Andreeva, Maria Fyodorovna

Maria Andreeva
Namn vid födseln Maria Fedorovna Yurkovskaya
Födelsedatum 4 juli 1868( 1868-07-04 )
Födelseort
Dödsdatum 8 december 1953( 1953-12-08 ) (85 år)
En plats för döden
Medborgarskap
Yrke skådespelerska
År av aktivitet 1886-1905, 1913-1917, 1919-1926
Teater Society of Arts and Literature, Moscow Art Theatre , Bolshoi Drama Theatre
Utmärkelser
Leninorden - 1945 Order of the Red Banner of Labour - 8.2.1944 SU-medalj för tappert arbete i det stora fosterländska kriget 1941-1945 ribbon.svg SU-medalj till minne av 800-årsdagen av Moskva ribbon.svg
IMDb ID 1715115
 Mediafiler på Wikimedia Commons

Maria Fedorovna Andreeva ( född Yurkovskaya , i sitt första äktenskap Zhelyabuzhskaya ; 1868-1953) - rysk skådespelerska, offentlig och politisk person. Civil fru till Maxim Gorky (från 1904 till 1921). Vänliga relationer mellan Andreeva och Gorkij fortsatte till slutet av författarens liv [1] [2] [3] [4] .

Maria Andreevas konstnärliga ära, som allmänheten och teaterkritiker uppskattade för sin raffinerade lyrik, poesi och fängslande kvinnlighet, är förknippad med Moskvas konstteater . På Moskvas konstteater debuterade Maria som partner till K. S. Stanislavsky och tillbringade de sju mest fruktbara säsongerna från 1898 till 1905. Passion för en proletär författare avbröt scenkarriären för en skådespelerska, och Andreeva tillbringade de följande sju åren med Gorky utomlands. Återvände i början av 1913 till det förrevolutionära Ryssland, försökte skådespelerskan att återvända till scenen, men hon kunde inte få fotfäste i Moskvas konstteater-trup och återfå sin tidigare framgång med allmänheten.

Andreevas sociala och politiska aktiviteter började 1899, när hon gick med i socialdemokraterna och genomsyrades av marxismens idéer , och 1904 blev hon medlem av RSDLP . Med affärsmässiga och kommersiella egenskaper uppnådde Maria Fedorovna, som finansiell agent för bolsjevikpartiet, stor framgång med att samla in pengar till revolutionär verksamhet, för vilken Lenin gav henne partipseudonymen "Kamratfenomen". Efter oktoberrevolutionen hade Maria Andreeva ledande positioner i den teatrala och konstnärliga världen, var initiativtagaren till skapandet av Bolshoi Drama Theatre i Petrograd , där hon avslutade sin konstnärliga karriär. Genom att kunna flera europeiska språk, arbetade M. F. Andreeva, på uppdrag av den sovjetiska regeringen, i flera år i Tyskland , där hon bröt hårdvaluta för staten, som chef för konst- och industriavdelningen för den sovjetiska handelsmissionen i Berlin . Det sista steget i Maria Andreevas mångfacetterade verksamhet var Moskvas forskarhus , som hon ledde i 18 år.

Biografi

Unga år och början på familjelivet

Maria Yurkovskaya föddes den 4 juli 1868 i St. Petersburg , i familjen till chefschefen för Alexandrinsky-teatern Fjodor Alexandrovich Fedorov-Yurkovskaya (1842-1915) [5] och skådespelerskan Maria Pavlovna Yurkovskaya (baserad på scenen Leleva, nee Lilienfeld ) [6] föräldrar var infödda från fattiga adelsmän. Det fanns tre systrar och en bror i familjen, Maria var äldst. Hon tog examen från gymnasiet och dramaskolan, studerade på konservatoriet. Redan i tidig barndom målades en flicka med rödbrunt hår och drag av överjordisk skönhet av Kramskoy och tre gånger av Repin , vid 15 års ålder blev en graciös ung dam med en balettfigur Repins modell för Donna Anna för illustrationerna av Pushkins stengäst [7] [8] .

Den första maken är den faktiska statsrådet Andrei Zhelyabuzhsky, inspektör för Moskva-Kursk och Murom järnvägar, chefskontrollant av Moskvas järnvägsknut , en person med en fin konstnärlig smak, en medlem av Society of Art and Literature, en medlem av the Society of Art and Literature. styrelsen för det ryska teatersällskapet. Zhelyabuzhsky var 18 år äldre än Maria, hade en medgiven läggning och en anständig förmögenhet, efter födelsen av hans son Yuri 1888 och dotter Ekaterina 1894, eftersom han själv inte var utan synd, störde han inte särskilt sina ungas romantiska hobbyer. fru. Hennes första roman var hennes sons lärare Dmitry Lukyanov, och efter många decennier skrev skådespelerskan i sina memoarer om omständigheterna kring familjens oenighet: "År 1896 slutade jag att vara fru till Andrei Alekseevich Zhelyabuzhsky. Anledningarna till vårt uppbrott var på hans sida. Jag sa till honom att jag går med på att bo med honom i samma hus som mamman till mina barn och älskarinna - för barnens skull. Snart förband en stormig romans, allmänt känd inte bara i teatraliska kretsar, Andreeva med en gift miljonär Savva Morozov [2] [9] .

På teaterscenen

Hon dök först upp på amatörscenen vid 18 års ålder i Kazan , i företaget som regisserades av Medvedev. Redan under dessa år noterade kritiker den charmiga sammetslena rösten (senare jämfört med "silverringningen av en skogsström"), ljusa temperament, nåd och insinuerande sensualitet hos nybörjarskådespelerskan. Efter att tidigt ha gift sig med "en rik och väletablerad man", en stor järnvägstjänsteman Andrei Zhelyabuzhsky, åkte hon med sin man på hans tjänst till Georgien , där hon från 1886 uppträdde på Tiflis Theatre, studerade sång och till och med deltog i operaföreställningar . Andreeva påminde om åren av sorglös ungdom i Kaukasus: "Repetitioner åtföljdes av middagar och danser, efter föreställningarna åt och dansade de också, publiken bestod av släktingar och vänner. Det brukade vara väldigt roligt; när en intressant roll stötte på var det skönt att spela den och bli framgångsrik - med ett ord, allt är som det ska med sysslolösa människor som har mycket fritid, rika människor. Totalt tillbringade Maria Fedorovna fem år i Tiflis, och där, vid namn hennes man, tog hon artistnamnet Andreeva [8] .

När hon återvände till Moskva spelade hon i Society of Arts and Literature, som leddes av Konstantin Stanislavsky och där repetitionerna inte längre var roliga, utan allvarliga affärer. För att behärska det konstnärliga hantverket tog Andreeva privatlektioner från skådespelerskan N. M. Medvedeva - läraren M. N. Ermolova . För första gången dök hon upp på den professionella scenen i Moskva den 15 december 1894 i A. Ostrovskys pjäs "Shines, but warms not", där Stanislavsky var hennes partner. Kritiker mindes också rollen som Judith i Gutskovs pjäs "Uriel Acosta", där även huvudpersonen spelades av Stanislavsky. Maria Feodorovna fick smickrande recensioner för sin "uppriktighet, känsla för proportioner, poesi och fängslande femininitet." Hon har spelat 11 roller i Society i tre år. Sedan gick Stanislavsky och Andreeva tillsammans på scenen i Moskvas konstteater , som är förknippad med skådespelerskans sju bästa, mest fruktbara år ( 1898 - 1905 ), den reformistiska regissören såg henne i den klassiska och romantiska repertoaren. Andreevas framgång kom med Shakespeares bilder av Hero ("Much Ado About Nothing") och Olivia ("Twelfth Night"). Kritikerna noterade att "akvarellfinhet och lyrik" med stor elegans förkroppsligade Andreeva de dramatiska bilderna av en lidande kvinna i Hauptmanns pjäser "The Drowned Bell" och "The Lonely Ones", där skådespelerskan gick upp på scen klockan 73 som Käthe. . "Extremt tacksamt utseende kombinerades i henne med en speciell prestationsgrad, som ett resultat av en subtil penetrering i den skapade bilden och en medveten psykologisk analys" [10] . Teaterexperten S. Glagol (far till konstnären Boris Glagolin ) [11] , som kommenterade produktionen av The Drowned Bell, noterade: "Ms Andreeva, en underbar guldhårig älva, är antingen ond, som ett djur i bur, eller poetisk och luftig, som en sagodröm". Kritik av S. Vasiliev slogs av skådespelerskan i rollen som Olivia: "hon var så elegant och vacker, så konsekvent med Shakespeares bild att hon bad om konstnärens duk." Roller i Tjechovs pjäser blev organiska och naturliga för skådespelerskan : Irina - " Tre systrar "; Anya - "The Cherry Orchard ", där Andreeva, efter Nemirovich-Danchenkos tvivel, valdes för rollen som flera kandidater av Chekhov själv. Från säsongen 1902-1903 upptogs en viktig plats i hennes repertoar av rollen som Natasha i Gorkijs proletära pjäs " Längst ner " [2] [12] [13] [14] .

Från sommaren 1904 tog Andreeva en årlig ledighet från Moskvas konstteater, vilket också orsakades av Gorkys avbrott med konstteatern. Vid denna tidpunkt uppstod planer på att skapa ett nytt storskaligt teaterprojekt i St. Petersburg , Gorky, Savva Morozov , Vera Komissarzhevskaya , Konstantin Nezlobin skulle bli huvudarrangörerna av partnerskapet . Teatern var tänkt att öppnas i en byggnad som hyrs på Morozovs bekostnad på Liteiny Prospekt . Det var planerat att förena skådespelarna från teatrarna Nezlobin och Komissarzhevskaya som en del av truppen. Hon bjöd in Andreev till det nya projektet och andra konstnärer från Moskvas konstteater, inklusive Kachalov . Den nya teatern i S:t Petersburg skapades dock aldrig. Från början av säsongen 1905-1906 återvände Andreeva kort till Moskvas konstteater, där hon spelade rollen som Lisa i Gorkijs nya pjäs " Solens barn " (1905) [2] .

Totalt, i Moskvas konstteater i sex säsonger, spelade Andreeva 15 huvudroller i pjäserna av Chekhov, Gorky, Ostrovsky, Hauptmann, Ibsen, Shakespeare. I K. N. Nezlobinas teater i Riga spelade Andreeva Marya Lvovna i Summer Residents. Andreevas konstnärliga talang beundrades av den kräsna publiken och teaterkritikerna; som en passionerad och beroende person befann sig Maria Feodorovna i centrum för Moskvas bohem . Stanislavskij var ofta irriterad på Andreevas nycker, 1902 ägde en nervös korrespondens rum mellan dem, kopplad till Andreevas omvälvningar på grund av hennes underjordiska revolutionära aktiviteter som hade börjat [9] . Men Stanislavsky fortsatte ihärdigt att arbeta med henne och försökte övervinna, som han trodde, överdriven stolthet och individualistiska karaktärsdrag som hindrar kollektiv kreativitet. Samtidigt, med sympati och förtroende, instruerade han Andreeva att också ta itu med teaterns affärs- och ekonomiska frågor, vilket gav skådespelerskan ovärderlig erfarenhet av att hantera kunder. Spänningar uppstod mellan Andreeva och Nemirovich-Danchenko, som såg Olga Knipper som en prima . Några år senare, när Knipper på grund av omständigheter och intriger flyttade till de första rollerna i teatern, blev de viktigaste händelserna för Andreeva kopplade till hennes personliga liv [2] [13] .

År med Maxim Gorkij

Bekantskap och början på ett liv tillsammans

18 april 1900 i Sevastopol , där Moskvas konstteater gick för att visa A.P. Tjechov sin "mås", Andreeva träffade Gorkij [15] . Andreevas första möte med Alexei Maksimovich ägde rum under pausen av pjäsen "Hedda Gabler", när Tjechov och Gorkij tittade in i skådespelerskans omklädningsrum [15] [14] . "Jag blev fängslad av skönheten och kraften i hans talang," mindes Andreeva. Båda var 32 år gamla året de träffades första gången; Från och med Krim-turnén började författaren och skådespelerskan att se varandra ofta, Andreeva gjorde ett speciellt intryck på Gorky i bilden av Natasha i pjäsen "Längst ner": "Han kom i tårar, skakade hand, tackade. För första gången då kramade jag och kysste honom hårt, precis där på scenen, inför alla. I början av 1900-talet var Andreeva en elegant sällskapsdam, en besökare på utvalda salonger, en inbjuden gäst vid mottagningar hos storhertigen Sergei Alexandrovich . I sina vänners krets kallade Gorkij Maria Fedorovna för "Underbar människa" [8] [9] .

Andreeva gick med i socialdemokraterna redan 1899 ; Marxismen, som spred sig i den kreativa intelligentsians kretsar, introducerades för Maria av den exil fritänkarstudenten Pjotr ​​Krasikov (underjordiskt smeknamn "Ignat") som anlände till Moskva. Under inflytande av sin mentor översatte Andreeva från tyska och studerade självständigt "Capital" av K. Marx . Studentläraren Lukyanov introducerade Andreeva till kretsen av Stavropols studentgemenskap, där tvister hölls i fri anda om filosofiska och politiska ämnen, och där Maria fick en uppfattning om livet i de lägre samhällsskikten, under inflytande av vilken hennes allmänna idéer om världsordningen började förändras [9] . Efter att ha kommit nära bolsjevikerna, som kom väl till pass med en dam från högsamhället med olika sekulära anknytningar, började Andreeva uppfylla instruktionerna från Moskvas socialdemokratiska centrum för lagring och transport av illegal litteratur och gick med i de rödas arbete. Korsa. Genom att använda de nödvändiga bekanta på säkerhetsavdelningarna, gå in i alla chefskontor, var Andreeva engagerad i legaliseringen av tunnelbanan, försåg dem med dokument och ordnade arbete. Platsen för revolutionärers underjordiska konspiratoriska möten väckte inte misstankar bland polisen: det var ett isolerat bakrum i 9-rumslägenheten till Zhelyabuzhsky-makarna i Theatre Passage, den statliga bostaden för en riktig statlig rådgivare, där Moskvin , Kachalov , Gorkij, Leonid Andreev , Kuprin deltog i kvällsmottagningar i Andreeva , Bunin , Efros , Savva Morozov [9] . I april 1903 fullgjorde Andreeva en ansvarsfull uppgift för partiet: hon utnyttjade sin position som hustru till en viktig järnvägstjänsteman och levererade en resväska med en cirkulation av 1 maj-broschyrer till Gorky i Nizhny Novgorod. Samtidigt gömde hon sig i sin förstklassiga kupé på vägen en underjordsarbetare som efterlysts av polisen, med smeknamnet "Nikodim" [9] [16] . Representanten för RSDLP:s centralkommitté i Kiev , Gleb Krzhizhanovsky , påminde om att han under ett besök hos Andreeva i hennes man Zhelyabuzhskys rikt möblerade lägenhet i Teatralny Proyezd fick cirka 10 000 rubel från Andreeva för festbehov. Källan till dessa medel, som det verkade för Krzhizhanovsky, var Savva Morozov [10] .

Det nya tänkesättet visade sig ligga nära den andliga stämningen hos den rastlösa unga skådespelerskan, hennes åsikter stärktes ännu mer som ett resultat av hennes bekantskap med Gorkij och hans verk [9] [17] . Sommaren 1903 äger en viktig händelse i Andreevas liv rum i Genève : hon träffade Lenin [9] . År 1904 , ett år före Gorkij, blev hon medlem av RSDLP [4] . På uppdrag av Lenin, från andra halvan av 1903, började Andreeva målmedvetet samla in pengar till RSDLP, aktiviteten var framgångsrik och tog gradvis fart - skådespelerskan lyckades få mycket stora summor [9] . I slutet av 1903 lämnar Maria Fedorovna slutligen sin man, upplöser äktenskapet, hyr en lägenhet åt sig själv vid 16, Vspolny Lane ( Nikolai Bauman och Leonid Krasin gömde sig för polisen i Andreevas lägenhet 1905 ). Blir Gorkijs sambo och hans litterära sekreterare [4] . Gorkij formaliserade inte alls uppsägningen av sitt första äktenskap officiellt, därför kunde han inte registrera ett nytt förhållande [18] [19] [20] .

Andra halvan av 1904 tillbringade Andreeva och Gorkij tillsammans i semesterbyn Kuokkala nära St. Petersburg och i Riga, och vilade vid de helande källorna i semesterorten Staraya Russa . I Kuokkala, på herrgården Lintul, hyrde Maria Fedorovna en stor dacha byggd i rysk stil , omgiven av en trädgård i andan av ryska markägares gamla gods, Andreeva bodde där med sina barn och författaren i ett möjligt välstånd. En del av tiden tillbringade Andreeva och Gorkij i skådespelerskans lägenhet i Moskva [21] . I januari 1905 , när Gorkij arresterades efter händelserna under den blodiga söndagen och kastades in i Peter och Paul-fästningen , hamnade Andreeva på turné i Lettland på ett sjukhus i Riga med diffus purulent bukhinneinflammation , vilket nästan kostade henne livet. Savva Morozov betalade för behandlingen och utfärdade den otrogna Maria en bärarpolicy, enligt vilken han redan 1902 försäkrade sitt liv för 100 000 rubel. Från 29 mars till 7 maj 1905, efter att ha tillfrisknat, vilade Andreeva med Gorkij i Jalta , sedan i sommarstugan Kuokkala, och en vecka senare, den 13 maj, begick Savva Morozov självmord i Nice under oklara omständigheter. Efter det mystiska självmordet av sin tidigare älskare, mottog Andreeva pengarna som testamenterades av honom på ett försäkringssätt och gav det mesta av det ärvda kapitalet , cirka 60 000 rubel [13] , till bolsjevikerna [22] [23] [24] .

När de beskriver Andreevas föränderliga natur, noterar biografer att Maria Fedorovna redan har inlett ett förhållande med Gorkij mer än en gång använde Savva Morozovs passion för henne för att finansiera festbehov på hans bekostnad: i synnerhet tidningen Iskra , såväl som bolsjeviktidningen New Life redigerad av Gorkij , publicerad av Andreeva [4] . I denna tidnings förlag i Lopatins hus ägde Gorkijs första möte med Lenin rum [25] .

”Hennes ögon gjorde ett speciellt intryck, lyste ofta upp med lekfulla gnistor, men tittade alltid med livligt intresse på samtalspartnern. Och ändå kändes det att alla som var på terrassen, hur söta de än var mot Maria Feodorovna, inte helt ockuperade henne. Hennes tankar var upptagna av Gorkij. Hon såg till att ingen blandade sig i samtalet förgäves när han talade. Jag såg hur och vad han åt, då han strävade efter att inte ta något på tallriken, på något sätt fuska och inte äta vad han skulle.

Nikolai Burenin [21] Händelser i Helsingfors

Den 19 januari 1906, tillsammans med Gorkij och Skitalets (Petrov) , vid en litterär och musikalisk välgörenhetskväll på Finska Nationalteatern i Helsingfors , läste Andreeva, enligt rapporter från den tsaristiska hemliga polisen , en vädjan om "anti-regeringen innehåll." Det följer av samma dokument att "Maria Zhelyabuzhskaya var involverad 1906 i utredningen som genomfördes vid St. Petersburgs provinsgendarmeriedirektorat om kontoret för redaktionen för tidningen New Life, vilket kontor tjänade ... som en plats för hemliga möten för aktiva arbetare i S:t Petersburgs socialdemokratiska organisation och fristad för medlemmar av det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet som kom till S:t Petersburg från andra städer. Dessa rapporter, sju år senare, efter att ha återvänt från Italien, blev grunden för hennes åtal i Ryssland [4] [26] [27] .

Enligt arrangören av föreställningen i Helsingfors, som åtföljde ett par hemliga agenter för RSDLP Nikolai Burenin , ankomsten av Gorkij, och viktigast av allt, favoriten hos Moskvapubliken Andreeva, vid den tiden välkänd i Finland för föreställningarna från Moskvas konstteater, väckte stark uppståndelse i staden. Den populära finska konstnären Akseli Gallen-Kallela tog gästerna under sitt beskydd . Andreevas föreställning på Finlands Nationalteater skedde tillsammans med dirigenten Robert Kajanus med en orkester och medverkan av danska sångerskan Ellen Back. Andreevas utseende åtföljdes av hälsningsrop av "elyaken", som på finska betyder "hurra!" Andreeva, på ett känslomässigt uppsving, läste en dikt av Ivan Rukavishnikov "Vem är för oss - följ oss!" Verket var framgångsrikt översatt till finska och svenska i förväg , tryckt i program, vilket väckte ökat intresse och empati hos allmänheten. Efter konserten bjöd hotellet på en galamiddag, som deltog i färgen på Finlands litterära, konstnärliga och musikaliska kreativitet. Skålarna för att hedra Gorkij och Andreeva framkallade ett tacksamt svar från Maria Feodorovna på tyska . Dagen efter uppskattade tidningarna entusiastiskt Andreevas framträdande på teatern, vilket chockade de återhållsamma och hårda skandinaverna. Några dagar senare hölls en kväll i Brandsällskapets hus under beskydd av chefen för det arbetande röda gardet, kapten Kok, vid vilken Andreeva brandstiftare reciterade revolutionära verk på ryska och en dikt på finska, vilket väckte en entusiastisk reaktion från allmänheten. Dessa var de mest framgångsrika föreställningarna av skådespelerskan Andreeva utanför gränserna till det historiska Ryssland [21] .

Efter triumfen i Helsingfors gömde sig Andreeva och Gorkij för den kungliga hemliga polisen i konstnären Warens gods nära Viborg , sedan åkte de genom Abo och Stockholm med ångbåt till Tyskland , därifrån till Schweiz och Frankrike . Där, i början av april 1906, återförenades de med Burenin. I Cherbourg den 4 april gick alla tre ombord på oceanlinjen Friedrich Wilhelm den store, varifrån de åkte till USA. Andreeva skaffade från kaptenen på fartyget för Gorkij den bekvämaste kabinen ombord, som var bäst lämpad för att skriva under de 6 dagarna av att korsa Atlanten . Gorkys stuga hade ett kontor med ett stort skrivbord, ett vardagsrum, ett sovrum med badkar och dusch. Maria Feodorovna själv ockuperade en separat "lux"-stuga [21] .

I Amerika

Mångsidigt utbildad, med bred lärdom, som talade många språk, utförde Andreeva flitigt och framgångsrikt plikterna som författarens sekreterare: hon korresponderade med Gorkij, tryckte om hans manuskript, löste tvister med förläggare om royalties, översatte artiklar från europeiska tidningar till Gorkij, och verk av författaren själv på franska, engelska, tyska och italienska [28] . Hon var tolk när Gorkij tog emot utländska gäster. På utlandsresor, där Gorkij samlade in pengar till stöd för revolutionen i Ryssland, och även behandlades för tuberkulos , som han led av från sin ungdom, agerade Maria Fedorovna ofta som sjuksköterska och sjuksköterska. Att skiljas från fosterlandet och teatern var inte lätt för Andreeva, beslutet togs efter en intern kamp: "Att gå med på att gå, jag brände naturligtvis fartygen bakom mig, för om jag hade stannat, ja, kanske jag skulle ha tillbringade lite tid <i fängelse>, men de skulle ha släppt mig, jag skulle ha stannat på scenen, med mina barn, i mitt land.” Andreeva gick med på att gå i exil för Gorkijs skull, hans frihet och med hänsyn till den allvarliga sjukdomen och behovet av behandling, förmodligen för hans livs skull [20] [21] .

"Tidningarna skrev att Gorkij påstås ha lurat den amerikanska allmänheten genom att kalla Andreeva sin fru, medan hon var en "skådespelerska, en kvinna av lätt dygd", och lämnade sin juridiska fru och sina barn åt deras öde i Ryssland och därmed kränkte den amerikanska moraliska grunden. medborgare. På något sätt, utan tvekan inte utan hjälp av socialistrevolutionärerna, dök ett bra fotografi av Gorkijs fru med två barn, skickat från Ryssland, i tidningarna, och bredvid det stod ett porträtt av en okänd skönhet i en oseriös scenklänning, och det undertecknades att detta var Mademoiselle Andreeva, med vilken Gorkij hade kommit till Amerika."

[21]

I mitten av april 1906 anlände Andreeva och Gorkij till USA med ångbåt. Syftet med resan, som genomfördes på uppdrag av Lenin och Krasin , var att främja den ryska revolutionens idéer, samt att samla in pengar till den bolsjevikiska kassadisken genom agitation. På partiets vägnar följde Nikolai Burenin , en medlem av " bolsjevikernas stridstekniska grupp " , makarna som arrangör av evenemang, en förbindelse och livvakt [21] . Vid ankomsten med ångbåt till USA hölls demonstrationer med deltagande av Gorkij, som Andreeva översatte, i New York , Boston och Philadelphia , medan det vid det allra första mötet i New York samlades in 1 200 dollar. Redan på Belle Claire Hotel var det en oöverträffad tillströmning av människor som ville träffa Gorkij och prata med honom. På New York Young Writers' Club hade paret en middag på Mark Twain Society [24] .

Under de första dagarna av hans vistelse i USA inträffade en obehaglig historia som komplicerade turnén utomlands. Andreeva utsattes för verklig förföljelse av det puritanska amerikanska samhället. Gorkij presenterade Maria för alla som sin hustru, men noggranna journalister fick reda på sanningen och information läckte ut till pressen, inte utan hjälp av tsarregeringen och socialistrevolutionärerna , att författaren inte officiellt hade skilt sig från sin lagliga fru , och hade inte gift sig med Andreeva. Gorkij började offentligt förebråas för bigami, efter allvarliga bråk uppstod problem med de lokala myndigheterna. Paret utvisades från de tre hotellen, på det sista hotellet kastade den indignerade administrationen Andreeva och Gorkijs saker på gatan mitt i natten. Med nöd och näppe gick det att ordna gemensamma makar i en sovsal på författarklubben, där de faktiskt satt i husarrest: det var omöjligt att närma sig fönstren och öppna gardinerna, det var inte tillåtet att lämna klubben. Till slut fick Andreeva och Gorkij sympatiskt skydd i sin stadsvilla på Staten Island vid mynningen av Hudson av dottern till den berömda New York-läkaren Prestonia Martin och hennes man, vilket rapporterades av tidningen Tribune den 21 april 1906 . Förföljelsen av Andreeva upphörde först efter att information om Maria Feodorovnas ädla ursprung och hennes erkända status i det ryska samhället publicerades i amerikansk press. Propagandakampanjen mot paret avslöjades även i arbetstidningen Trud. Trots de upplevda chockerna beslutade Andreeva och Gorky att inte avbryta sina resor i Amerika. På sommaren semestrade de på egendomen Martins' Summer Brook i Adirondacks vid den kanadensiska gränsen . I början av september 1906 återvände de till Ryssland, där författaren avslutade romanen "Mother", som påbörjades i Amerika, på ett par månader. I oktober 1906, på grund av förvärringen av Gorkys sjukdom och behovet av behandling i det gynnsamma klimatet i södra Europa, åkte paret till Italien [21] [29] [30] [31] .

På ön Capri i Italien

Hösten 1906 anlände Andreeva och Gorkij till Italien. Först stannade de till i Neapel , dit de anlände den 13 oktober (26), 1906. Två dagar senare, i Neapel , hölls ett rally nära Vesuvius Hotel, där italienarnas hälsningar till författaren tillkännagavs, vars bild i Apenninerna uppfattades i den romantiska gloria av en fighter, "en symbol för den ryska rotation." Vid rallyt lästes Gorkijs hälsning till "italienska kamrater". Efter rallyt på Vesuvius Hotel bad de oroade myndigheterna paret att flytta till ön Capri i Neapelbukten [28] [32] [33] [34] [35] . Under dessa år samlades en betydande rysk koloni på Capri. Poeten och journalisten Leonid Stark och hans fru bodde här, senare - Lenins bibliotekarie Shushanik Manucharyants, författaren Ivan Volnov (Volny) , författarna Novikov-Priboy och Yan Struyan och andra författare besökte. En gång i veckan, i villan där Andreeva och Gorkij bodde, hölls ett litterärt seminarium för unga författare [36] .

I sex år bodde Andreeva och Gorkij i Capri, först på hotellet Kvisisana, sedan på villorna Blasius och Serfina [37] . I sina memoarer noterade Andreeva den speciella atmosfären av territoriell isolering i Capri: förbindelsen mellan ön och Neapel tillhandahölls av en liten ångbåt som gick en gång om dagen; i dåligt väder och starka vindar, när spänningen steg i viken, förblev Capri avskuren från fastlandet i flera dagar. Villan som beskrevs av Andreeva bestod av tre rum: på bottenvåningen fanns ett äktenskapsrum och Maria Fedorovnas rum, hela andra våningen var upptagen av ett enormt rum med panoramafönster gjorda av massivt glas tre meter långt och en och en halv meter högt, ett av fönstren med utsikt över havet. Där fanns Gorkijs kontor. "Eftersom huset stod på ett halvt berg och ganska högt över stranden, verkade det som om du inte satt i ett hus, på land, utan på ett skepp, på havet," mindes skådespelerskan. Kom ofta och bodde länge med Andreeva i Capri och hennes barn - Yuri och Ekaterina. Förutom att hushålla och ta emot många gäster, var Maria Fedorovna engagerad i maskinskrivna omtryckningar av Gorkys verk och översättningar. I synnerhet översatte hon många sicilianska folksagor från italienska [28] .

Då och då reste Andreeva och Gorkij tillsammans till Europa: till Lenin i London, till RSDLP:s V-kongress (1907), till Paris (april 1912), reste mycket runt om i landet för att bekanta sig med italiensk kultur - till Neapel, Florens, Rom, Genua. I villan på ön Capri, under ledning av Gorkij och med aktivt deltagande av Andreeva, grundades Higher School of Propaganda (även känd som arbetarcentret och partiskolan för bolsjevikteoretiker, Bogdanov och Lunacharsky deltog i dess skapelse ). Makarna i sin "förgyllda bur" besöktes ofta av gäster från Ryssland - författare, konstnärer och helt enkelt marxismens anhängare. I april 1908 och juni 1910 besöktes de två gånger på Capri av Lenin [13] [34] [35] [38] .

Återgå till Ryssland Avresa från Capri

I början av hösten 1912 svalnade Maria Feodorovnas förhållande till Gorkij: " A.M:s hälsa är mycket dålig och i allmänhet är allt lika sorgligt och löjligt. Säg inget om mig eller honom till någon ännu - och så uppfinner de otroliga saker ... ”, skrev skådespelerskan i ett brev till sin vän N. E. Burenin i oktober 1912. I ett annat brev i november till Burenin, som hänvisar till sig själv i tredje person i konspirationssyfte, skriver Andreeva: " Det är nödvändigt att agera snart så att hon kan komma till jobbet och åtminstone finna styrkan att glömma sin sorg i detta . ” Efter att ha upplevt ett avbrott med Gorkij och längtat efter scenen lämnade Andreeva Capri i november 1912 med ångbåt genom Danmark på ett falskt pass i Harriet Brooks namn. Hon återvände illegalt till Ryssland, genom Tyskland och Finland, där hon stannade ett par månader. Den 10 januari 1913 nämner ett underrättelsemeddelande från Moskvas säkerhetsavdelning "Maxim Gorkys (Andreevs) fru som nu har anlänt till Moskva" [39] . Hon var illegalt i Moskva i sex månader. I legaliseringen av fri från skyldigheter fick skådespelerskan hjälp av en gammal bekant och en ny älskare, som redan 1903 hjälpte henne att skydda flyktiga revolutionärer, generalmajor Vladimir Dzhunkovsky , som i början av 1913 tog posten som vice minister för Inre och befälhavare för en separat kår av gendarmer [14] [26] [36] .

Tillbaka på scenen

"I Naidenovs pjäs Avdot'inas liv spelade Maria Fedorovna en gammal piga. Under hela föreställningen tvingades hon spela med en bandagerad kind, eftersom hennes hjältinnas tänder gjorde ont hela tiden. Vid första anblicken verkade det som om denna roll var av komisk karaktär, men Maria Fedorovna såg i den gamla jungfrun en kvinna kränkt av ödet, i vilken passion, ömhet och moderstörst glittrade. Det blev en rörande bild till tårar!

Vasily Likhachev , ledande skådespelare
i K. N. Nezlobins teater [13]

När han återvände till skådespelaryrket, samlade den 45-åriga Andreeva, som var under öppen polisövervakning och inte fick tillstånd att uppträda i Moskva, "fragment av teatralisk härlighet", i turnén till Moskvas konstteater-trup. Hon intog scenen i pjäsen "The Lonely", som en gång gav henne ett erkännande, men hon misslyckades med att konkurrera med den nya skådespelargenerationen och få fotfäste i truppen på Moskvas konstteater. De följande fyra säsongerna, från 1914 till 1917, spelade hon i KA Mardzhanovs fria teater, i Kiev Solovtsov-teatern, i Sinelnikov-truppen, i Konstantin Nezlobins Moskva-företag . Hennes roller under denna period noterades - Vera Filippovna i pjäsen "The Heart is Not a Stone" av A. N. Ostrovsky , Rita Cavallini - i pjäsen "Roman" baserad på pjäsen av den amerikanske dramatikern Edward Sheldon [4] . Under dessa år var Maria Feodorovna distanserad från politiken, men fortsatte att ägna sig åt handel. Andreeva började företräda Gorkijs intressen i ryska förlag. I hemlandet under den förrevolutionära perioden var det en ökning av populariteten för Gorkys verk, vilket också gav inkomst till Maria Feodorovna. Hon visar entreprenörskap inom ett nytt område för sig själv - film (där hennes son Yuri började sin karriär som operatör och regissör 1916, som snart sköt Lenin), lockar framgångsrikt hundratusentals rubel kapital från beskyddare Kamensky och Lianozov till utvecklingsländerna filmindustrin [24] .

En lägenhet i St Petersburg på Kronverksky

Gorkij återvände till St. Petersburg den 31 december 1913 efter tillkännagivandet av en allmän amnesti med anledning av 300-årsdagen av Romanovdynastin [14] [26] . Tack vare detta återförenades Andreeva och Gorkij i fem år: de bosatte sig först i Mustamyaki ( Finland, då en del av det ryska imperiet ), i byn Neuvola, vid Alexandra Karlovna Gorbik-Langes dacha och sedan i St. Petersburg [36] . Från 1914 till 1919 bodde Andreeva och Gorkij på Kronverksky Prospekt i St. Petersburg, hus 23, lägenhet 5/16 (nu 10). Mer än 30 av deras släktingar, bekanta och till och med professionella invånare bosatte sig i 11-rumslägenheten med tillstånd från de medkännande ägarna. De flesta av dem gjorde ingenting för att hjälpa till med hushållsarbetet och fick inga ransoner . Maria Zakrevskaya-Benckendorff bosatte sig i rummet bredvid Gorkij , som en gång tog med sig några papper som Gorkij skulle skriva under, omedelbart svimmade av hunger inför ägarna, matades och bjöds in att leva och blev snart föremål för författarens passion. Enligt memoarerna från dottern till Maria Feodorovna Ekaterina Andreevna Zhelyabuzhskaya om atmosfären hemma under dessa fem år, förvandlades den överbefolkade privata lägenheten faktiskt till ett mottagningsrum för institutionen och klagade över livet och svårigheterna för Andreeva och Gorky "alla kom här: akademiker, professorer, alla möjliga kränkta intellektuella och pseudo-intellektuella, alla möjliga prinsar, damer från "samhället", de missgynnade ryska kapitalisterna som ännu inte lyckats fly till Denikin eller utomlands, i allmänhet, de vars goda liv kränktes trotsigt av revolutionen. Bland gästerna var ordföranden för Petrosoviet , Zinoviev , och representanten för Arbetar- och bondeförsvarsrådet, Kamenev . Det huvudsakliga tidsfördrivet för de otaliga invånarna och gästerna i lägenheten till Andreeva och Gorkij bestod i det faktum att de ständigt åt, drack, dansade, vårdslöst spelade lotto och kort, säkert för pengar, sjöng "några konstiga sånger", det var en conciliar läsning av de populära på den tiden tiden för publikationer "för gamla män" och pornografiska romaner av 1700-talet, markis de Sade var populär bland publiken . Samtalen var sådana att Andreevas dotter, en ung kvinna, enligt henne, "brände sina öron" [40] . Shushanik Manucharyants, som ofta besökte makarna vid den tiden, mindes Andreevas lugn och återhållsamhet inför en mängd gäster och hennes ovanliga, särskilt för omständigheterna under de hungriga åren, gästfrihet, förmågan att acceptera alla, behandla, underhålla, spela iscensatta charader , där hennes talang som en stor dramatisk skådespelerska manifesterades [36] .

En ny, denna gång oåterkallelig nedkylning av de äktenskapliga relationerna mellan Gorkij och Andreeva inträffade 1919, inte bara på grund av de allt mer skarpt manifesterade politiska skillnaderna. Gorkij, som andligt drömde om "nya idealmänniskor" och försökte skapa deras bild i sina verk, accepterade inte revolutionen , slogs av dess grymhet och hänsynslöshet - när, trots sin personliga förbön inför Lenin, storhertig Pavel Alexandrovich och poet Nikolaj sköts Gumilyov . Enligt hennes dotter Ekaterina var det inte en oseriös flirt med Zakrevskaya-Benkendorf som ledde till ett personligt avbrott med Andreeva, utan Gorkys långvariga förälskelse i Varvara Vasilievna Shaikevich, hustru till deras gemensamma vän, förläggaren och författaren Alexander Tikhonov (Serebrov) ) [40] .

I februari 1919 utsågs Andreeva och Gorkij till chefer för bedömnings- och antikvariska kommissionen för Folkets kommissariat för handel och industri . 80 bästa S:t Petersburg-specialister på antikvitetsområdet var involverade i arbetet . Målet var att ta bort från egendom som konfiskerats i kyrkor, palats och herrgårdar av den ägda klassen, banker, antikaffärer, pantbanker , föremål av konstnärligt eller historiskt värde. Sedan var det meningen att dessa föremål skulle överföras till museer, och en del av de konfiskerade varorna skulle säljas på auktioner utomlands. Efter en tid, enligt Zinaida Gippius , fick Andreevas och Gorkys lägenhet utseendet på ett "museum eller skräpbutik", men under en undersökning som utfördes av utredaren av Cheka Nazaryev var det inte möjligt att bevisa den personliga egenintresse för taxerings- och antikvarkommissionens chefer och i början av 1920 uppdraget att fylla på Exportfonden fick köpa upp privata samlingar [40] .

I partiets och revolutionens tjänst

I exil utförde Andreeva Lenins uppdrag för leverans av den bolsjevikiska tidningen Proletary till Ryssland , samlade in och distribuerade material om den ryska revolutionens historia, samlade in pengar och lockade nya författare till Lenins Iskra- och Pravda - tidningar och utförde även ett antal andra partsuppdrag [4] . Gleb Krzhizhanovsky karakteriserade Andreeva som "en mycket självmonterad, elegant person, djupt hängiven partiets intressen" [10] .

Vid RSDLP:s femte kongress i London i april-maj 1907, på inbjudan av Lenin och RSDLP:s centralkommitté, var Andreeva och Gorkij gäster. Redan i förberedelsestadiet för kongressen förhandlade Maria Fedorovna med entreprenörer, sökte medel för att hålla forumet. Enligt memoarerna från delegaten, bolsjeviken N. N. Nakoryakov, åtog sig Andreeva att organisera "billig och hälsosam mat" för deltagarna i en liten matsal bredvid byggnaden där kongressen hölls. Samtidigt gjorde Andreeva, i hemlighetssyfte, ansträngningar för att se till att delegaterna var så lite som möjligt i fotojournalisters ramar, särskilt de av dem som var farliga på grund av eventuell förföljelse i Ryssland för att få sina fotografier på tidningssidor . Enligt memoarerna från kongressdelegaten, vävaren E. S. Goryacheva, som karakteriserar Andreeva som en "vacker, tillgiven, uppmärksam kvinna", anordnade Andreeva en improviserad buffé vid sidan av kongressen, och under pausen mellan mötena var delegaterna bjöd på öl . Bakom buffédisken sa Andreeva halvt på skämt: "Jag behandlar bara bolsjevikerna med öl ", och de irriterade mensjevikerna gick förbi. Kongressen slutade med bolsjevikernas seger över mensjevikerna. Den ryska polisens utländska agenter rapporterade i maj 1907 till St. Petersburg om Andreevas ankomst till Londonkongressen och de donationer som hon hade överfört till RSDLP-partiet för att organisera och hålla kongressen. Speciellt konstaterade rapporten att "... av de hundra tusen rubel som Savva Morozov Andreeva (Gorkys andra fru) lämnade kvar finns bara 40 000 rubel kvar till deras förfogande" [13] [23] .

Andreeva deltog inte aktivt i februari- och oktoberrevolutionerna 1917 . Men efter februari , när den nya regeringen behövde ny kvalificerad personal, blev Maria Fedorovna ordförande för konst- och utbildningsavdelningen i Petrograds stadsduma. Andreevas meriter uppskattades ännu mer efter oktober : hon utsågs till kommissarie för teatrar och cirkusar i Petrograd och fem angränsande provinser. Lenin kallade Andreeva "kommissarie för konst" [13] . Maria Feodorovna uppmärksammar igen Gorkys politiska intressen, eftersom hon, som finansiell agent för partiet, under alla dessa år hjälpte till att samla in pengar till revolutionära aktiviteter. För affärsmässighet och affärsmässighet kallade Lenin Andreeva för "Kamratfenomen", vilket blev fixat som en partipseudonym [4] [24] .

1918 sjönk Petrograd-duman i det förflutna, och Andreeva utsågs återigen till chef för Petrogradsovjetens teateravdelning, hon är helt uppslukad av fest och sociala aktiviteter. Konstant anställning vid otaliga möten och möten med den nya regeringen återspeglades i hennes personliga förhållande till Gorkij. 1919, istället för en jämnårig skådespelerska, bröt den 27-åriga friherrinnan och politiska äventyraren Maria Ignatievna Zakrevskaya-Benkendorf in i livet som en 51-årig proletär författare, istället för en jämnårig skådespelerska . Andreeva förlät inte sveket av vare sig författaren eller henne själv. Under sina nedåtgående år, när hon talade till allmänheten med berättelser om Alexei Maksimovich, erkände Andreeva: "Jag hade fel att lämna Gorkij. Jag agerade som en kvinna, men jag borde ha agerat annorlunda: det var Gorkij trots allt . I dagarna av författarens dödsbäddssjukdom kom hon inte till Gorki [41] .

Efter den sista personliga brytningen med Gorky (vänliga relationer fortsatte till slutet av författarens liv) inledde Andreeva en affär med GPU- officeren Pyotr Petrovich Kryuchkov (17 år yngre än skådespelerskan), som på rekommendation av Maria Feodorovna blev skribentens personliga sekreterare. Enligt Vladislav Khodasevichs memoarer skickades Gorkij 1921, som en vacklande och opålitlig tänkare, på initiativ av Zinoviev och de sovjetiska specialtjänsterna , med Lenins samtycke, återigen i exil , och Andreeva följde snart efter sin tidigare gemensamma. lag make "för att övervaka hans politiska beteende och spendera pengar". Maria Fedorovna tog också med sig Kryuchkov, med vilken hon bosatte sig tillsammans i Berlin , medan Gorkij själv, med sin son och svärdotter, bosatte sig utanför staden. Utomlands ordnade Andreeva, med hjälp av sina kontakter i den sovjetiska regeringen, att hennes nya älskare blev chefredaktör för det sovjetiska bokhandels- och förlagsföretaget Mezhdunarodnaya kniga . Således blev Kryuchkov, med hjälp av Andreeva, den faktiska utgivaren av Gorkys verk utomlands och en mellanhand i författarens förhållande till ryska tidskrifter och förlag. Som ett resultat kunde Andreeva och Kryuchkov till fullo kontrollera Gorkys utgifter för hans betydande medel. År 1938 förträngdes Kryuchkov och sköts och tog på sig verklig eller imaginär skuld för "mordet" på författaren [20] [42] [43] .

När hon återvände till sitt hemland skildes Andreeva snart med Kryuchkov och riktade all sin energi till det teatrala och sociala livet i Sovjetryssland. Maria Fedorovna fortsatte sin tjänst som kommissionär för teatrar och skådespel, och redan 1919, på rekommendation av Krasin och Gorkij, utnämndes hon till kommissionär för expertkommissionen för Folkets kommissariat för utrikeshandel för Petrograd. I St. Petersburg blev Andreeva en av initiativtagarna till skapandet av Bolshoi Drama Theatre [4] , där hon återvände till den stora scenen i sju år; i BDT spelade skådespelerskan intermittent 1919-26, den mest framträdande rollen under denna period var Lady Macbeth i Shakespeares pjäs med samma namn. Gentle Desdemona [2] [4] blev Andreevas svanesång på scenen .

År 1926 fick den 58-åriga Andreeva återigen en regeringsutnämning i Berlin , där hon blev chef för konst- och industriavdelningen för den sovjetiska handelsmissionen i Tyskland [4] . Hon var tvungen att framgångsrikt utvinna hård valuta i Tyskland, nödvändig för industrialiseringen av landet, genom att sälja egendomen från fientliga klasser som rekvirerades i Ryssland, guldet från plundrade och förstörda kyrkor. Hon sålde också [44] mästerverk från Eremitaget och andra museer på order av den sovjetiska regeringen. Enligt henne bröt hon valuta "för vårt skräp [45] ". Inom detta område fick Maria Fedorovna hjälp av sin gamla bekant och första partimentor, en före detta fritänkarstudent Pyotr Krasikov , med smeknamnet Ignat, som blev en inflytelserik advokat i Sovjetryssland, ordförande för kommissionen vid den allryska centrala exekutivkommittén för kult frågor. Andreeva var också nedlåtande i Tyskland av Sovjetunionens fullmäktige i Frankrike och Storbritannien Leonid Krasin . I Tyskland träffade hon ministern för offentlig utbildning vid MPR N. F. Batukhanov och rådde honom att kontakta Gorkij om organisationen av utbildningssystemet i Mongoliet [46] .

Erkännande

Hon återvände till Sovjetunionen 1928 , men dök inte upp på scenen längre, Maria Fedorovna var redan 60. Under en tid var hon engagerad i konsthantverk och var vice ordförande i Kustexports styrelse. Ändå efterfrågades Andreevas skådespelargåva återigen av publiken i forskarnas hus i Moskva , som Maria Fedorovna regisserade från 1931 till 1948 [4] och där hon uppträdde mycket med imponerande berättelser och minnen av Gorkij. På samma plats, under Andreevas vingar, fann regissören A.D. Dikys teaterstudio skydd, påminde Georgy Menglet om hennes rörande förmynderskap över studiomedlemmarna . Hon bodde sedan dess till slutet av sitt liv på adressen: 2nd Kolobovsky lane , hus 2. Under det stora fosterländska kriget , tillsammans med House of Scientists, evakuerades hon i staden Borovoe, Kazakstan , där hon var partisekreterare för ett stort team av akademiker som evakuerats med sina familjer [10] . Åren 1944-1945 tilldelades hon två höga statliga utmärkelser - Leninorden och Orden för Arbetets röda fana [4] . I efterkrigstidens huvudstad mindes moskoviterna henne som en smal och vacker äldre kvinna, som varje kväll sakta och ensam promenerade längs Kropotkinskajagatan [47] .

Det finns ett ursprungligt antagande av Alfred Barkov att Maria Andreeva blev prototypen av Margarita i romanen av M. A. Bulgakov " Mästaren och Margarita ", hon förförde mästaren med bolsjevismen, där Bulgakov, enligt litteraturkritikerns tolkning, menade Maxim Gorkij . Denna version har inte fått mycket erkännande i litteraturkritiken.

Den outtröttliga Maria Fedorovna Andreeva tillbringade sina sista fem år i pension.

Hon dog den 8 december 1953 . Hon begravdes i Moskva på Novodevichy-kyrkogården (tomt nr 1) [4] .

1958, för första gången i serien "The Life of Remarkable People", publicerades biografin "Gorky" i masscirkulation, författad av forskaren i hans liv och arbete, den sovjetiska författaren och manusförfattaren Ilya Gruzdev . Den här boken säger inte ett ord om det faktum att Andreeva var Gorkys fru, och hon själv nämns bara en gång som skådespelerska i Moskvas konstteater. För första gången blev massläsaren medveten om Andreevas verkliga roll i Gorkys liv först 1961, när memoarerna av Maria Andreeva, Gleb Krzhizhanovsky , Nikolai Burenin , andra kamrater i den revolutionära kampen, på scenen, hennes vänner och släktingar publicerades [48] [49] . 2005 publicerades Pavel Basinskys bok "Gorky" i samma ZhZL- serie , där rollen som Maria Andreeva i författarens liv behandlas i detalj [50] . Ämnet "Gorkij och Andreev" utforskas också i Dmitrij Bykovs monografi "Var Gorkij" (2012) [24] .

Utmärkelser

Familj

Fader - Fjodor Alexandrovich Fedorov-Jurkovskij (1842-1915) [5] , chefschef för Alexandrinskijteatern .

Mor - Maria Pavlovna Yurkovskaya (baserad på scenen av Leleva, född Lilienfeld ) (1843-1919) [6] , skådespelerska i en balettgrupp; på 1870-talet var hon en dramatisk skådespelerska vid Alexandrinsky-teatern.

Syster - Nadezhda Fedorovna Kyaksht (Yurkovskaya) (1872-1897)

Syster - Ekaterina Fedorovna von Crete (Yurkovskaya) (1874-?)

Syster - Evgenia Fedorovna Pavlova-Silvanskaya (Yurkovskaya) (1878-1969), sjuksköterska

Bror - Nikolai Fedorovich Yurkovskiy (?—?)

Maken - Andrey Alekseevich Zhelyabuzhsky (1850 -?), statsråd, inspektör för järnvägarna Moskva-Kursk och Murom, chefskontrollant av Moskvas järnvägsknut , medlem av Society of Art and Literature, ledamot av styrelsen för det ryska teatersällskapet . Frånskild sedan 1903.

  • Son - Yuri Andreevich Zhelyabuzhsky  (1888-1955), sovjetisk kameraman och regissör. Han begravdes på Novodevichy-kyrkogården (tomt nr 1).
  • Dotter - Ekaterina Andreevna Zhelyabuzhskaya (Garmant) (1894 -?), Författare till memoarer om sin farfar, regissören F.A. Fedorov-Yurkovskii (1962) [23] .

Civil make (från 1904 till 1921) - Maxim Gorky . Författaren formaliserade inte uppsägningen av sitt första äktenskap, så han kunde inte registrera ett nytt förhållande [18] [19] [20] . Vänliga relationer mellan Andreeva och Gorkij fortsatte till slutet av författarens liv [1] [2] [51] [4] .

Hon var i ett förhållande med Dmitry Lukyanov (handledare till hennes son Yuri); med miljonären Savva Timofeevich Morozov (1862-1905) [2] [9] ; med generalmajor Vladimir Dzhunkovsky (1865-1937), biträdande inrikesminister och befälhavare för en separat kår av gendarmer [14] [26] [36] .

Memoarer och monografier

  • Maria Fedorovna Andreeva. Korrespondens. Minnen. Artiklar. Moscow, Art, 1961 (omtryckt med tillägg 1964 och 1967, cirka 200 sidor ändrade eller tillagda i 3:e upplagan)
  • A. Talanov . Stort öde. M., Politizdat, 1967. 207 sid. från sjuk.
  • Nina Volokhova . Fenomen. L., Lenizdat, 1982. 286 sid.

Bild i konst

På skärmen

I målning

Anteckningar

  1. ↑ 1 2 Weinberg, I. I. Maxim Gorky // Ryska författare. 1800-1917: Biografisk ordbok. - Moskva: Soviet Encyclopedia, 1989. - T. 1: A-G. - S. 656. - 672 sid. — ISBN 5-85270-136-X .
  2. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 8 Andreeva, Maria Fedorovna  // Encyclopedia " Krugosvet ".
  3. ↑ N. N. Nakoryakov, E. S. Goryacheva, D. N. Bassalygo. På Londons partikongress . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (1 januari 1967). Hämtad: 11 december 2016.
  4. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 T. M. Rodina. Andreeva Maria Fedorovna Stora sovjetiska uppslagsverket (1969-1978). Hämtad: 11 december 2016.
  5. ↑ 1 2 Fedorov Fedor Aleksandrovich (Jurkovskij; 1842-1915) - direktör , Ryska statens arkiv för litteratur och konst (RGALI) Fond: 83 föremål: 84 Datum: 1820 - 1962. Arkiverad den 13 augusti 2016. Hämtad 23 november 2014.
  6. ↑ 1 2 Maria Fedorovna Andreeva. Korrespondens. Minnen. Artiklar. Moskva, 1961, s. 709 (index)
  7. ↑ T. L. Shchepkina-Kupernik . Repin modell . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (1 januari 1952). Datum för åtkomst: 6 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  8. ↑ 1 2 3 Maria Fedorovna Andreeva. Korrespondens. Minnen. Artiklar. Moskva, 1961
  9. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 A. L. Zhelyabuzhsky. "Underbar människa" . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (1 januari 1967). Datum för åtkomst: 11 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  10. ↑ 1 2 3 4 G. M. Krzhizhanovsky. Mina möten med M. F. Andreeva . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (17 januari 1961). Hämtad 12 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  11. ↑ Sergey Sergeevich Gusev (1854-1922), en ärftlig adelsman, en begåvad journalist, en satiriker av "Shchedrin"-traditionen, var en expert och subtil observatör av provinslivet, publicerad under pseudonymerna Slovo-Verb, Nota bene och andra ( mer än fyrtio). Han började sin kreativa verksamhet i Saratov-pressen, bodde länge i St. Petersburg, senare - i Samara, Odessa, sedan, igen och till slutet av sina dagar - i St. Petersburg.
  12. ↑ T. M. Rodina. Andreeva Maria Fedorovna Stora sovjetiska uppslagsverket (1969-1978). Datum för åtkomst: 11 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  13. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 V. I. Likhachev. Tillsammans på Nezlobin Theatre . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (12 januari 1961). Hämtad 26 november 2016. Arkiverad från originalet 27 november 2016.
  14. ↑ 1 2 3 4 5 6 Ryzhov, K. V. . Maxim Gorky - liv och arbete , EKSMO. Ryska biografier. Arkiverad från originalet den 17 november 2015. Hämtad 9 januari 2016.
  15. ↑ 1 2 Memoirs, 1981 , sid. 162-164.
  16. ↑ Andreeva | Maria Andreeva | Andreeva Maria Fedorovna | Skådespelerskan Andreeva | Porträtt av Andreeva . Hämtad 6 februari 2014. Arkiverad från originalet 21 februari 2014.
  17. ↑ Dmitrij Bykov . Var det Gorkij? - M . : AST. Astrel, 2012. - S. 160-181. — 348 sid. - 2000 exemplar.  - ISBN 978-5-17-054542-1 .
  18. ↑ 1 2 Pavel Basinsky . Bitter. - M . : Young Guard, 2005. - S. 442-446. — 451 [13] sid. - 5000 exemplar.  — ISBN 5-235-02850-3 .
  19. ↑ 1 2 Dmitrij Bykov . Var det Gorkij? - M . : AST. Astrel, 2012. - S. 159-175. — 348 sid. - 2000 exemplar.  - ISBN 978-5-17-054542-1 .
  20. ↑ 1 2 3 4 Khodasevich, Vladislav . Vid Gorkijs död . Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. Hämtad 23 november 2014.
  21. ↑ 1 2 3 4 5 6 7 8 N. E. Burenin. Med Gorkij och Andreeva i Amerika . Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (13 januari 1961). Hämtad 26 november 2016. Arkiverad från originalet 27 november 2016.
  22. ↑ Weinberg, I. I. Gorky Maxim // Ryska författare. 1800-1917: Biografisk ordbok. - Moskva: Soviet Encyclopedia, 1989. - T. 1: A-G. - S. 656. - 672 sid. — ISBN 5-85270-136-X .
  23. ↑ 1 2 3 TsGIAM, DP, OO, d. 5, del 80, v. 2, l. 65 vol.
  24. ↑ 1 2 3 4 5 Dmitrij Bykov . Var det Gorkij? - M . : AST. Astrel, 2012. - 348 sid. - 2000 exemplar.  - ISBN 978-5-17-054542-1 .
  25. ↑ Mikhail Zolotonosov. Hus utan fontän. Varför bosatte sig Vissarion Belinsky i ett hus byggt under Josef Stalin  // City: Weekly magazine. - St Petersburg. : CJSC "ID" Stad "".  (inte tillgänglig länk)
  26. ↑ 1 2 3 4 Maria Fedorovna Andreeva: Korrespondens. Minnen. Artiklar. Dokument / Comp., Art. och kommentera. A.P. Grigorieva och S.V. Shchirina. - M . : Konst, 1961. - 720 sid.
  27. ↑ TsGIAM, f. DP, OO, d. 117, 1910)
  28. ↑ 1 2 3 Memoirs, 1981 , sid. 271-275.
  29. ↑ Peshkov, Alexei Maksimovich // Encyclopedic Dictionary of Brockhaus and Efron  : i 86 volymer (82 volymer och 4 ytterligare). - St Petersburg. 1890-1907.
  30. ↑ Ilja Gruzdev. Bitter. - M . : Unga gardet, 1958. - S. 172. - 383 sid. - (ZhZL). - 75 000 exemplar.
  31. ↑ Memories, 1981 , sid. 267-271.
  32. ↑ [www.litmir.co/br/?b=56987 Litmir. Gorkij Maxim. till italienarna]
  33. ↑ Demkina, S. M. . Italien vid A.M. Gorky Museum på Malaya Nikitskaya, 6 , University of Toronto Academic Electronic Journal in Slavic Studies. Toronto Slavic Quarterly. Arkiverad från originalet den 19 november 2015. Hämtad 9 januari 2016.
  34. ↑ 1 2 Mirakyan, Niva . Maxim Gorkys napolitanska period , fönster mot Ryssland (16 april 2014). Arkiverad från originalet den 19 november 2015. Hämtad 9 januari 2016.
  35. ↑ 1 2 Troyat, Henri . Maksim Gorkij. Capri , EXMO. Ryska biografier (1 januari 2005). Arkiverad från originalet den 19 november 2015. Hämtad 9 januari 2016.
  36. ↑ 1 2 3 4 5 Sh. N. Manucharyants. Bekantskap med Gorkij // i boken. M. Gorkij i samtidens memoarer. - 1981. - S. 276-280 .
  37. ↑ Gorkijmuseet på Capri , i morgon (28 mars 2014). Arkiverad från originalet den 19 november 2015. Hämtad 9 januari 2016.
  38. ↑ Memories, 1981 , sid. 426.
  39. ↑ TsGIAM, f. DP, OO, d. 5, del 46, l. B, 1913
  40. ↑ 1 2 3 Taisiya Belousova. Bitter Antik . Topphemlig (1 november 2002). Datum för åtkomst: 11 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  41. ↑ Mysteriet med Gorkijs död: dokument, fakta, versioner. Redaktionsråd: L. A. Spiridonova (ansvarig redaktör), O. V. Bystrova, M. A. Semashkina — M.: AST Publishing House, 2017. S. 247 ISBN 978-5-17-099077-1
  42. ↑ Pavel Basinsky . Chelkash №9. Gorkij: en version av ödet . Logotyper. Litterär och filosofisk tidskrift (14 juli 2004). Hämtad 9 december 2016. Arkiverad från originalet 21 december 2016.
  43. ↑ Gerasimova E.M. och andra Kryuchkov Petr Petrovich // Contemporaries of A.M. Gorkij. Fotodokument. Beskrivning. - M . : Förlag för Institute of World Literature uppkallat efter A. M. Gorky RAS, 2002. - 693 sid. - ISBN 5-9208-0117-4 .
  44. ↑ Upplagt av clio_historia2020-11-24 00:04:00 clio_historia clio_historia 2020-11-24 00:04:00. Försäljning av Eremitaget: hur bolsjevikerna rånade ryska museer. . clio-historia.livejournal.com . Hämtad 29 januari 2021. Arkiverad från originalet 8 februari 2021.
  45. ↑ Eremitaget. Nationens skatter. Dokumentärfilm . Hämtad 29 januari 2021. Arkiverad från originalet 13 februari 2021.
  46. ↑ Lomakina I. I. Mongoliets huvudstad, gammal och ny (och Rysslands deltagande i dess öde). - M., Tov-vo av vetenskapliga publikationer av KMK, 2006. - ISBN 5-87317-302-8  - sid. 163
  47. ↑ Andreeva Maria Fedorovna. Adresser i Moskva , apartment.ru (4 maj 2011). Arkiverad från originalet den 30 januari 2016. Hämtad 9 januari 2016.
  48. ↑ Ilja Gruzdev. Bitter. - M . : Unggardet, 1958. - S. 160. - 383 sid. - ( ZhZL ). - 75 000 exemplar.
  49. ↑ Maria Fedorovna Andreeva. Korrespondens, memoarer, artiklar, dokument, memoarer om M. F. Andreeva. - M . : Konst, 1968. - 797 sid.
  50. ↑ Pavel Basinsky . Bitter. - M . : Young Guard, 2005. - ISBN 5-235-02850-3 .
  51. ↑ Nakoryakov N. N., Goryacheva E. S., Bassalygo D. N. Vid Londons partikongress . // Maria Fedorovna Andreeva, skådespelerska, revolutionär, offentlig person (1 januari 1967). Datum för åtkomst: 11 december 2016. Arkiverad från originalet 20 december 2016.
  52. ↑ Pavlov, Mikhail . Fatal love of Savva Morozov , Channel One (17 juli 2012). Arkiverad från originalet den 20 december 2016. Hämtad 9 januari 2016.

Litteratur

  • Talanov A.V. Stort öde: (om M.F. Andreeva). — M .: Politizdat , 1967. — 208 sid. — 100 000 exemplar. (reg.)
  • Saenko M. I. Fenomen: Scener ur Maria Andreevas liv: Klockan 2 / Ed. ed. N. Miroshnichenko. - M .: VAAP-Inform, 1987. - 85 sid. - 210 exemplar.
  • Serebrov A. (Tikhonov A.) Tid och människor. Minnen. 1898-1905. M., 1955
  • lö. Maria Fedorovna Andreeva. Korrespondens, memoarer, artiklar, dokument, memoarer om M. F. Andreeva. - M . : Konst, 1968. - 797 sid.
  • M. Gorkij i sina samtidas memoarer / ed. V.E. Vatsuro, N.K. Geya, S.A. Makashina, A.S. Myasnikova, V.N. Orlova. - M . : Skönlitteratur, 1981. - T. 1. - 447 sid. — (En serie litterära memoarer). - 75 000 exemplar.
  • Pavel Basinsky . Bitter. - M . : Young Guard, 2005. - 451 [13] sid. - 5000 exemplar.  — ISBN 5-235-02850-3 .
  • Dmitry Bykov . Var det Gorkij? - M . : AST. Astrel, 2012. - 348 sid. - 2000 exemplar.  - ISBN 978-5-17-054542-1 .
  • M. F. Andreeva. Möten med Lenin // Moskvabolsjevik. - 1946. - 16 juni ( nr 141 ).
  • M. F. Andreeva. År med Maxim Gorkij. Ett utdrag ur memoarerna // Moskovsky Komsomolets. - 1940. - 17 juni ( nr 138 ).
  • M. F. Andreeva. En resa till Krim // Litterär tidning. - 1938. - 26 oktober ( nr 59 ).

Länkar

Andreeva, Maria Fedorovna  // Encyclopedia " Round the World ".

  Gå till Wikidata-objektet  Tematiska platser
Ordböcker och uppslagsverk