonen, oavsett om den förekommer i vanlig eller animerad form, ser ut som en cyberpunkflykting från början av 1980-talet [4] .

I Ryssland finns det mycket mer positiva recensioner . Till exempel noterade Alena Sycheva på ProfiCinemas webbplats att filmen bör betraktas som ett fragment av en stor historia; noterar också charmen i Minimoy-världen och dess hjältar, vars äventyr hon kallar ganska snabba och spännande [5] . Oleg Denezhka, en kolumnist för KinoKadr-portalen, såg också många plus i filmen. Han hävdade att den tecknade filmen har många fördelar, men bara en nackdel: den kan vara tråkig. Enligt kritikern "kom skådespelet ut vackert, som Versailles , men tyvärr monotont, som Moskvas ringväg ". Kritikern noterade också att handlingen i filmen slutar innan den börjar [6] .

Vita Ramm från tidningen Izvestia ansåg att filmen delas in i flera delar: först visar Besson en docka förkortad version av filmen " Microcosmos ", sedan Arthurs initieringsrit, och i den tredje novellen skyndar pojken för att hjälpa Minimoys [7] ] . Stas Eliseev, på sidorna av TimeOut Moskva, förklarade Luc Bessons önskan att nita en genomsnittlig barnmassa med det faktum att regissören har många barn [8] .

Alexander Kazantsev, en kolumnist för Kinoafisha Rossii-portalen, noterade att "under de senaste tio åren har Bessons arbete inte dominerats av realism, utan av dynamik och färg, och han har ännu inte sett seriösa rivaler i detta utanför Hollywood" [ 9] . Yaroslav Zabaluev från Gazeta.ru onlinepublikation sa att Luc Bessons film inte är sämre, och på vissa ställen till och med bättre än de tråkiga Pixar- tecknade serierna [10] .

På webbplatsen KinoTeatr uppgav Max Milian att Luc Besson hade "skrivit ut" och hade kopierat sina gamla mästerverk under de senaste 15 åren: enligt kritikern kan man i filmen se alla samma karaktärer från "The Underground " och "The Fifth Element ", och i ögonen kommer att fånga prinsessan Selenias röda hårfärg [11] . Julia Sokha talade om kombinationen av filmen och den tecknade filmen: "Kombinationen av långfilm och animation är en bra idé, speciellt om vi ser det som ett sätt att skilja mellan människors värld och minimotens värld. Därför verkar den animerade minimånliknande Arthur vara en urverksleksak och identifieras motvilligt med sin mänskliga form .

Det fanns också otvetydigt negativa recensioner i Ryssland. Ivan Danilov såg inga ursprungliga rörelser i filmen: "Besson som kallblodigt programmerar sin film för framgång, stoppar helt enkelt in alla trender, alla mallar, alla knep som finns i sagogenren och ändrar dem något på sitt eget sätt. Och det finns ingen själ i allt detta färgglada kalejdoskop” [13] .

Anteckningar

1. ↑ http://nmhh.hu/dokumentum/158984/2009_filmbemutatok_osszes.xls
2. ↑ Matthew Turner - The ViewLondon Review . Hämtad 26 januari 2011. Arkiverad från originalet 8 oktober 2011. (obestämd)
3. ↑ Joseph Proimakis - Filmer för massorna . Datum för åtkomst: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 31 december 2010. (obestämd)
4. ↑ Sukhdev Sandhu - Daily Telegraph . Tillträdesdatum: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet 21 januari 2011. (obestämd)
5. ↑ Alena Sycheva - ProfiCinema . Tillträdesdatum: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 8 december 2009. (obestämd)
6. ↑ Oleg Denezhka - KinoKadr . Datum för åtkomst: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 26 november 2010. (obestämd)
7. ↑ Vita Ramm - Izvestia
8. ↑ Stas Eliseev - TimeOut Moskva Arkiverad 9 december 2009.
9. ↑ Alexander Kazantsev - Fullängdsprolog till pojkens nya kamp med mini-ondskan  (otillgänglig länk)
10. ↑ Yaroslav Zabaluev - Besson bestämde sig för att upprepa "lite i taget" . Datum för åtkomst: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 8 juni 2011. (obestämd)
11. ↑ Max Milian - KinoTeatr . Datum för åtkomst: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 7 februari 2013. (obestämd)
12. ↑ Julia Sokha (otillgänglig länk) . Datum för åtkomst: 26 januari 2011. Arkiverad från originalet den 7 september 2011. (obestämd) 
13. ↑ Ivan Danilov - KM.RU Cinema  (otillgänglig länk)

Länkar

• Officiell webbplats för serien "Arthur and the Invisibles"
• Programmet "Vi pratar om bio på Radio801" om filmen (med kommentarer av Luc Besson, Victor Verzhbitsky, Andrey Grigoriev-Apollonov)  (otillgänglig länk)

Tematiska platser	AllMovie AlloCine ČSFD Filmaffinitet Internet Movie Database Ruttna tomater