Ustianovich, Nikolai Leontievich

Nikolai Leontyevich Ustianovich (pseudonym - Nikolai från Nikolaev ; 25 november ( 7 december ) , 1811 , Nikolaev-on-Dniester , Reichenbach-kolonin , kungariket Galicien och Lodomeria , österrikiska imperiet - 22 oktober ( 3 november ) , 1885 , Betzi Srk Stskery , kungariket Galicien och Lodomeria , Österrike-Ungern ) är en galicisk väckare , [1] [2] [3] [4] [5] [6] författare, poet, offentlig och politisk person. Vice för den första galiciska Seim . grekisk katolsk präst. Far till Kornily Ustianovich .

Ustianovitj var en frekventare i den ryska treenighetskretsen och nära vän med poeten Markian Shashkevich , han upprätthöll också nära band med Yakov Golovatsky , Bogdan Deditsky m.fl.. År 1848 initierade han sammankallandet av "Rysslands vetenskapsråds råd" . På 1860-talet, under perioden för den galiciska rörelsens avgränsning, etablerade han sig på den galiciska Russophilias ståndpunkter : han motsatte sig germanisering och polonisering , främjade konceptet om det ryska folkets treenighet och allrysk kulturell solidaritet. Tillsammans med Markian Shashkevichs kusin Grigory Ustianovich stod vid ursprunget till den galicisk-ryska Matitsa .

Verken av Nikolai Ustianovitj blev utbredd i det ryska imperiet i anpassningarna av N. V. Gerbel .

Biografi

Nikolai Ustianovich föddes den 25 november (7 december) 1811 i den galiciska staden Nikolaev , de jure en del av Reichenbach-kolonin. Hans far var en förvaltare av Nikolaev. Familjen Ustianovich hade elva barn. Ustianovich började sin utbildning med en lokal diakon, studerade psaltaren och timboken , skickades sedan till en tysk grundskola, efter examen från vilken han flyttade till Lviv- gymnasiet. I filosofi (sjunde-åttonde klasserna på gymnasiet) blev Ustianovich intresserad av polsk nationalism och anslöt sig nästan till det polska upproret 1830 . Efter examen i filosofi gick han in på den teologiska fakulteten vid Lviv University . Där blev han nära M. S. Shashkevich . Den 5 september (17) gick Ustianovich in i seminariet , där han träffade Ya. F. Golovatsky .

Han började skriva ut 1836 , när hans elegi "En tår på Mikhail Gerasevichs kista" ( Arkepresbyter från Metropolitan Consistory i Lvov) publicerades. Denna uppsats väckte myndigheternas misstankar, författaren utsattes för en sökning, tillsammans med Shashkevich, berövades rätten att få en " tabelltitel " och var fram till 1848 under polisövervakning.

1837 tog Ustianovich examen från universitetet och gifte sig med Anna Petrovna Pleshkevich, dotter till en präst. Året därpå vigdes han till präst och utnämndes till administratör av församlingen i byn Volkov, nära Lvov. Tre år senare blev han rektor för församlingen i byn Slavske nära staden Stryi. Han hade denna position i 28 år.

Under de revolutionära händelserna 1848 , i juni, skrev Ustianovitj en artikel med patriotiskt innehåll i Zorya Galitskaya , där han kritiserade den ryska katedralen som grundades av polackerna , som var tänkt att motsätta sig den stora ryska radas verksamhet . Också 1848 uttryckte Ustianovich idén om att sammankalla ett " råd för ryska forskare " för att upprätta den galicisk-ryska matitsa och lösa språkfrågan. Ett sådant råd sammankallades av Main Russian Rada, det sammanträdde från 7 oktober (19) till 14 oktober (26), 1848.

Under sju månader (från 2 (14) juli 1849 till 7 (19) februari 1850 ) kom Ustianovitj, tillsammans med I.F. Golovatsky , B.A. Deditsky och M.N. ”, sedan ” Galicisk-Rysk Bulletin ” på ukrainska. Han kunde inte det ryska litterära språket särskilt väl, men ändå försökte han rena sitt språk från polonism , med hjälp av uttryck för det allryska litterära språket. Därefter döptes publikationen om till "Bulletin för den österrikiska statens Rusyns" och flyttade till Wien , och Ustianovich återvände till Slavske.

1861 blev Ustianovich en ställföreträdare för den första galiciska Seim, men han gjorde lite politik och ägnade mer tid åt litterär kreativitet. Vid det här laget går den slutliga förändringen av Ustianovichs åsikter, som blev en anhängare av den "helryska idén" om det ryska folkets enhet i tre grenar - vitryska, storryska och lilla ryska (inklusive Rusyns), tillbaka till denna tid. 1879 överfördes Ustianovich till rektorn för församlingen i Suceava . Nikolaj Leontievich dog den 22 oktober (3 november) 1885 .

Äldste sonen är målaren och författaren Kornily Ustiyanovich .

Litteratur

• Aristov F.F. Karpato -ryska författare. Volym I
• Ustianovich N. L. "Nationalist" nr 1, 1912

Anteckningar

1. ↑ Frågor om rysk litteratur. M., 1970. S. 295.
2. ↑ Nikitin S. A. Slavisk väckelse: samling av artiklar och material. M.: Nauka, 1966. S. 49.
3. ↑ Vavrik V. R. Kort uppsats om galicisk-rysk skrift. Louvain, 1973, s. 33.
4. ↑ Slavisk almanacka. M.: Indrik, 1999. S. 122-124.
5. ↑ Pashaeva N. M. Galician Rus // Orthodox Encyclopedia. M., 2010 . Hämtad 3 december 2016. Arkiverad från originalet 24 april 2019. (obestämd)
6. ↑ Pashaeva N.M. Essäer om den ryska rörelsens historia i Galicien under 1800- och 1900-talen. M., 2007. S. 15-16.

Länkar

• Ustianovich, Nikolai // Encyclopedic Dictionary of Brockhaus and Efron  : i 86 volymer (82 volymer och ytterligare 4). - St Petersburg. 1890-1907.
• Mykola Ustiyanovich  (ukrainska)

Ordböcker och uppslagsverk	Brockhaus och Efron Granatäpple
I bibliografiska kataloger	ISNI : 0000 0003 7093 0409 LCCN : n83011117 NUKAT : n2011214784 VIAF : 250346402 WorldCat VIAF : 250346402