Agafangel (Soloviev)

Ärkebiskop Agafangel (i världen Aleksey Fedorovich Solovyov ; 8 (20) februari 1812, byn Ilyinskoye, Shiusky-distriktet , Vladimir-provinsen  - 8 mars (20), 1876, Zhitomir ) - Biskop av den rysk-ortodoxa kyrkan , ärkebiskop av Volyn och Zhytomyr . Hebraist .

Biografi

Född den 8 februari 1812 i familjen till en präst i byn Ilyinsky Shiusky-distriktet , 1836 avslutade han en kurs vid Vladimir Seminary och Moskvas teologiska akademi , fick en magisterexamen i teologi redan tonsurerad (23 juni , 1835), från 20 juni 1836 - hieromonk och från 20 augusti, ungkarl i klassen för tolkning av de heliga skrifterna .

Den 8 oktober 1838 utnämndes han till bibliotekarie och den 3 december 1839 utsågs han till medlem av akademins konferens, och 1841 - en katedralhieromonk i Lavra.

År 1838 fick studenter vid St. Petersburgs teologiska akademi tillstånd från myndigheterna att underlätta lektioner i hebreiska språkklassen för att litografiera en klassöversättning av den hebreiska bibeln, gjord i filologiska syften av professor Gerasim Pavsky . År 1839 utgavs 150 exemplar av denna översättning. De inkluderade: Jobs bok , Predikarens bok , Salomos sång , Salomos bok liknelser samt de större och mindre profeterna . År 1841 ägde den 2:a upplagan av denna översättning rum för abonnenter från studenter, förutom S:t Petersburg, även Kiev och Moskvas akademier. När kopiorna anlände till Moskva informerade Hieromonk Agafangel medlemmarna av den heliga synoden om detta i form av ett namnlöst "brev från Vladimir" skickat till de tre metropolerna. I detta brev kallades översättningen "den forntida ormens förtal", skadligt för användningen av kristna, för avfallets skull från sanningen, "tystnaden om Jesu Kristi namn i profetiorna." Metropoliten Filaret i Kiev vidarebefordrade Agafangels brev med en kopia av den litografiska översättningen till den heliga synodens chefsåklagare , greve Nikolai Protasov , varefter Pavsky ställdes inför rätta. Trehundra exemplar av översättningen konfiskerades och förstördes.

Den 28 februari 1842 fick Agafangel i uppdrag att korrigera posten som inspektör för Moskvas teologiska akademi . Den 23 mars bekräftade Metropolitan Filaret honom i denna position och instruerade honom att läsa moralteologi.

I september samma år, utnämnd till rektor för Kharkov-seminariet , upphöjdes Agafangel till rang av arkimandrit den 22 oktober och överfördes sedan från Kharkov som rektor till Kostroma-seminariet (1845). Den 20 januari 1854 utsågs han till rektor för Kazan Theological Academy .

Agafangel utnämndes till biskop av Revel den 4 mars 1857 och vigdes den 31 mars.

Från den 6 februari 1860 var han Vyatka stiftsbiskop .

Ett monument över biskop Agafangels verksamhet i Vyatka var grundandet av en skola för prästflickor för 270 elever med 60 föräldralösa barn utan kostnad. År 1869 hade denna skola, som spenderade upp till 37 000 rubel, redan ett reservkapital på 45 000 rubel, vilket släppte upp till 40 flickor med rättigheter som hemlärare. Dessutom satte Agafangel upp ett stiftsbibliotek i Vyatka, till vilket han donerade många böcker. När han var rektor för Kazan Theological Academy började Agafangel publicera tidskriften "Orthodox Interlocutor", och i Zhytomyr åtog han sig publiceringen av "Diocesan Gazette", inrättade ett vandrarhem vid seminariet och grundade en skola för flickor från prästerskapet .

Från 17 juli 1866 - Biskop av Volyn och Zhytomyr .

I Volhynia visade biskop Agafangel en annan typ av aktivitet, och bidrog till grevinnan Antonina Bludovas utbildningsmål till förmån för ortodoxin. För att hjälpa denna biskop har en yrkesskola inrättats i Pochaev Lavra .

Den 31 mars 1868 upphöjdes han till rang av ärkebiskop .

En älskare av utbildning, Agafangel var en stor kännare av antika, särskilt hebreiska och moderna språk, han älskade musik och naturvetenskap , och förblev original i sin syn på andliga herdars plikter och rättigheter. Han försvarade biskopens obegränsade makt över det underordnade prästerskapet och erkände kommitténs utkast till andlig och rättslig reform som antikanoniska. Han tillät inte judiskt inflytande och motsatte sig det på alla möjliga sätt i de stift han styrde , särskilt i Volhynien. I allmänhet visade Agafangel, med undantag för det sista året av sitt liv - då han klagade över en nedgång i styrka och blev behandlad - en anmärkningsvärd noggrannhet i arbetet och tidsfördelningen. Förutom föreläsningar, efter att ha börjat tjäna en mentor, skrev Agafangel mycket och gjorde utdrag från allt han läste, ägnade ständigt sin fritid åt att läsa, den mest mångsidiga, intresserad av vetenskapens framsteg och skaffade böcker.

Han dog den 8 mars 1876 i Zhytomyr, efter att ha blivit sjuk redan 1875, när han besökte sitt hemland för sista gången, där han inrättade en kyrka och en församlingsskola , som stöddes av ränta från huvudstaden donerad av Agafangel [ 1] .

Kompositioner

En del av Agafangels skrifter har tryckts, men de flesta har blivit kvar i manuskript. trycktes:

• "Översättning från Jobs hebreiska bok med fotnoter"
• "Översättning från grekiskan av boken om Jesu visdom, Siraks son"
• "Tolkning av epistlarna från St. Aposteln Paulus till galaterna"
• "Förklaring av den exegetiska karaktären av de första sju kapitlen av evangelisten Matteus", publicerad i Volyn Diocesan Gazette
• Originalöversättning från den grekiska "Reglerboken"
• "Ord av Agafangel, biskop av Revel, kyrkoherde i St. Metropolia, St Petersburg, 1859, 8°, 179 sidor och 1860, red. i Vyatka
• "Ord" av Agafangel, biskop av Vyatka och Sloboda.
• Vad borde vara den inhemska kyrkans högsta helt kanoniska regering (Projekt för omorganisation av den heliga synoden till den heliga styrande permanenta allryska katedralen) // Teologisk samling. Problem. 7. - M.: PSTGU, 2001. - S. 193-203.

I biskopens predikningar kan man se en ljus syn på en kristens moraliska liv. Genom att analysera det kristna livets yttre manifestationer - ödmjukhet, arbete, tystnad - sätter talaren dem i samband med den inre världen. Varje ord av honom är genomsyrat av en känsla av värme och ett uttryck för innerlig oro för ställningen för dem som utsätts för frestelser. Agafangel predikade till slutet av sitt liv, och hans sista "Ord" publicerades i "Volyn Diocesan Gazette" 1876, nr 11. "Volyn Eparch. Vedom.", 1875, nr 8. "S:t Petersburg. Eparch. Vedom.", 1876, N:o 77. "Mosk. Vedom.", 1870, N:o 49. "Vyatsk. Eparch. Vedom.", 1869, nr 20. Yu. Tolstoy, "Listor of Bishops", nr 344. "Coll. åsikter av Mr. Filaret", volym III, s. 62 och 68. Chistovich, "Ist. Översättning av Bibeln” och Filarets brev till Anthony. P. Znamensky, "History of the Kazan Theological Academy" (1842-1870), Kazan, 1891, s. 104-136.

Anteckningar

1. ↑ Dobronravov V. G. Historisk och statistisk beskrivning av kyrkor och församlingar i Vladimir stift: nr. 1-5 länen Shiusky och Kovrov. Vyaznikovsky och Gorohovets län . / komp. V. Berezin. - Vladimir: Typo-litografi av V. A. Larkov, 1898. - S. 59.

Litteratur

• Khranevich K. Ärkebiskop av Volyn och Zhytomyr Agafangel (Soloviev) // Volyn Diocesan Vedomosti. kap inofficiell 1893. - N:o 26. - S. 721-728; nr 27. - S. 738-757; nr 28. - S. 765-775
  • K. H.  ärkebiskop. Volyn och Zhytomyr Agafangel (Soloviev) (1812-1876). - Pochaev Lavra, 1893
• Agafangel (Soloviev) // Rysk biografisk ordbok  : i 25 volymer. - St Petersburg. , 1896. - Vol 1: Aron - kejsar Alexander II. - S. 52-54.
• Agafangel // Encyclopedic Dictionary of Brockhaus and Efron  : i 86 volymer (82 volymer och ytterligare 4). - St Petersburg. , 1890. - T. I. - S. 36.
• Prot. Vladislav Tsypin. Agafangel  // Orthodox Encyclopedia . - M. , 2000. - T. I: " A  - Alexy Studit ". - S. 238. - 752 sid. - 40 000 exemplar.  - ISBN 5-89572-006-4 .