Frey, Kaspar

Caspar Frey
Kaspar Frey
Namn vid födseln Kaspar Fryg
Födelsedatum 1460/1470
Födelseort Baden (Aargau)
Dödsdatum 1526/1527 [1]
En plats för döden Zürich
Medborgarskap schweiziska unionen
Ockupation krönikeförfattare
År av kreativitet 1487-1511
Genre berättelse
Verkens språk Mellanhögtyska

Kaspar Frey ( tyska  Kaspar Frey , eller Kaspar Fryg ; omkring 1460/1470 , Baden (Aargau) - 1526 [2] [3] [4] [5] eller 1527 [6] ) - schweizisk krönikör och tjänsteman i tjänsten i Baden , Zürich och St. Gallen , författare till prosakrönikorna från Schwabiska kriget (1499) och de italienska krigen (1499-1511).

Biografi

Född 1460 eller 1470 [ 7] i Baden (Kanton Aargau ), i en förmögen borgarfamilj som tillhörde kötthandlarskrået , vars representanter under 1400-1500-talen satt i stadsfullmäktige i flera generationer. Fader Hans 1487-1497 tjänade som en lokal Schultgeis , hans mor kom från en gammal Zehender-familj. Han var en avlägsen släkting till stadsskrivaren Ludwig Ammann i Zürich .

1480-1481 studerade han vid universitetet i Basel , där han fick en kandidatexamen , och 1483-1485 vid universitetet i Paris , där han fick en magisterexamen i konst [8] . Återvänd till Baden gifte han sig omkring 1486 med Gertrude, dotter till den lokala gästgivaren Rüdiger Bind vom Falken, deras äktenskap var troligen barnlöst.

Mellan 1487 och 1492 tjänstgjorde han som ledamot av stadsrätten, 1487-1488 var han ansvarig för indrivningen av stadsböter . 1492-1494 studerade han tillsammans med sin vän Ulrich Zasius till notarie , i december 1494 fick han tjänst som stadsskrivare. Medan han var i denna position gjorde han mycket för att effektivisera kontorsarbetet och underhålla stadsböcker på rätt sätt. Sommaren 1498 valde rådet i Baden honom Schultgeiss [5] .

När det schwabiska kriget bröt ut i januari 1499 ledde han stadsmilisen och deltog i fientligheterna vid gränsen till norra Rhen [7] , men i juni samma år avgick han och trädde i tjänst som rektor för benediktinerklostret . av St. Gall i St. Gallen, Gotthard Giltburgsky, som utförde diplomatiska uppdrag åt honom i juli-september, inklusive vid fredssamtal i Schaffhausen och Basel [9] . I St. Gallen träffade han klosternotarien Niklaus Schradin , författaren till den rimmade krönikan om Schwabiska kriget (1500).

Från oktober 1499 till november 1504 innehade han befattningen som vogt i klostret St. Gallen, som förvaltade klostermarkerna, varefter han utnämndes till abbot Franz Geisber till Reichsvogt för rättsdistrikten Rorschach , Steinach , Goldach och Mörschville , med en bostad i Rorschach vid Bodensjön [5] .

Från 1506 var han medlem av klostrets kapitel och från 1510 representerade han det i den lagstiftande församlingen i Schweiziska edsförbundet . År 1507 deltog han som kapten för detachementet St. Gallen i den franske kungen Ludvig XII :s fälttåg mot Genua .

Hösten 1515 valdes han till stadsskrivare i Zürich , kvar i denna position till våren 1526. Han stödde reformationen som började där 1519, efter att ha blivit nära bekant med dess ledare Ulrich Zwingli , som upprepade gånger använde hans tjänster. Tillsammans med Zwingli gick han med i kretsen av lokala humanister , vars medlemmar också var Heinrich Glarean , Joachim Vadian , Beatus Renanus och Ulrich Tsaziy [5] .

Våren 1526 invaldes han i stadsfullmäktige, men avgick snart av hälsoskäl. Han dog i Zürich mellan den 26 september 1526, datumet för hans testamente , och den 24 juni 1527 .

Kompositioner

Krönika om Schwabiska kriget

Freys främsta historiska verk var prosakrönikan om schwabiska kriget 1499 ( tyska :  Schwabenkriegschronik ), sammanställd av honom på tyska från september 1499 till april 1500 [10] i klostret St. Gallen. Eftersom det är det tidigaste verket som idag är känt om historien om denna konflikt, beskriver det i detalj och livfullt nästan alla dess händelser, inte bara militära utan också diplomatiska, med början med den officiella krigsförklaringen av schwaberna den 20 januari 1499 i Konstanz , och avslutas med avslutningen den 22 september samma år Basel Peace , i förväg om presentationen med en historiografisk genomgång.

Författaren ägnar särskild uppmärksamhet åt politiken för kejsaren av det heliga romerska riket Maximilian I , kungen av Frankrike Ludvig XII och hertigen av Milano Lodovico Moro , och handlingarna av den franska monarkens konfedererade allierade fördöms otvetydigt av honom, med uppenbart sympati från hans sida för fiendens personlighet - ärkehertigen av Österrike.

Trots all den uppenbara moraliska och didaktiska inriktningen i Freys krönika, kännetecknas den redan av en kausal förståelse av historien, som betonar inte bara kollektivt utan också individuellt ansvar för att släppa lös kriget hos österrikarna och schwaberna, vilkas härskare under många år. , enligt krönikören, förödmjukade schweizarnas värdighet.

Tillförlitligheten och den kronologiska träffsäkerheten i presentationen av materialet beror till stor del på Freys personliga erfarenhet som en direkt deltagare i kriget, som samtidigt förlitade sig på andra ögonvittnes berättelser. Särskilt värdefulla är hans beskrivningar av vardagslivet och det militära livet i schweizarnas positioner nära Koblenz mittemot Waldshut , samt detaljer om fredsförhandlingarna i Schaffhausen och Basel, där han också deltog som representant för St. Gallen Abbey.

Dessutom använde Frey data från militär och diplomatisk korrespondens, material från Zürichs kansliarkiv , som han fick tillgång till av Ludwig Ammann, såväl som diplomatiska handlingar där han själv deltog. I texten till hans krönika ges texterna till sådana dokument som Schwabiska förbundets militärorder , tillfångatagen av schweizarna, kejsar Maximilian I:s mandat av den 22 april 1499 och fredsfördraget i Basel.

Frey planerade förmodligen att publicera sitt arbete i tryck, men det blev aldrig av, och endast publiceringen av den rimmade Krönikan om Schwabenkriget ( tyska:  Chronik des Schwabenkriegs ) baserad på hans material, skriven av hans kollega på kontoret i St. Gallen Niklaus , såg ljuset Shradina [5] .

Ändå var Freys verk allmänt erkänt i den schweiziska historieskrivningen på 1500-talet. 1507 användes den som källa för hans "Chronicle of the Swiss Confederation" av Petermann Etterlin , 1513 av Diebold Schilling den yngre i den illustrerade "Chronicle of Lucerne", på 1510-talet av Heinrich Brennwald i hans "History of the Helvetians". ", och på 1530-talet år Valerius Anselm i "Bern Krönikan" [11] .

Efter den senares död 1546/1547 upptäcktes manuskriptet till Freys krönika i hans hus av den Berner prosten och historikern Johannes Haller ., som skickade henne till Zürich till den berömde humanisten Samuel Pellikan, som i sin tur introducerade henne för lokalhistorikern och förläggaren Johann Stumpf. En kopia av manuskriptet som gjorts av Pellican har bevarats som en del av en handskriven samling av hans egna verk och samtida skrifter, och är nu den enda källan till krönikans fullständiga text.

Detta manuskript förvaras nu i biblioteket i kantonen Thurgau.i Frauenfeld (Y 149, Nr. 1, fol. 22r–115v).

Chronicle of Milan

Som en fortsättning på annalerna om den schwabiska konflikten tänkte Frey ut krönikan om Milanokriget ( tyska:  Mailänderkriegschronik ), som han sammanställde i flera etapper från omkring 1503 till 1511. I centrum av hennes berättelse är de schweiziska legosoldaternas handlingar på slagfälten under det andra italienska kriget (1499-1504) och den tidiga perioden av kriget i Cambrai -förbundet (1508-1509).

Händelserna i konflikten 1501-1503 med fransmännen på grund av Bellinzona , som gick in i den schweiziska unionen, samt fälttåget av Ludvig XII:s armé 1507 mot Genua, där författaren själv deltog, beskrivs särskilt detaljerat och tillförlitligt .

Milanokrigets krönika, som Heinrich Brennwald och Valerius Anselm också använde i sina skrifter, har bevarats i ett enda manuskript i samma samling från Thurgau kantonala bibliotek (Y 149, Nr. 6, fol. 312r–343r; Nr. 8, fol. 379r-423r).

Översättningar

Från 1512 arbetade Frey även på en översättning till tyska av Jerusalems latinska historia ( lat.  De origine et conuersatione bonorum Regum & laude Ciuitatis Hierosolymae: cum exhortatione eiusdem recuperandae ) av den berömde Strasbourg - humanisten Sebastian Brant , baserad på krönikan om Enea av Silvio Piccolomini och tryckt redan 1495 i Basel . Hans fria översättning av det latinska originalet, som återspeglade hans egna politiska åsikter om den helige romerske kejsaren Maximilians politik [12] , publicerades 1518 i Strasbourg av boktryckaren Johann Knobloch.

Anteckningar

  1. ↑ Record #133069947 // VIAF - 2012.
  2. ↑ Tyska nationalbiblioteket, Berlins statsbibliotek, bayerska statsbiblioteket, etc. Record # 1089468792 // General Regulatory Control (GND) - 2012-2016.
  3. ↑ BNF ID arkiverat 27 mars 2019 på Wayback Machine : Open Data Platform 2011.
  4. ↑ CERL Thesaurus Arkiverad 14 september 2021 på Wayback Machine - Consortium of European Research Libraries.
  5. ↑ 1 2 3 4 5 G A. Kaspar Frei Arkiverad 30 juli 2019 på Wayback Machine // Historisches Lexikon der Schweiz . — bd. 4. - Basel, 2005.
  6. ↑ Spela in #jo2016920877 // Databáze NK ČR . — 2014.
  7. ↑ 1 2 G A. Frey, Kaspar Arkiverad 14 maj 2022 på Wayback Machine // Encyclopedia of the Medieval Chronicle. — Leiden; Boston, 2016.
  8. ↑ G A. Baden–St. Gallen – Zürich: die wechselhafte Karriere des Chronisten Kaspar Frey Arkiverad 2 april 2016 på Wayback Machine // Argovia. — Vol. 120. - Aarau, 2008. - S. 96–97.
  9. ↑ G A. Baden–St. Gallen–Zürich: die wechselhafte Karriere des Chronisten Kaspar Frey Arkiverad 2 april 2016 på Wayback Machine . — S. 111.
  10. ↑ G A. Baden–St. Gallen–Zürich: die wechselhafte Karriere des Chronisten Kaspar Frey Arkiverad 2 april 2016 på Wayback Machine . - S. 94, 113.
  11. ↑ G A. Baden–St. Gallen–Zürich: die wechselhafte Karriere des Chronisten Kaspar Frey Arkiverad 2 april 2016 på Wayback Machine . — S. 95.
  12. ↑ G A. Baden–St. Gallen–Zürich: die wechselhafte Karriere des Chronisten Kaspar Frey Arkiverad 2 april 2016 på Wayback Machine . - S. 116-117.

Upplagor

Bibliografi

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk