Kasogi

Kasogi ( kosogi , kashagi , kashaki , kesheki ) är en exoetnonym för de moderna cirkassernas förfäder , som nämns i ryska krönikor, och som också ofta finns på arabiska, bysantinska, georgiska, armeniska och andra historiska och geografiska källor från medeltiden .

Historisk information

943  - "folk från landet Kashaks" , som den arabiske historikern och geografen Al-Masudi [1] först nämnde i sin uppsats "Guldgruvor och ädelstenar", där han rapporterade [2] .

Utanför Alanernas land, mellan Kaukasus och Rom ( Svarta ) havet, bor keshekerna ( osseterna kallar kabardierna kasakh, mingrelierna kallar dem kachak).

"Denna nation är fridfull och bekänner sig till magikernas religion. I dessa delar finns det inte ett enda folk vars män skulle ha mer regelbundna drag, en ljusare hy och skulle vara så smal i formen. De säger att deras kvinnor är av fantastisk skönhet och mycket vällustiga. För sina kesheks använder vita linne, grekiskt siden, hallonfärgad satin och andra sidentyger vävda med guld. Trots det faktum att alanerna är ett mäktigt folk, kunde de dock inte erövra keshekerna, de gjorde motstånd. , gömmer sig i fästningarna de äger vid havet. Vissa säger att detta är Romhavet, andra att det är Nitis (Pontus). Det råder dock ingen tvekan om att Kesheks inte är långt från staden Trebizond ; de ständigt kommunicera med denna stad, som seglar till dess stränder i sina galärer, i vilka keshekerna ännu inte har kunnat mäta sin styrka i en öppen strid med alanerna, eftersom de inte har en enda ledare som skulle kunna förena dem. Om de levde i fullständig harmoni, varken Alanerna eller vad andra människor inte kunde stå emot dem. Ordet "keshek" är persiskt och betyder - "stolt", "arrogant"

957 år  - Constantine Porphyrogenitus , den bysantinske kejsaren beskrev området som ockuperades av Kasogerna och kallade det Κασαχια, i synnerhet skrev han [3] :

Ovanför Zikhia ligger ett land som heter Papagia , ovanför landet Papagia ligger ett land som heter Kasakhia , ovanför Kasakhia ligger Kaukasusbergen, och ovanför dessa berg ligger landet Alania .

965  - namnet på Kasogs är registrerat i den ryska krönikan i berättelsen om Kiev-prinsen Svyatoslavs kampanj i Khazar Khaganate , när den lokala dynastin av högsta kagans avbröts där och Svyatoslav blev den rättmätige arvtagaren. Under erövringen av staden Belaya Vezha (annars Sarkel ) i de nedre delarna av Don , som inte erkände hans auktoritet, hade Svyatoslav sammandrabbningar med yaserna och närliggande kasogs som bodde i Kuban .

1191  - i georgiska källor hänvisas till Kasogerna som "Kashags" [ 4] , i synnerhet i den georgiska "Historien och lovpriset för de krönade bärarna" rapporterades det att Kashagerna deltog i Vardan Dadianis kampanj [5] .

Ursprung

I olika källor har etnonymen "Kasogi" eller "Kas" använts sedan 900-talet för att referera till en del av den adyghisktalande befolkningen i nordvästra Kaukasus. Därefter intensifierades Kasogerna och på 900-talet nämns redan i den " judisk-khazariska korrespondensen " som ett folk som kämpade mot kazarerna (enligt en annan version av översättningen, i allians med kazarerna).

Till skillnad från de besläktade zikherna , som har varit ortodoxa kristna sedan 600-talet, förblev många Kasoger och deras härskare hedningar fram till Mstislavs seger över Rededey . Därför togs arrangemanget av den ortodoxa kyrkan av Kasogs i mitten av XI-talet upp av den rysk-ortodoxa prinsen av Tmutarakan - Rostislav, som bidrog till spridningen bland Kasogs av den ryska versionen av det kyrkliga slaviska språket, vilket användes i de återstående ortodoxa kyrkorna av tjerkasserna redan på 1500-talet. Enligt ryska krönikor förgiftades Rostislav av bysantinerna på grund av att länderna i Kasogs, där Rostislav engagerade sig i arrangemanget av den ortodoxa kyrkan utan tillåtelse av Konstantinopel, ansågs vara territoriet för fyra zikh-biskopar som var direkt underordnade patriarkerna. Konstantinopel och de sekulära härskarna i Konstantinopelkyrkan - de bysantinska kejsarna [6] .

Kasogi och Tmutarakan

Kasogerna var de närmaste grannarna till Tmutarakan-furstendömet , vilket hade ett märkbart inflytande på dem. År 1022 slåss prins Mstislav Tmutarakansky med dem ; nästa år nämns de tillsammans med kazarerna i hans följe när han går emot sin bror Jaroslav . [7] . I denna strid besegrades Norman-Varangians av Jaroslavs trupp fullständigt av några nordbor, och Kasogerna och Khazarerna led inte förluster, utan fick land i Chernigovfurstendömet för sitt försvar. Enligt Mavrodin bosattes de inte bara i söder, utan också i norr, där Chernigov-furstendömet gränsade till Suzdal-Rostov-landet, inklusive i Moskva-regionen.

1066  - det finns en krönikaanteckning om att prins Rostislav Tmutarakansky tog hyllning från Kasogs. Efter furstendömet Tmutarakans fall och ockupationen av de södra ryska stäpperna av Polovtsy avbryts nyheterna om Kasogerna.

Den mest högljudda händelsen som är förknippad med namnet på Kasogs och som registrerats i annalerna från en trupplegend eller kanske en sång, är att brodern till Yaroslav den vise, Mstislav Tmutarakansky, kuvade Kasogerna och dödade deras ledare Rededya i strid (den händelsen återspeglas i Sagan om svunna år och i " Sagan om Igors kampanj "):

Och se floder, slå dem i marken och ta fram en kniv och slakta Rededya

Kasogi i Furstendömet Chernigov och i Kiev

Tjernigov-hovets förbindelser med Tmutarakan var längre och livligare än de korta perioderna av styre av Kiev-prinsarna på Tamanhalvön. Dessutom var karaktären på vidarebosättningen av en del av Kasogerna till furstendömena Tjernigov och Kiev också annorlunda. V.V. Mavrodin lyckades bevisa att Chernigov-prinsarna inte bara hade långvariga band med Tmutarakan, utan även efter Mstislavs död , som förde en grupp av Khazars och Kasogs till Chernigovs land, förblev Kasog-samhällena i Chernigovs land under lång tid. Samtidigt, även innan Kasogernas ankomst, fanns det många saker av nordkaukasiskt ursprung i nordbornas högar . Enligt Mavrodin fanns det en uråldrig etnisk koppling. Han noterar att själva uppkomsten av Kasogs, Khazars, och med dem, uppenbarligen, yases och obezes i Mstislavs trupp, berodde inte bara på de framgångsrika tillfångatagandena och erövringarna av Mstislav, utan också på den urgamla sociokulturella och etniska band mellan folken i norra Kaukasus med folken slaviska Dnepr och Don-regionen, med kopplingar, som möjligen går tillbaka till den antika skytisk-sarmatiska världen [8] .

Om Kasogerna flyttade i grupper till Chernihiv-landet och levde på nya platser kompakt som en del av Kasog-samhällena, då var Kasogernas migrationer till Kievfurstendömet av privat karaktär, vilket mycket snabbare ledde till att Kasogerna assimilerades av den slaviska majoriteten. Kasogs i Kiev, till skillnad från sina stambröder i Chernihiv, kunde inte skapa en separat gemenskap på en ny plats. Därför nämnde de gamla ryska krönikorna dem inte specifikt. Men Kasogernas kulturella inflytande i Kievs land kvarstod. Detta kan ses i exemplet med Vladimir Monomakhs vilja till sina söner, där det gamla ryska ordet "unein", som är Adyghe i ursprung, används i betydelsen - " mästare ". Men Vladimir Monomakh från 1078 till 1094 var prins av Chernigov. Därför skulle det vara ganska logiskt att anta att i Chernihiv ingick lokala kasogs i Vladimir Monomakhs miljö. Folket i Vladimir Monomakh kunde till en början flytta med honom från Chernigov till Pereyaslavl, och därifrån till Kiev , och ordet "unein" kunde inte vara vanligt ryskt, utan allmänt accepterat endast i Vladimir Monomakhs miljö [9] .

Efter invasionen av tatarerna

1223  - i berättelsen om tatarernas utseende , tillägger krönikören, som talar om ursprunget till denna nya fiende [10] :

och vi hör att det finns många länder i fångenskap, yases, obees (abasgs), kasogs och en massa polovtsiska gudlösa izbish

Efter erövringen av norra Kaukasus av tatarerna, delade Kasogerna ödet för andra nordkaukasiska folk. För närvarande bör Adyghe-stammarna och främst kabardierna betraktas som ättlingar till de gamla Kasogerna.

Ossetier (Yases av ryska krönikor), långvariga grannar till kabardierna , från antiken och fortfarande kallar sitt land Kæsæg  - Kabarda , och de själva Kæsgon  - Kabardian. Svanserna och Mingrelianerna fortsätter också att kalla kabardierna "kashgon" .

Om Kasogs och Kasakhia

Om etnonymen "Kasogi"

I sin "History of the Russian State" skrev Karamzin [11] :

Låt oss påminna om Kasogerna, som enligt våra krönikor levde mellan Kaspiska och Svarta havet; låt oss också minnas landet Kazakien , som kejsar Konstantin Porphyrogenitus trodde på samma platser; vi tillägger att osseterna fortfarande kallar tjerkasserna för kasakhs : så många omständigheter tillsammans får oss att tro att Torki och Berendeys kallades Cherkasy , även kallades kosacker ...

1822  - Det första vetenskapliga arbetet med identifieringen av etnonymen "Kasogi" och begreppet "Kasakhia" tillhör den tyske vetenskapsmannen J. Klaproth , där han drog följande slutsatser [12] :

 - Papagia är ett land av tjerkassare som bodde på Kaukasus södra sluttning och som kallas Papagi i medeltida georgiska krönikor , och deras land är Papagia . Även nu har kabardierna en adlig familj som bär namnet Babagi.  - Sedan följer Kasakhia eller östcirkassernas inre land, som osseterna än idag kallar Kasag ( kasag ), och Mingrelianerna - kosackerna ( kasak ). Dessa är kassogi ( kassoghi ) av ryska krönikor.  – Efter Kasakhia kommer Kaukasusberget, som här betyder Elbrus snöiga topp, från vars norra sluttning Kuban rinner. Bortom Kaukasusbergen ligger Alanernas land. Således ockuperade detta folk (Alans) det moderna territoriet hos osseterna, vars bostäder än idag börjar några ligor från foten av berget Elbrus.

I. M. Dyakonov föreslog att namnet på Kasogerna troligen går tillbaka till namnet på Kaski -folket , också av abkhaziskt-adyghiskt ursprung, under det andra årtusendet f.Kr. e. som bodde i samma region som de moderna abkhazierna , som plundrade hettitiska kungariket (norra Mindre Asien).

Anteckningar

  1. ↑ Masudi om Kaukasus // Minorsky V.F. Shirvans och Derbends historia under 10-1100-talen. M., 1963 Arkiverad 13 juni 2019 på Wayback Machine .
  2. ↑ F. Dubois de Monperet . "Resa runt Kaukasus..." Arkiverad 29 november 2011 på Wayback Machine
  3. ↑ Konstantin Porphyrogenitus. Webbplats Östlig litteratur . Hämtad 21 juni 2012. Arkiverad från originalet 5 november 2013.
  4. ↑ Ryska vetenskapsakademins slutsats om etnonymen Cherkes och toponymen Cherkessia Archival kopia av 5 oktober 2013 på Wayback Machine
  5. ↑ De kröntes historia och beröm . Hämtad 21 juni 2012. Arkiverad från originalet 6 juni 2012.
  6. ↑ Tidiga krönikaberättelser om kasogs och folklore.//K. F. Dzamikhov. Adyger: historiens milstolpar. Nalchik, Elbrus, 2008 (otillgänglig länk) . Hämtad 16 september 2017. Arkiverad från originalet 17 september 2017. 
  7. ↑ Chronos webbplats . Hämtad 17 maj 2012. Arkiverad från originalet 26 juli 2020.
  8. ↑ Mavrodin V. V. Essäer om vänsterbankens Ukrainas historia. 1946 _ Hämtad 14 september 2017. Arkiverad från originalet 15 september 2017.
  9. ↑ O. B. Bubenok. Kasogi i Kiev. 2015 _ Hämtad 14 september 2017. Arkiverad från originalet 26 oktober 2021.
  10. ↑ Rysk historia. Sagan om slaget vid Kalka älv . Librarian.ru. Tillträdesdatum: 13 januari 2014. Arkiverad från originalet den 27 mars 2014.
  11. ↑ Karamzin , 1816-1829 - T. V - Kapitel IV
  12. ↑ Klaproths rapport om identiteten hos osseter och medeltida alaner. // "Nouvelles annates des Voyages, de la geographie et de 18 histoire". - Paris, 1822. - T. XVI. . Hämtad 22 juni 2012. Arkiverad från originalet 26 oktober 2021.

Litteratur

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk
  • Stor ryss
  • Brockhaus och Efron
  • Litet Brockhaus och Efron