Babylons hängande trädgårdar

Hanging Gardens of Babylon  - ett av den antika världens sju underverk , som var en ingenjörsbyggnad i Babylon med en kaskad av trädgårdar på flera nivåer, där många arter av träd, buskar och vinstockar växte, vilket gav intrycket av ett stort grönt berg . Det enda av de sju underverken, vars plats inte har fastställts slutgiltigt [1] och dessutom ifrågasätts själva faktumet av dess existens , eftersom inga babyloniska texter som nämner dessa trädgårdar har bevarats, beskrivningar av trädgårdar finns bara hos sena antika grekiska och romerska författare , och arkeologiska utgrävningar i området för den påstådda platsen för trädgårdarna gav inte heller resultat [2] [3] .

Titel

Det grekiska namnet på strukturen, Κρεμαστοί κῆποι τῆς Βαβυλῶνος  , kommer från ordet κρεμαστός (bokstavligen betyder "överhängande", som betyder "överhängande", som hänvisar till "överhängande", som hänvisar till "överhängande" och "överhängande") terrass [4] [ 5] [6] .

Enligt en av legenderna byggdes de hängande trädgårdarna av den babyloniske kungen Nebukadnessar II (regerade 605-562 f.Kr.) för hans hustru, den medianska prinsessan Amitis . En annan legend tillskriver byggandet av trädgårdar till den legendariska drottningen Semiramis , som påstås styrde Babylon på 900-talet f.Kr. e. , mer än två århundraden före Nebukadnessar [7] . Den andra legenden blev mer utbredd, och motsvarande namn fixades i litteraturen [8] , inklusive ryskspråkig [9] .

Frågan om existensen av trädgårdar

Frågan om huruvida dessa trädgårdar faktiskt existerade fortsätter att diskuteras inom assyriologin . Det finns för närvarande tre huvudteorier om de hängande trädgårdarnas historicitet/mytologi.

Enligt den första teorin existerade inte trädgårdar som ett verkligt objekt på riktigt, och deras beskrivningar av antika grekiska och romerska författare (som Strabo , Diodorus Siculus , Quintus Curtius Rufus ) representerar bara ett visst romantiskt ideal för en orientalisk trädgård [10] .

Den andra teorin är av uppfattningen att dessa trädgårdar existerade i Babylon, men förstördes fullständigt runt 1:a århundradet f.Kr. [11] [7] . Enligt en legend byggdes de hängande trädgårdarna bredvid palatset, känt som "mänsklighetens mirakel", av den babyloniske kungen Nebukadnessar II (regerade 605-562 f.Kr.) för hans fru, drottning Amitis , dotter till den medianiska kungen Cyaxares , som saknade sitt hemlands berg [12] . Denna legend finns i en skrift av den babyloniske astrologen Berossus , daterad till omkring 290 f.Kr. e. detta verk hänvisades senare till av den romerske historikern Josephus Flavius . Ett antal moderna assyriologer invänder mot denna teori, i synnerhet I. Finkel , som noterar att, trots de utbredda sedvänjorna av "politiska" äktenskap, finns det inga dokumentära bevis på att Nebukadnessars hustru vid namn Amitis existerar [13] . En annan brittisk assyriolog, Stephanie Dally , noterar att många skriftliga källor om Nebukadnessars regeringstid inte innehåller något omnämnande av några trädgårdar [14] . Den tyske assyriologen R. Rollinger föreslog att Berossus tillskrev byggandet av de hängande trädgårdarna till Nebukadnessar av politiska skäl och lånade legenden från andra källor [15] . Herodotus , som beskriver Babylon i sin " Historia " (ca 440 f.Kr.), nämner inte heller de hängande trädgårdarna i sitt arbete [16] [5] . D. Reed försvarar i sin tur synpunkten att de hängande trädgårdarna existerade vid den tidpunkt då de beskrevs av senare författare, och en del av dessa bevis tillhör personer som direkt besökte Babylon [5] .

Arkeologiska utgrävningar i Babylon (nära staden Al-Hilla , Babil guvernement , Irak ) har ännu inte gett några bevis till förmån för existensen av de hängande trädgårdarna [1] . Ett antal assyriologer medger att artefakter som vittnar om existensen av de hängande trädgårdarna existerar, men ligger i områden väster om Eufratfloden , där det inte är säkert att utföra arkeologiska utgrävningar. Vid tiden för Nebukadnessar II rann floden öster om sitt nuvarande lopp, och lite är känt om den västra delen av Babylon [17] .

En tredje teori säger att de hängande trädgårdarna syftar på en verklig trädgård som den assyriske kungen Sanherib ( 704-681 f.Kr.) byggde i sin huvudstad Nineve vid floden Tigris , inte långt från den moderna staden Mosul [18] [ 4 ] [19] .

Beskrivningar av antika grekiska och romerska författare

Beskrivningar av de hängande trädgårdarna finns tillgängliga från fem antika författare.

Flavius ​​​​Josephus (ca 37-100 e.Kr.) ger en beskrivning av trädgårdarna av den babyloniske astrologen Berossus , daterad till ca 290 f.Kr. BC, som är den tidigaste kända referensen till trädgårdar [1] [8] . Skriften av Berossus beskriver Nebukadnessar II:s regeringstid och är den enda källan som tillskriver byggandet av de hängande trädgårdarna till denna härskare [20] [21] :

I detta palats reste han mycket höga murar som stöddes av stenpelare; och planterade det som kallades ett hängande paradis och fyllde på det med alla slags träd, han gav utseendet en exakt likhet med ett bergigt land. Han gjorde detta för att tillfredsställa sin drottning, eftersom hon växte upp i Media och älskade bergsvyer.

Diodorus Siculus (ca 60-30 f.Kr.), uppenbarligen, bekantade sig med texterna från både Cleitarch ( Alexander den stores historiker , levde på 400-talet f.Kr.), och Ctesias av Knidos (andra hälften av den 5:e - början av 4:e århundradet f.Kr.). Diodorus tillskriver byggandet av de hängande trädgårdarna till den syriske kungen och nämner att trädgårdarna var i form av en kvadrat med en sida av cirka fyra pletras (cirka 120 meter) och var flerskiktade, 50 alnar höga (cirka 60 meter) . Strukturens 22 fot (6,6 meter) tjocka väggar var gjorda av tegel och varje våning var tillräckligt djup för att tillåta rötter att växa till de största träden. Trädgårdarna bevattnades från den närliggande Eufratfloden [23] .

Quintus Curtius Rufus (ca 1:a århundradet e.Kr.) förlitade sig troligen på samma källor som Diodorus [24] . Enligt Rufus beskrivning var trädgårdarna belägna på toppen av citadellet , som hade en omkrets på 20 stadier (cirka 3,8 km). Rufus tillskriver också byggandet av trädgårdarna den syriske kungen och pekar, liksom Berossus, ut monarkens hustrus längtan efter sitt hemland som orsaken till att de byggdes.

Strabo (ca 64 f.Kr. - 21 e.Kr.) baserade förmodligen sin beskrivning på Onesikritos förlorade verk (300-talet f.Kr.) [25] . Strabo hävdar att de hängande trädgårdarna vattnades med Arkimedesskruven , hämtad från floden Eufrat.

Den sista av de antika källorna som beskriver de hängande trädgårdarna är Handbook of the Seven Wonders of the World, sammanställd av Philo av Bysans (levde på 300-500-talen e.Kr.; inte att förväxla med Philo den äldre , som levde omkring 280- 220 f.Kr.); enligt vissa uppskattningar är hans "Handbok ..." en källa oberoende av andra verk av antika författare [26] . Philo beskriver bevattningen av de hängande trädgårdarna med Arkimedes skruv, liknande Strabos beskrivning, och uppskattar babyloniernas ingenjörsskicklighet [27] .

Hängande trädgårdar i Nineve

Separat övervägande kräver en teori enligt vilken Babylons hängande trädgårdar faktiskt byggdes av den assyriske kungen Sanherib (regerade 704-681 f.Kr.) för hans palats i Nineve (nära den moderna staden Mosul , Irak ). Stephanie Dally hävdar att under de mellanliggande århundradena var de två platserna förvirrade och trädgårdarna i Sanheribs palats tillskrevs Nebukadnessar II:s Babylon [4] . Denna teori stöds av arkeologiska utgrävningar i Nineves territorium, under vilka spår av ett omfattande system av akvedukter upptäcktes , med inskriptioner som nämner Sanherib; enligt Dally är ruinerna som hittats en del av ett 80 kilometer långt system av kanaler, dammar och akvedukter som används för att föra vatten till Nineve med hjälp av vattenlyftande skruvar som pumpade vatten till de övre våningarna i trädgårdarna [28] . Dessutom finner Dalley bekräftelse på sin teori i analysen av den tidens akkadiska inskriptioner [29] , med hänvisning till följande argument:

• Namnet "Babylon", som betyder "gudarnas port" [30] , användes i hänvisning till flera städer i Mesopotamien [31] . Sanherib döpte om Nineves stadsportar för att hedra gudarna [32] , vilket indikerar hans önskan att hans stad ska betraktas som "Babylon";
• Endast Josefus hänvisar till Nebukadnessar som kungen som byggde trädgårdarna; även om det finns många källor kvar om Nebukadnessars regeringstid, nämner ingen av dem byggandet av trädgårdar [33] . Diodorus Siculus och Quintus Curtius Rufus tillskriver byggandet av de hängande trädgårdarna till den syriske kungen, och Sanherib lämnade beskrivningar av hydrauliska strukturer [34] , och det finns arkeologiska bevis för detta [35] . Sonsonen till Sanherib Ashurbanipal avbildade en trädgård i basrelief i sitt palats [36] ;
• Sanherib kallade sitt nya palats och trädgård "ett mirakel för alla folk", han beskriver tillverkningen och driften av skruvar för att höja vatten i sina trädgårdar [37] ;
• Beskrivningarna av antika författare motsvarar andra källor skrivna av samtida till händelserna. Så Alexander den store före slaget vid Gaugamela 331 f.Kr. e. slog läger vid akvedukten i Jervan [38] i fyra dagar . Ögonvittnesskildringar av denna webbplats har inte överlevt till denna dag och har kommit ner i återberättelsen av senare författare.

Kung Sanheribs trädgård var känd inte bara för sin skönhet, utan också för den höga nivån av vattenteknik som tjänade trädgården [39] . I Assyrien bildades deras egna kanoner för byggandet av den kungliga trädgården. Så, kung Ashurnatsirapal II (883-859 f.Kr.) lade en kanal genom bergen. Fruktträd planterades i de kungliga trädgårdarna och olika källor nämner tallar, cypresser, enar, mandelträd, dadelträd, ebenholts, rosenträ, olivträd, ek, tamarisk, valnöt, terpentinträd, ask, gran, granatäpple, päron, kvitten , fikon och vindruvor. Bevattning av denna trädgård krävde en förbättring av vattenförsörjningen i staden Nineve som helhet, i samband med vilket ett 80 kilometer långt kanalsystem byggdes upp i bergen. Sinnacherib beskrev i detalj i sina inskriptioner den använda tekniken och de hydrauliska strukturerna. I de övre delarna av den bayerska (Hinnis) [40] nämns automatiska lås i hans inskription . Den enorma akvedukten som korsar dalen vid Jervan byggdes med över 2 miljoner bearbetade stenar, stenvalv och vattentät cement [41] . På akvedukten finns en inskription: ”Sinaherib, världens kung, kung av Assyrien. På långt avstånd hade jag ett vattendrag riktat mot Nineve, som förband vattnet samman... Genom de branta dalarna sträckte jag en akvedukt av vita kalkstensblock och fick dessa vatten att rinna genom den.

En original basrelief från Sanheribs palats [42] och en teckning av en annan [43] finns i British Museum , även om ingendera är på offentlig visning. Några av de egenskaper som nämns av klassiska författare kan urskiljas i dessa bilder. Särskilt nämns massiva kalkstensblock, som förbättrar skyddet av palatset från översvämningar. Delar av Sanheribs palats grävdes ut av den engelske arkeologen Austin Layard i mitten av 1800-talet. Utgrävningsplanen för citadellet visar konturer som skulle passa Sanheribs trädgård, men dess position har inte bekräftats. Nyligen har området använts som militärbas , vilket försvårar ytterligare forskning.

Vegetation

Enligt tillgängliga beskrivningar var trädgårdarna dekorerade med blommor, mogna frukter, konstgjorda vattenfall och terrasser som vimlade av tätt lövverk. Enligt uppskattningar av botaniker baserade på babylonisk litteratur, historiska traditioner och ekologiska och geografiska särdrag för området, kan följande växtarter växa i trädgårdarna [44] :

• Europeisk oliv
• Kvitten
• vanligt päron
• fikon
• Vanlig mandel
• Vindruvor odlade
• Datum finger
• bladlös tamarisk
• pistasch

Det är möjligt att växtarter som introducerats till Babylon också kan växa i trädgårdarna, inklusive cederträ , cypress , myrten , granatäpple , plommon , enbär , ek , ask , gran , nattskugga och pil . Några av dessa växter hängdes ovanför terrasserna och prydde de välvda väggarna nedanför.

Se även

• vertikal trädgård
• Gröning av taket

Anteckningar

1. ↑ 1 2 3 Finkel (1988) sid. 41.
2. ↑ Finkel (1988) sid. 58.
3. ↑ Finkel, Irving; Seymour, Michael. Babylon: Underverkens stad  (obestämd) . - London: British Museum Press, 2008. - S. 52. - ISBN 0-7141-1171-6 .
4. ↑ 1 2 3 Stephanie Dalley. Forntida mesopotamiska trädgårdar och identifieringen av Babylons hängande trädgårdar löst  //  Trädgårdshistoria: journal. - 1993. - Vol. 21 . — S. 7 . — .
5. ↑ 1 2 3 Reade, Julian. Alexander den store och Babylons hängande trädgårdar  (engelska)  // Irak : journal. - 2000. - Vol. 62 . — S. 195 . — ISSN 0021-0889 . - doi : 10.2307/4200490 .
6. ↑ Foster, Karen Polinger. The Hanging Gardens of Nineveh  (neopr.)  // Irak. - 2004. - T. 66 . - S. 207 . — ISSN 0021-0889 . - doi : 10.2307/4200575 .
7. ↑ 1 2 Babylons hängande trädgårdar . Hämtad 5 februari 2014. Arkiverad från originalet 18 januari 2020. (obestämd)
8. ↑ 1 2 Cartwright M. Hanging Gardens of Babylon . Ancient History Encyclopedia (juli 2018). Hämtad 15 september 2018. Arkiverad från originalet 2 oktober 2019. (obestämd)
9. ↑ Nonte, Serge. Delområden och sumerier // Ancient World: A Complete History. - Moskva: AST Publishing House, 2019. - S. 29. - 352 s. - (Historia på fingrarna). — ISBN 978-5-17-113242-2 .
10. ↑ Finkel 2008
11. ↑ Babylons hängande trädgårdar . Hämtad 5 februari 2014. Arkiverad från originalet 13 maj 2021. (obestämd)
12. ↑ Zinin, Yuri. Babylon: från tidens dimmor till våra dagar  // Science and Life . - 2011. - Nr 1 . - S. 64 . (ryska)
13. ↑ Finkel (2008) sid. 109.
14. ↑ Dalley (2013)
15. ↑ Rollinger, Robert "Berossos och monumenten", ed. J Haubold et al . , The World of Berossos , Wiesbaden (2013), sid. 151
16. ↑ Priestley, Jessica. Herodotus och hellenistisk kultur: Litteraturstudier i mottagandet av historierna  (engelska) . - Oxford: Oxford University Press , 2014. - S. 91.
17. ↑ Joan Oates, Babylon , Revised Edition, Thames och Hudson, London (1986) sid. 144 ISBN 0500273847 .
18. ↑ Dalley, StephanieMysteriet med Babylons hängande trädgård :ett svårfångat världsunder som spåras  . - Oxford University Press , 2013. - ISBN 978-0-19-966226-5 .
19. ↑ Alberge, Dalya. Babylons hängande trädgård: uråldriga manus ger ledtrådar till saknad förundran  //  The Guardian . - 2013. - 5 maj.
20. ↑ Finkel (2008) sid. 108.
21. ↑ Dalley, Stephanie. Nineve, Babylon and the Hanging Gardens: Cuneiform and Classical Sources Reconciled  (engelska)  // Irak : journal. - 1994. - Vol. 56 . — S. 45 . — ISSN 0021-0889 . - doi : 10.2307/4200384 .
22. ↑ Josef. kontr. Appion. Arkiverad 17 maj 2021 på Wayback Machine lib. 1.c. 19.- Synk. Chron. 220.- Euseb. Prep. Evan. lib. 9.
23. ↑ Diodorus Siculus II.10-1-10
24. ↑ Alexanders historia V.1.35-5
25. ↑ Strabo, Geography XVI.1.5, översatt anpassad från H. L. Jones, Loeb Classical Library edn (1961).
26. ↑ Det vill säga Philo paradoxografen av Bysans, inte Philo ingenjören av Bysans. Se Stephanie Dalley, "Mer om de hängande trädgårdarna", i Of Pots and Pans: Papers on the Archaeology and History of Mesopotamia and Syria som presenterades för David Oates på hans 75:e födelsedag , redigerad av L. al-Gailani-Werr, JE Curtis , H. Martin, A. McMahon, J. Oates och JE Reade, (London), sid. 67-73 ISBN 1-897750-62-5 .
27. ↑ Dalley (2013), sid. 40. Dalley baserar sin översättning på Brodersen (1992) som använder en tidig grekisk text. En tidigare översättning av David Oates , baserad på en latinsk text, finns i Finkel (1988) s. 45-46.
28. ↑ Alberge, Dalya. Babylons hängande trädgård: uråldriga skrifter ger ledtrådar till saknad förundran  //  The Guardian  : tidning. - 2013. - 5 maj.
29. ↑ Dalley, Stephanie (2013) Mysteriet med Babylons hängande trädgård: ett svårfångat världsunder som spåras , Oxford University Press ISBN 978-0-19-966226-5 .
30. ↑ A. R. George, Babylonian Topographical Texts , (1992)
31. ↑ se till exempel Cuneiform Texts in the British Museum , Vol 19, sida 25, rad 25
32. ↑ Pongratz-Leisten, Ina Sulmi Erub (1994),
33. ↑ Se Dalley (2013) kap 1 för en sammanfattning.
34. ↑ Speciellt: Irakmuseets prisma daterat 694 f.Kr. publicerat av A Heidel, The Octagonal Sennacherib Prism in the Iraq Museum , Sumer 9 (1953); och British Museums prisma BM103000 av samma datum
35. ↑ T Jacobsen och S Lloyd, Sanheribs akvedukt i Jerwan (1935); Reade, Studies in Assyrian Geography , Revue d'Assyriologie 72 (1978); Kanal 4 TV-program Secret History: Finding Babylon's Hanging Garden , 24 november 2013
36. ↑ A. H. Layard, Discoveries in the Ruins of Nineveh and Babylon , (1853)
37. ↑ Dalley (2013), s. 62-63
38. ↑ R Lane Fox, Alexander den store (1973)
39. ↑ Stephanie Dalley. The Mystery of the Hanging Garden of Babylon: An Elusive World Wonder  Traced . — Oxford University Press , 2013. — S. 65–82. - ISBN 978-0-19-966226-5 . Citaten i detta avsnitt är författarens översättningar och återges med tillstånd från OUP.
40. ↑ Layard (1853)
41. ↑ Jacobsen (1935)
42. ↑ BM124939
43. ↑ Originalritning IV 77
44. ↑ The Lost Gardens of Babylon - Guide to Ancient Plants Arkiverad 15 november 2021 på Wayback Machine av PBS , 2 maj 2014

Litteratur

• Dalley, Stephanie. 1994. "Nineve, Babylon och de hängande trädgårdarna: kilskrift och klassiska källor förenade." Irak 56:45-58. doi : 10.2307/4200384 .
• The Mystery of the Hanging Garden of Babylon: An Elusive World Wonder Traced . Oxford: Oxford University Press, 2013.
• Norwich, John Julius. 2009. De stora städerna i historien . London: Thames & Hudson.
• Läs, Julian. 2000. "Alexander den store och Babylons hängande trädgårdar." Irak 62: 195-217. doi : 10.2307/4200490 .
• Struve VV Historia om den antika östern / Ed. ed. Frantsov Yu. P. - Leningrad: OGIZ. Gospolitizdat. Institute of History of the Academy of Sciences of the USSR, 1941. - S. 349.

Länkar

• Hur den antika världens sju underverk fungerar: Babylons hängande trädgårdar
• Växter i Babylons hängande trädgårdar
• Konstnärliga återgivningar av de hängande trädgårdarna och staden Babylon
• Animation av 3D virtuella Hanging Gardens of Babylon
• The Lost Gardens of Babylon Dokumentär producerad av PBS-serien Secrets of the Dead

Ordböcker och uppslagsverk	Stor dansk Stor ryss runt världen Britannica (online)
I bibliografiska kataloger BNF : 161161096 GND : 4228412-0 LCCN : sh2019000109 SUDOC : 13611928X VIAF : 304928287 WorldCat VIAF : 304928287