Luftskepp (ballad)

Luftskepp

"Napoleon reser sig från graven" ,
(målning av Horace Vernet , 1860)
Genre ballad
Författare Lermontov, Mikhail Yurievich
Originalspråk ryska
skrivdatum mars 1840
Datum för första publicering maj 1840
Wikisources logotyp Verkets text i Wikisource

"Luftskepp. Från Zedlitz " ("På havets blå vågor ...") är en ballad från Napoleons diktcykel av Lermontov , skriven och publicerad 1840 . Det är en fri översättning från tyska av verk av den österrikiske romantikern Josef Christian von Zedlitz (Joseph Christian von Seydlitz; 1790-1862) kallad Das Geisterschiff ("Spökskepp", 1832 ). I separata fragment av den ryska dikten kan man känna inflytandet av en annan ballad av samma österrikiska författare - "Nattrecension" ( Die nächtliche Heerschau ; 1827), publicerad i Ryssland i översättning av Zjukovsky 1836 [1] .

Dikten hade en betydande inverkan på ryskspråkig poesi (den tre fot långa amfibraken introducerades , temat för ett fantastiskt luftskepp utvecklades, etc.) [2] . Lermontovs ballad ingick i skolans läroplan nästan omedelbart efter poetens död - sedan 1843 [3] . För tillfället ingår det i Ryska federationens läroplan för 5:e klass [4] . Dikten tonsattes av N. N. Myasoedov ; denna sång blev folklig [5] [6] [7] [8] .

Innehåll

Dikten berättar om en fantastisk resa, en mirakulös postum uppenbarelse av kejsar Napoleon , som dog och begravdes på ön St. Helena i Atlanten 1821 . Berättelsen börjar med en beskrivning av ett spökskepp som skyndar till denna ö en gång om året, på årsdagen av den avsatte monarkens död ( 5 maj ).

När luftskeppet närmar sig kommer kejsaren upp ur graven.

Han går ombord och skyndar till Frankrike , där han lämnade efter sig sin unge son (d. 1832) och det gamla kejserliga gardet . Han går i land och ropar på sina gamla vapenkamrater, men ingen svarar honom, och han seglar tillbaka på sitt magiska skepp.

Historik

Omständigheter för skapandet

Dikten skrevs troligen i mars 1840 i förordningen , där Lermontov fängslades efter en duell med Ernest de Barante (1818-1859) , attaché för den franska ambassaden och son till den franska ambassadören (under denna arrestering skrev Lermontov dikten " Granne ", blev också en sång). Detta antagande är baserat på det faktum att V. G. Belinsky i ett brev till V.P. Botkin daterat den 15 mars 1840 rapporterade att Lermontov, medan han satt i fängelse, läste Zedlitz ( "läser Hoffmann , översätter Seidlitz och tappar inte modet" [9] ); då skrevs förmodligen dikten [1] .

Forskaren av Lermontovs arbete , L. I. Volpert , tror att under gripandet uppstod en komplex uppsättning känslor hos poeten (avundsjuka - båda duellisterna uppvaktade Maria Shcherbatova, framtidens osäkerhet, anklagelsernas orättvisa, oro för mormoderns hälsa) samlade på sig en kränkt nationalkänsla, eftersom den ryske poeten åter tvingades försvara sin ära i en duell med en fransman; dessutom spred Barant ryktet att Lermontov hade brutit mot reglerna för duellen. "Hämndtankar verkar i hög grad upptaga poeten, det är ingen slump att han ber S. A. Sobolevsky att skyndsamt leverera till honom "Under the Lindens" av A. Carr  - en roman där, 14 år före " Greven av Monte " Cristo ” av A. Dumas, närbild ges en bild av en briljant realiserad hämnd. Det finns all anledning att anta att poetens tankar under arresteringen inte bara koncentrerades till Ryssland, utan också till Frankrike, vars "stolta" och "stora" människor "skapade", men också "förrådde" Napoleon. I linje med dessa reflektioner tror jag att poeten också uppfattar duellen med Barant” [10] .

Publikation

Diktens autograf har inte bevarats.

Den publicerades första gången i Otechestvennye Zapiski 1840, nr 5, sek. III, sid. 1-3. En notis om publiceringen av den kommande majboken "Notes of the Fatherland", som kommer att innehålla Lermontovs dikt "The Airship (From Seydlitz)", dök upp i Literaturnaya Gazeta den 15 maj (nr 39, spalt 915). Detta nummer av anteckningarna tillåts av censorerna P. Korsakov och A. Freigang. I samlingen av 1840 "Dikter av M. Lermontov" daterad samma år.

Uppkomsten av "Luftskeppet" i tryck i majnumret 1840 av Notes of the Fatherland sammanföll med den franska regeringens beslut att överföra Napoleons aska från St. Helena till Paris, vilket tillkännagavs av den franske kungen Louis Philippe i Kammarkollegiet den 12 maj ny stil. Det är möjligt att nyheterna om det förestående beslutet lyckades nå Ryssland, och Lermontov skrev Luftskeppet under inflytande av dessa rykten [11] (för närvarande ligger kvarlevorna av kejsaren begravda i en stensarkofag i de invalidas palats ) . När det gäller överföringen av Napoleons aska skrev poeten samma år en annan dikt från Napoleoncykeln - " The Last Housewarming ".

Analys

Luftskeppet har 72 verser uppdelade i 18 strofer med fyra rader. Den poetiska storleken är en tre-fots amfibrach . Denna mätare är ett tecken på balladgenren och, på grund av sin monotoni, förstärker atmosfären av konstant upprepning (som ljudet av havets vågor), evighetens cykel. Quatrains för ett rim (AbVb), som används av Lermontov (endast jämna rader rimmar), förankrades i rysk poesi under inflytande av tyska (särskilt tack vare verk av Heine , också en tidigare beundrare av Napoleon). Att ta upp ett ord som avslutar en vers och börjar en annan (som en våg som går över en annan) skapar ett motiv av upprepning. Detta understryker det faktum att denna situation återkommer från år till år och inte är exceptionell [12] .

Diktens bildspråk, särskilt i början, är generaliserat - varken Napoleon, hans son, ön eller marskalkerna namnges. Det är märkligt att även om situationen upprepar sig, vet kejsaren fortfarande inte om sin sons död, inte heller om hans soldaters och marskalkers död. I den andra delen av dikten växer specificiteten: äkta geografi dyker upp, men tiden flyter i omvänd ordning ( Battle of the Nations near Leipzig (1813) - Patriotiska kriget 1812  - Egyptiska kampanjen (1798-1801): "... mustaschiga grenadjärer sover - / V slätt där Elbe brusar, / Under det kalla Rysslands snö, / Under pyramidernas kvava sand ... " ). Lermontov använder poetisk överdrift: hans hjältes hemland är inte provinsön Korsika, som det var i verkligheten, utan det stora Frankrike; han går "korsar sina mäktiga armar", går i land "med stora steg". Poeten använder bilden av fritt flytande, utan hårdhetssand tre gånger och upprepar att sömn är död. I slutet av dikten står det: "stigen börjar tillbaka" , som ekar raden från början - "och snabbt ger sig av på stigen" och markerar slutet på en fantastisk resa i år och cykeln, dess upprepning nästa år [12] .

Översättningsnoggrannhet för den tyska texten

Dikten är inte en bokstavlig översättning, utan en fri transkription, eller till och med en imitation av den österrikiska poeten Zedlitz ballad " Spökskepp ", vilket återspeglas i undertiteln. Lermontov tolkar självständigt det tyska originalet, och i de sista 8 stroferna omarbetar han det radikalt och omarbetar [1] . De första 10 stroferna, som i allmänhet förblir nära originalet, är dock långt ifrån en korrekt översättning, eftersom var och en av bilderna av Zedlitz ( ett öde skepp som rusar genom havet, en ö, en grav, utseendet på en kejsare, hans avresa på ett skepp till Frankrike ) utvecklar den ryske poeten sig självständigt, fritt kombinerande originalets strofer och starkt komprimera beskrivningarna. Lermontovs dikt är mer "komprimerad", och därför använder han en kortare strof - fyra rader istället för de åtta raderna i det tyska originalet Zedlitz [11] . Rimade åttaradiga verser används i "Spökens skepp", där rader med fyra streck alternerar med treslagsrader, och "Luftskepp" är skrivet i trefots amfibrak, quatrains , med en exakt fixering av antalet kejsarens död [10] .

Båda dikterna har lika många verser (72), men detta är enligt litteraturkritikerna en tillfällighet, eftersom de första 40 verserna av Lermontov innehållsmässigt motsvarar 60 verser av Zedlitz, och då är parallellismen helt bruten. Den ryska poetens avvikelse från den tyska i betydelse är särskilt märkbar i den andra delen av dikten: vid Zedlits lämnar kejsaren skeppet, men kallar inte sina marskalkar, soldater och son , som Lermontov, utan letar efter sin städer och inte hittar dem, letar efter folk som är föremål för hans imperium, letar efter hans förstörda tron, letar efter sin son, men sonen "lämnades inte ens det namn som han gav honom." Dikten avslutas med ett omfattande direkttal av kejsaren, och Zedlitz ger inte tillbaka det [11] [13] . Forskarna noterar: "i det här fallet ändrar han [Lermontov] titeln, presentationsordningen, men viktigast av allt, huvudidén. Seydlitz, i själva verket misslyckades med att slutföra handlingen: Frankrike är frånvarande i hans ballad; diktens huvudmotiv - hymnen till politisk frihet - ges till de fyra sista raderna" [10] .

Skillnader är redan synliga i utställningen: Lermontov har inte en "storm" och "storm", utan tvärtom en fridfull bild av naturen - ett "blått hav" under en "stjärnhimmel". Båda poeternas inställning till tolkningen av livet efter detta är olika: Zedlitz "Das Geisterschiff" "representerar den renaste typen av spökens läskiga romantik" [11] [14] , medan Lermontov inte följer denna modell av en "kyrkogårdsballad" : om huvudpersonen i originalet är ett lik som kommer till liv en gång om året, så är Lermontovs mer som en skugga, en bild, ett spöke. I detta följer han Zjukovskys exempel, som översatte samma författare från tyska (se nedan). I Zedlitz styrs skeppet av spöken, medan det i Lermontov går av sig självt, dessutom beskrivs det som mer material - det har till och med gjutjärnskanoner.

Belinsky skrev om översättningen: "Luftskeppet är egentligen inte en översättning från Seydlitz: Lermontov tog bara idén från den tyska poeten, men bearbetade den på sitt eget sätt. Denna pjäs är i sitt konstnärskap värdig den stora skugga, med vilken den kolossala bilden så grandiost framställs i den.

Forskare betonar kvaliteten på Lermontovs "arrangemang" i jämförelse med det tyska originalet. Wolpert noterar: "Seidlitz reducerade den poetiska berättelsen till en mekanisk lista av handlingar: "Under bördan av romantiska rekvisita och billig politisk retorik vissnar och vissnar den svaga grodden av det poetiska motivet. Lermontov hjälpte grodden att bryta sig in i ljuset, att växa till ett träd, att blomstra med sammanhanget” [15] . (...) Det finns ingen filosofisk undertext i Seydlitz dikt, det finns ingen aning om tidens oåterkallelighet, kejsarens medvetenhet om sin historiska skuld” [10] .

Andra källan

I flera strofer (7 och 12) varvas det med en annan ballad av samma österrikiska författare - "Nattrecension" ( Die nächtliche Heerschau ; 1827), översatt 1836 av Zjukovsky [1] .

Zhukovsky skulle, liksom Lermontov några år senare, "mjuka upp" Zedlitz beskrivningar av livet efter detta, utelämna alla "lik"-detaljer, såsom trummisens "köttfria händer", och släppa en strof där "vita dödskallar blottar sina tänder under hjälmar, beniga händer höjer långa svärd” [11] .

Napoleonmyten

Bilden av Napoleons postuma utseende återspeglar legenden som skapades efter den franska kejsarens tillfångatagande och död. Denna legend finns i ett antal verk av europeisk poesi. Förutom de två balladerna av Zedlitz (översatta av Zhukovsky och Lermontov), ​​återspeglas det i rysk poesi av Pushkins dikt "Den orörliga vakten slumrade på den kungliga tröskeln ", såväl som balladen av Heinrich Heine ("Die Grenadiere ") som föregick dem, publicerad 1821 och översatt 1845 M. L. Mikhailov ( "Grenadierer" ), som tonsattes av Schumann .

Det finns också en gemensam intrig av europeiska legender Kungen under berget , såväl som motivet av Dunharrows spöklika arméer ("Sagan om ringen", Tolkien).

Verkets plats i Lermontovs verk

Temat för Napoleons personlighet var en av Lermontovs favoriter. Lermontovs arbete är förknippat med tidiga versioner av Napoleon-temat, som noterats av Boris Eichenbaum . Men i sina tidiga verk höll han sig till en mer traditionell tolkning utifrån europeisk romantisk poesi, och förstod honom som en "man av rock", som är "högre än beröm, berömmelse och människor." Poetens Napoleoncykel inkluderar: " Napoleon " (1829), " Epitafium av Napoleon " (1830), " Saint Helena " (1830), " Napoleon. Duma "(1830)," Sista inflyttningsfesten "(1840; efter återbegravningen av kejsarens aska i Frankrike), samt" Säg inte, en lång ... "(1830), där han redan avgår från romantiska koncept och försöker tänka om diktatorns personlighet i ljuset av moraliska problem [1] .

Båda ungdomsdikterna, med titeln "Napoleon", är också byggda på utseendet av Napoleons skugga vid hans grav på S:ta Helena. De visar att temat för "Luftskeppet", som möttes vid Zedlitz, redan beskrivits i Lermontovs ungdomliga experiment [11] .

I dikten kan man enligt litteraturkritiker [16] ana kontroversen med Pushkins tolkning av Napoleon: i Pushkin avsäger kejsaren, före sin död, i exil allt fåfängt - sina "förvärv och ondskan med militanta mirakel". "som bringar olycka för folken (" Napoleon ", 1821); och hans enda fäste är hans son.

Och med Lermontov är Napoleon också oförändrad i själen och redo att upprepa sin militära väg först. Han minns sitt land och ser i sin son efterträdaren till sina gärningar och arvtagaren till de erövrade ("han är lovad halva världen").

Lermontovs möjliga återgång till ett annat favoritämne noteras också - fosterlandet , i ordets symboliska, värdefulla betydelse. Lermontovs hemland är förkroppsligandet av idealet om ett heroiskt, naturligt, fullblodsliv, en "underbar värld av bekymmer och strider", som vanligtvis står emot en hjältelös, moraliskt krossad modernitet. Sådan är bilden av "kära Frankrike" i balladen, där luftskeppet rusar och övervinner rum och tid [1] . Andra tvärgående teman för Lermontov, som återspeglas i luftskeppet, är teman om ensamhet, fred och drömmar [17] .

Betyg

"Luftskepp" anses vara en av de bästa skapelserna av den mogna Lermontov [16] . Sedan 1843 har den studerats i skolan [3] [4] . Han nämns bland Lermontovs dikter, vilket påverkade den ytterligare populariteten för den mätare som valdes av poeten bland andra författare [2] .

Litteraturkritiker uppskattar starkt känslorna i dikten: "I den får man styrka, skarp sorg låter eftersom den obönhörliga tidens gång förstör allt som är värdefullt för individen i världen: känslomässiga anknytningar, nära människor och till och med minnet av hjältedåden som ägde rum i det senaste förflutna och den stora personens världsomspännande ära." Sorgen som poetens älskade hjälte upplevt delas av författaren själv [16] .

I detta verk dechiffreras mysteriet med "historien som oåterkallelighet, tidens ensidighet: den franska kejsarens återkomst till sitt hemland visas som illusoriskt, imaginärt, historiskt otänkbart. (...) "Luftskeppet" särskiljer, bland andra dikter från Napoleoncykeln, författarens motstånd mot stereotyperna om Napoleonmyten, önskan att urskilja bakom Napoleons romantiska utseende ett levande mänskligt hjärta genomborrat av ensamhet. Balladens början tecknar en traditionell, nästan populär bild av kejsaren. I kanonerna för den romantiska tolkningen - bilden av Napoleons andliga värld, där värdehierarkin är färgad av hjältens kärlek till "härlighet" och makt (även en son för honom - först och främst - arvtagaren till tronen). De första orden från befälhavaren, som återvände till sitt hemland, var inte riktade till hans son: "Han kallar sina vapenkamrater högt / och kallar marskalkarna hotfullt . " Det obesvarade av detta samtal, undergången för en återgång till det förflutna visar Lermontov inte bara som ett resultat av andlig pånyttfödelse, nedstämdhet och förräderi: kejsaren, besatt av en makttörst, som offrade miljontals människoliv åt den, är själv skyldig till sin bittra ensamhet. Dynamiken i den inre handlingen, som i Lermontovs översättning undanträngde och underkastade den yttre handlingen dess logik, bygger i balladen på en omvärdering av värderingar, vilket leder till en sen och bitter insikt. Det enda som är säkert i en öde, ostadig, spöklik värld är en släkt själ, värmen av naturlig mänsklig tillgivenhet. Och istället för "arvingesonen" kallar kejsaren nu " kära son, / Stöd i ett perverst öde" . "Rockmannen" förvandlas i balladens slutstrofer till ett offer för ett " perverst öde ", till en djupt lidande person som längtar efter värme och sympati. Den standardiserade läroboksfigur som uppstod i de första stroferna kommer till liv i direkta gester av hopplöshet och förtvivlan. En djup förståelse av hjältens andliga drama förvandlar den legendariska romantiska silhuetten av fransmännens kejsare till en voluminös, psykologiskt flerdimensionell bild av det tragiska ödet för en av "hjältarna från seklets början" [1] .

Översättningar

Det finns en översättning av "The Airship" till franska av E. Deschamps (i samlingen "Les poètes russes", Paris, 1846). Den översattes till italienska på 1890-talet genom ansträngningar av D. Ciampoli. 1893 översatte den tyske poeten Georg Fiedler Lermontovs dikt "Luftskeppet", utan att misstänka att det i sig var en översättning [18] .

De första översättningarna till språken för folken i Kaukasus ägde rum i slutet av 1800-talet. Översättningen till armeniska av balladen gjordes av Y. Sargisyan (kvinna Yusisapail, 1864, nr 7) [19] . Under A. Adigozalovs initialer publicerades den första översättningen till azerbajdzjanska av balladen "Airship" (i tidningen "Keshkul" ( Tiflis ) daterad 26 augusti 1889 , i en separat upplaga (som en bilaga till tidningen)) . Det finns ett antagande att den azerbajdzjanske författaren R. Efendiyev till och med tidigare översatte "Airship", men aldrig fick trycka [19] . Publicering av översättningen av "Airship" på ingushspråket av Akhmet Oziev 1963, 1964. försenad i tre decennier (på grund av arresteringen av Ingush-poeten och översättaren i november 1934 "för kontrarevolutionär agitation", sköts han den 22 december 1937).

1941 dök översättningar av balladen till kirgiziska och ossetiska språk (Bokonbaev respektive Kaitukov) [19] .

"Luftskepp" lät på litauiska 1912 tack vare Kriauciunas ansträngningar [19] .

Inflytande på andra verk

"Mound"

I stäppen, på den öppna slätten,
står högen ensam;
Under honom finns den berömda bogatyren
begravd under tidigare århundraden.

<...>

Så tänker riddaren, suckande,
Han sitter på en mörk hög,
Tills den gyllene gryningen upplyser
ökenstäppen;

Sedan går han tillbaka,
Han går till det underjordiska huset,
Och vinden vandrar fortfarande,
Och det är trist och tomt runt omkring.

A.K. Tolstoj
  • Kozma Prutkov  - parodi "På havet", 1854 [20]
  • V. G. Benediktov  - dikt "På havets blå vågor" (1856-58)
  • A. K. Tolstoy  - dikten " Barrow ", skriven under tydligt inflytande av "Airship". Detta inflytande är särskilt märkbart i den första versionen av dikten: på natten visas skuggan av en riddare som är begravd under den, som påminner om hans liv, och i gryningen gömmer sig igen i graven. I den slutliga versionen tog Tolstoj bort dessa strofer.
  • Motiven för "Airship" och "Branches of Palestine" finns i dikten av Athanasius Fet "Willow" .
  • N. A. Nekrasov  - "The Secret (upplevelsen av en modern ballad)", parodierar den romantiska balladen av Lermontov.
  • Motiven för dikten "Airship" återspeglades i Shaul Chernikhovskys ballad "On the ruins of Bet-Shan" (1896).
  • Vladimir Majakovskij i sin dikt "Bra!" använder satiriskt den berömda dikten av Lermontov och förlöjligar Kerenskijs önskan att imitera Napoleon [21] .
  • Den rytmisk-syntaktiska och delvis handlingskonturen av balladen "Airship" användes av Sosyura i dikten "Dröm" (1924) [19] .
  • Tan-Bogoraz  - i dikten "Tsushima" är inflytandet från "Luftskeppet" (rytmen och motivet för den avlidnes sömn) utan tvekan [22] . Lebedev-Kumach i "Sången om Tsushima", författarens anpassning av dikten "Tsushima" av Tan-Bogoraz, fortsätter detta tema [23] .

Illustrationer

Dikten illustrerades av: V. P. Belkin , I. Ya. Bilibin ( i svart akvarellteknik ), V. I. Komarov , V. M. Konashevich , D. I. Mitrokhin , L. M. Nepomniachtchi , L. O. Pasternak , V. Surenyants , P.D. Shmarov m.fl.

I musik

Den första kända inställningen till musik gjordes 1875 av Emilia Klinder (född Kosietzka). Tre år senare satte N. N. Myasoedov igen dikten till musik, och denna låt spreds bland folket i en mängd olika arrangemang (till exempel i samband med händelserna under den första ryska revolutionen uppstod låten "Airship", känd sedan 1906 bland arbetarna i Izhora-fabriken [24 ] ). Totalt är 13 arrangemang av Lermontovs ballad kända, komponerade av både professionella och amatörkompositörer [25] . Bland författarna: Bazilevsky G. P., Bogdanov-Berezovsky V. M., Brook G. S. (Epigraph), Bryansky N. P., Zaikin F. A., Ivanov-Korsunsky V. M., Klinder E., M. ***, Myasoedov N. N., Nikolrovsky A. V. (Conrovsky A. N.) , Tolstoy D.A.

  • G.P. Bazilevsky . Luftskepp ("På havets blå vågor"). Op. 32. M., A. Gutheil , 1905
  • Bogdanov-Berezovsky Valerian Mikhailovich Flygskepp ("På havets blå vågor"). Op. 22/7. 1939-1940.
  • Bryansky, Nikolai Petrovich Airship ("På havets blå vågor"). I: Barnsånger. SPb., Jürgenson, [1896]
  • Zaikin F. A. Airship ("På havets blå vågor"). M., Jürgenson, [1904]. På ryska och tyska. lang.
  • V. M. Ivanov-Korsunsky Airship ("På havets blå vågor"). Manuskript i GTsMMK, f. Benevsky. Lit .: Polskaya E. Att låta bortglömda melodier. - Kaukasisk kurort (Pyatigorsk), 1967, 23 juni.
  • Klinder Emilia (född Kosetskaya). Luftskepp ("På havets blå vågor"). SPb., Bessel, [1875].
  • M *** Op.: Luftskepp ("På havets blå vågor"). - Mode. Tidskrift för världsliga människor (1851-1861). SPb., App.
  • N. N. Myasoedov . Luftskepp ("På havets blå vågor"). Melodeklamation. M., Jürgenson, [1878]. Den första isp. år 1905.
  • Nikolsky Alexander Vasilievich . Luftskepp ("På havets blå vågor"). Op. 11. Fantasi för symfoni. orc. 1904-1905, Moskva. Manuskript av partitur i GTsMMK, f. 294, nr 22.
  • Serov Alexander Nikolaevich Luftskepp ("På havets blå vågor"). Ouppfylld avsikt. Källa: Musikarv. T. 1. M., 1962, sid. 285.
  • D.A. Tolstoj . Luftskepp ("På havets blå vågor"). 1932. Ballad för baryton. Op. 20/3. - I: Tolstoy D. Romances. för röst med fp. L., Sov. kompositör, 1959, sid. 25-36.

Melodin med vilken sången slog rot bland folket har tydligen ingenting med dem att göra och tog i den muntliga tillvaron formen av en folksångsballad, melodiskt nära sjömanssånger som " Havet breder ut sig " [6] [7 ] .

Anteckningar

  1. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 Pulkhritudova E.M. Airship  // Lermontov Encyclopedia.
  2. ↑ 1 2 Vishnevsky K. D. Lermontovs versifikation  // Lermontov Encyclopedia.
  3. ↑ 1 2 Rez Z. Ya. Studerar Lermontov i skolan  // Lermontov Encyclopedia.
  4. ↑ 1 2 Enhetlig samling av digitala utbildningsresurser . Arkiverad från originalet den 23 maj 2010. Hämtad 5 juni 2011.
  5. ↑ Leonova N. V. Rekonstruktion i folkloretraditionen och folklorepraktiken // Humaniora i Sibirien . - 2008. - Nr 4 . - S. 127-130 .
  6. ↑ 1 2 Myasoedov N . M. Lermontov. Luftskepp . Arkiverad från originalet den 6 oktober 2008. Hämtad 5 juni 2011.
  7. ↑ 1 2 Antologi av ryska sånger / Komp., Förord. och kommentera. Viktor Kalugin. - M . : Eksmo Publishing House, 2005.
  8. ↑ Bespalova Yu. M. Songs of the West Siberian family: the possibilities of sociological research  // Metodologiskt seminarium till minne av G. S. Batygin. - M. 24-25 april 2009.
  9. ↑ Belinsky V. G. Samlade verk. - T. XI. - S. 496.
  10. ↑ 1 2 3 4 Volpert, L. I. Markerad av det gudomliga fingret ... // Lermontov och fransk litteratur . - Tallinn: Estonian Language Foundation, 2005. - S. 239-260. — 318 sid. — ISBN 9985-79-132-0 .
  11. ↑ 1 2 3 4 5 6 Dikter, 1836-1841: Varianter och kommentarer // Lermontov M. Yu. Kompletta verk . - M .; L .: Akademin, 1935-1937. - T. 2. - S. 159-274. Arkiverad kopia (inte tillgänglig länk) . Hämtad 12 januari 2010. Arkiverad från originalet 26 januari 2010. 
  12. ↑ 1 2 Luftskepp  // Kormilov S. I. Poesi av M. Yu. Lermontov: Att hjälpa lärare, gymnasieelever och sökande. - M . : Publishing House of Moscow State University, 1997. Arkiverad den 5 maj 2012.
  13. ↑ Fröberg Th. Lermontow als Ubersetzer deutscher Gedichte. - SPB: Berichte der St. Katharine Schule. — S. 53.
  14. ↑ Holzhausen R. Napoleons Tod im Spiegel der zeitgenössischen Presse und Dichtung. — Fr. a M., 1902. - S. 87.
  15. ↑ Mikushevich V. Poetiskt motiv och sammanhang // Frågor om teorin om litterär översättning. - M. : GIHL, 1971. - S. 63.
  16. ↑ 1 2 3 Usok I. E. Napoleoncykeln  // Lermontov Encyclopedia.
  17. ↑ Galtseva R. A. Motiv för Lermontovs poesi  // Lermontov Encyclopedia.
  18. ↑ Viktor V. Kuznetsov. Nyfikna detaljer om det litterära livet: (rolig litteraturkritik) // Litteraturfrågor . - 2005. - Nr 1 . - S. 370-380 .
  19. ↑ 1 2 3 4 5 FEB: Översättningar och studier av Lermontov i litteraturen av folken i USSR  // Lermontov Encyclopedia.
  20. ↑ 2Lib.ru: Stanislav Rassadin, Benedikt Sarnov / böcker / I de litterära hjältarnas land / läs från skärmen (otillgänglig länk) . Hämtad 29 april 2011. Arkiverad från originalet 10 oktober 2012. 
  21. ↑

                            Han glömmer
                                    både klasser
                                             och fester och
                            går
                                 till plikttalet.
                            Hans ögon
                                  är
                                         Bonaparte
                            och färgen
                                på en skyddsjacka
                                              .

  22. ↑

    Vid den bortre östliga gränsen,
     I det asiatiska landets hav,
     slumrar Stålgravar där,
     Det finns ryska skepp.

  23. ↑

    När naturen somnar
    och den ljusa månen lyser,
    stiger den förlorade flottans hjältar
    , vaknar ur sömnen.

  24. ↑ Glovatsky B. S. Lermontov och musik. M. - L., 1964. S. 46
  25. ↑ FEB: Lermontov i musik: En handbok. - 1983 (text)  (otillgänglig länk)

Litteratur

  • Lermontov Encyclopedia / Manuilov V.A. - M . : Soviet Encyclopedia, 1981. - 746 sid.
  • Lermontov i musik. Katalog / Komp. L. Morozova, B. Rosenfeld. - M . : Sovjetisk kompositör, 1983. - 176 sid.
 Verk av Mikhail Lermontov
Prosa
dikter
Spelar
Poesi