Guillaume Jumièges

Guillaume Jumièges
fr.  Guillaume de Jumieges
Födelsedatum runt 1000-talet
Födelseort
Dödsdatum inte tidigare än  1070
En plats för döden
Medborgarskap kungariket Frankrike
Ockupation munk , författare , historiker
Verkens språk latin
 Mediafiler på Wikimedia Commons

Guillaume av Jumièges , aka Guillaume eller William Kameshek ( fr.  Guillaume de Jumièges , lat.  Guilelmus Calculus ; fram till 1026 [1] - omkring 1090 [2] [3] [4] ) - en medeltida normandisk krönikör, en benediktinermunk från Jumièges Abbey Saint Peter [5] , en samtida av den normandiska erövringen av England , författare till The Acts of the Dukes of Normandy ( lat.  Gesta Normannorum Ducum ).

Biografi

Lite är känt om Guillaume av Jumièges. Det är tillförlitligt fastställt att han var en munk i klostret St Peter i Jumièges i övre Normandie [6] . Det faktum att Guillaume i sin krönika nämner att han personligen bevittnade några händelser under hertigen av Normandie Richard III (1026-1027), gör att vi kan hänföra tiden för hans födelse till omkring 1000 [7] .

Förmodligen gick Guillaume in i Jumièges-klostret under första kvartalet av 1000-talet och studerade där med tidigare Thierry de Matonville, och efter att den senare blivit rektor för klostret Saint-Evrule 1050, ledde han istället klosterskolan [8] . Enligt Orderic Vitaly hade Guillaume smeknamnet "Kalkul" ( lat.  Calculus ), d.v.s. "sten" (för räkning) [7] , men ursprunget till detta smeknamn har inte fastställts.

Eftersom han är en samtida med Vilhelm Erövraren och ett ögonvittne till den normandiska erövringen av England , ger detta särskild vikt åt hans arbete, som är den tidigaste skriftliga källan om erövringen. Att vara en normandi uttrycker Guillaume i sin bok en normandisk syn på händelser, vilket motiverar Vilhelm Erövrarens handlingar 1066. Han talade återhållsamt om de prövningar som föll hertigens lott i hans ungdom, och tystade flitigt ner alla sina olämpliga gärningar [9] .

Samtidigt bevarar han, liksom sina stambröder, minnet av sitt eget skandinaviska ursprung och etniska släktskap med danskarna , och fördömer skarpt till exempel massakern på St Bryce's Day 1002, arrangerad av den anglosaxiske kungen Ethelred den orimliga , som "plötsligt upptänds av raseri, beordrade en dag att döda, utan att anklaga för något brott, danskarna, som levde i fred och full harmoni i hela riket, utan att frukta för sina liv . Att betrakta den efterföljande attacken på England av Sweyn Forkbeard som bara hämnd för detta illdåd [10] .

Under de sista 20 åren av sitt liv var han engagerad i att sammanställa en latinsk krönika, kallad Acts of the Dukes of Normandy. Som präst hade han uppenbarligen ingen militär erfarenhet, men hans beskrivningar av normandernas strider och krig är av stort intresse och genomsyras av en känsla av stolthet över sitt folks prestationer. Han dog i sitt kloster senast 1090 [11] .

"The Acts of the Dukes of Normandy"

Acts of the Dukes of Normandy ( lat.  Gesta Normannorum Ducum ) i sin första upplaga, som omfattade sju böcker [6] , skrevs av Guillaume av Jumièges strax efter 1072 [12] och föregicks av en dedikation till den erövrande hertigen [ 12] 5] , som lyder: ”Till William, den fromme, segerrike och mest kristna kungen av England, av Guds nåd, önskar Guillaume av Jumièges, den minst värdiga av munkarna, Simsons styrka att besegra sina fiender och visdomen. av Salomo för att få veta sanningen " [8] .

Den första delen av krönikan (fram till 996), som täcker Hastings , Rollos , William the Long Swords och Richard I the Fearless regeringstid , är en presentation av "Normanernas historia" av Dudo av Saint-Quentin (mellan 1015 och 1026) [9] , med tillägg av information från lokala klosterannaler. Efter att ha talat om grundaren av Jumièges-klostret , St. Philibert (VII-talet) och diskuterat den fantastiska etymologin för själva toponymet ( Gemeticum - från ordet " gemma "), beskriver författaren förstörelsen av klostret 851 av vikingarna , som seglade efter plundringen av Vermandois .

Efter detta, efter att ha reducerat den inledande delen av Doudons verk, tillägnad den legendariske Hastings gärningar [13] , redogör Guillaume mer detaljerat för historien om grundaren av det normandiska hertigdömet Rollo, som slöt fred med ärkebiskopen av Rouen Francon (912-919) och levererade från Bretagne relikerna av St. Ermentrude , placerade till det lokala kapellet St. Vaast, medan själva klostret stod i ruiner. Samtidigt kallar han, liksom Dudon, Rollo för en dansk och daterar sin ankomst till Normandie 876, medan de flesta moderna forskare tillskriver denna händelse till 896 [14] , och betraktar Hrolf fotgängaren själv som en norrman [15] . Sedan rapporteras om återuppbyggnaden av klostret omkring 930 av hertig Vilhelm, som under jakten hittade en fristad hos eremitmunkarna Baudouin och Gonduin, som slog sig ned på dess ruiner, och efter det, rika markdonationer av klostret som hans son gjorde. Richard I [8] .

Den andra delen, tillägnad hertigarna Richard II den godes , Richard III , Robert djävulen och hans son Vilhelms gärningar, är redan Guillaumes författares verk [6] . I synnerhet talar han om överföringen 1024 av Richard den gode av skogar, mark och uthus i Vimoutiers . Från och med hertig Richard III:s (1026-1027) regeringstid beskrivs händelserna till stor del utifrån krönikörens egna observationer, som personligen kan ha deltagit i restaureringsaktiviteterna av abbot Robert , som seglade till England 1042 och senare blev Ärkebiskop av Canterbury där .

Guillaume avslutar sin presentation 1060 [7] , men efterföljande händelser, i synnerhet den normandiska erövringen av England 1066, tvingade honom att fortsätta boken och komplettera den med information om erövringen och proklamationen av Vilhelm som kung av England, och rapportera också om sitt besök i klostret, där han den 1 juli 1067 invigde kyrkan St. Mary [8] . Det är möjligt att hertig Wilhelm [13] själv initierade sådana tillägg , efter att ha informerat krönikören om ett antal viktiga detaljer om militärkampanjen på andra sidan Engelska kanalen. Guillaume avslutade arbetet med den andra upplagan av krönikan med en beskrivning av händelserna 1070 [16] , men i slutet av sitt liv fortsatte han förmodligen deras presentation till 1087 [4] .

Senare fortsatte "Acts" och kompletterades med andra författare, i första hand Orderic Vitalius och Robert de Torigny [16] , inklusive åtta böcker i sin slutliga upplaga och uppehåll på händelserna 1137, döden av William I:s dotter grevinnan Adele av Blois och abboten i klostret Le Bec Bochon [17] . Guillaume Jumièges krönika, trots vissa faktafel och kronologiska felaktigheter, kännetecknas av en sann återgivning av seder och seder i hans samtida era. I ett meddelande om den franske kungen Henrik I :s äktenskap med Anna Yaroslavna kallade Guillaume Yaroslav den vise "mattkungen" - rex Rugorum [18] .

Manuskript och upplagor

"Hertigarnas handlingar av Normandie" var välkända för medeltida historiker, de citerades aktivt av dem redan under första hälften av nästa XII-talet, särskilt av William av Malmesbury och Orderic Vitalius, och i början av XV-talet användes de av Thomas Walsingham från St. Albans i "Beskrivning av Normandie" [4] . Redan 1980 var 31 av deras manuskript kända för forskare [19] , men idag finns det 47 av dem [8] . Fyra manuskript från 1100-1200-talen är erkända som de äldsta, två av dem förvaras i Frankrikes nationalbibliotek , ett i Mazarin-biblioteket (Paris) och ett annat i Rouens kommunala bibliotek [5] .

Handlingarna publicerades första gången 1603 i Frankfurt av den engelske antikvarien William Camden [20] under titeln A History of the Normans in Seven Books ( lat.  Historiae Normanorum libri VII ), och 1619 publicerades den i Paris i samlingen Ancient Norman Historians »av den kunglige historiografen André Duchene , baserad på två manuskript från historikern Jacques-Auguste de Tous bibliotek [8] . En fullständig fransk översättning av krönikan publicerades 1826 i Paris i den 29:e volymen av "Collection of Memoirs Relating to the History of France", utgiven under redaktion av den medeltida historikern François Guizot , och 2004 trycktes den om i Clermont- Ferrand . En kommenterad vetenskaplig utgåva utarbetad av Jean Marx publicerades 1914 i Rouen och Paris.

Anteckningar

  1. ↑ Elisabeth van Houts. Jumièges, William av Arkiverad 3 november 2019 på Wayback Machine // Oxford Dictionary of National Biography. — Oxford University Press, 2004.
  2. ↑ Spela in #122973334 Arkiverad 2 juni 2021 på Wayback Machine // allmänna katalogen för National Library of France
  3. ↑ Spela in #259261547 Arkiverad 10 maj 2021 på Wayback Machine // VIAF - 2012.
  4. ↑ 1 2 3 Cyprian Alston. William av Jumièges Arkiverad 23 mars 2017 på Wayback Machine // Catholic Encyclopedia . — Vol. 15. - New York, 1913.
  5. ↑ 1 2 3 Guillaume de Jumieges Arkiverad 3 november 2019 på Wayback Machine // ARLIMA. Archives de littérature du Moyen Âge.
  6. ↑ 1 2 3 Mathey-Maille L. William av Jumièges Arkiverad 14 maj 2022 på Wayback Machine // Encyclopedia of the Medieval Chronicle. — Leiden; Boston, 2016.
  7. ↑ 1 2 3 Renoux A. Wilhelm von Jumièges // Lexikon des Mittelalters . — bd. 9. - Stuttgart; Weimar, 1999. Sp. 171.
  8. ↑ 1 2 3 4 5 6 Quevilly Laurent. Guillaume de Jumièges // Jumièges sur le site d'histoire du canton de Duclair.
  9. ↑ 1 2 Boyar Michel de. Wilgelm erövraren. - St. Petersburg: Eurasien, 2012. - S. 351.
  10. ↑ Mereminsky S. G. Traditionsbildning. Engelsk historieskrivning av andra hälften av 11-talet - första hälften av 1100-talet. - M., 2016. - S. 337–338.
  11. ↑ Wilhelm av Jumièges Arkiverad kopia av 18 september 2021 på Wayback Machine // Encyclopedic Dictionary of Brockhaus and Efron . — T. VI. - S:t Petersburg, 1892. - S. 367.
  12. ↑ Gene Bernard. Historia och historisk kultur i den medeltida västern. - M .: Languages ​​of Slavic culture, 2002. - S. 119.
  13. ↑ 1 2 Mereminsky S. G. Traditionsbildning. Engelsk historieskrivning ... - S. 167.
  14. ↑ Pankratova M. V. Rollon av Normandie: mellan historia och myt (historiografisk recension) // Norroen.info.
  15. ↑ Jones Gwyn. Vikingar. Ättlingar till Oden och Tor . - M .: CJSC " Tsentrpoligraf ", 2003. - S. 230.
  16. ↑ 1 2 Renoux A. Wilhelm von Jumièges // Lexikon des Mittelalters . — Sp. 172.
  17. ↑ Guizot M. Notice sur Guillaume de Jumièges // Collection des mémoires relatifs à l'histoire de France. - T. 29. - Paris, 1826. - sid. vii.
  18. ↑ Nazarenko A. V. Forntida Ryssland på internationella rutter. - M., 2001. - S. 45–47.
  19. ↑ Gene Bernard. Historia och historisk kultur i den medeltida västern. - S. 290.
  20. ↑ Guizot M. Notice sur Guillaume de Jumièges . — sid. viii.

Publikationer

Litteratur

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk