| Fjodor Tomskij | |
|---|---|
| Postumt porträtt av Fjodor Kuzmich, målat i Tomsk på order av köpmannen S. Khromov. Tomsk Regional Museum of Local Lore | |
| Föddes |
1776 ( 1777 ) |
| dog |
20 januari 1864 (88 år) Tomsk |
| vördade | i den rysk-ortodoxa kyrkan |
| Kanoniserad | år 1984 |
| i ansiktet | rättfärdig |
| huvudhelgedom | reliker i Bogoroditsa-Alekseevsky-klostret ( Tomsk ) |
| Minnesdagen | 20 januari, 10 juni och 22 juni enligt den julianska kalendern |
| Mediafiler på Wikimedia Commons | |
Fyodor Kuzmich ( Theodore Tomsky, Feodor Kozmich ; 1776 ( 1777 ) - 20 januari ( 1 februari ) , 1864 , Tomsk ) - en gammal man som bodde i Sibirien på XIX-talet . Enligt en av legenderna som uppstod i mitten av 1800-talet (under en gammal mans liv) anses det vara den ryske kejsaren Alexander I , som iscensatte sin död och blev en vandrare . Frågan om Fjodor Kuzmichs identitet med den angivna ryske kejsaren har inte entydigt lösts av historiker.
Fyodor Kuzmich för sin askes 1984 helgonförklarades av den rysk-ortodoxa kyrkan inför de rättfärdiga som en del av katedralen för de sibiriska helgonen .
Det finns ingen information om de första åren av Fyodor Kuzmichs liv, den första nyheten om honom hänvisar till den 4 september 1836 : han red en häst spänd till en vagn i en okänd riktning genom Klenovskaya volost i Krasnoufimsky-distriktet i Perm-provinsen [ 1] . Fedor stannade vid smedjan för att sko en häst, väckte misstankar hos smeden med sitt beteende och undvikande svar , som anmälde honom till myndigheterna [2] .
Den äldre hölls häktad som en vagabond , det fanns märken av slag med en piska på ryggen, han hade inga dokument med sig. Den 10 september behandlades hans fall av domstolen: den gripne kallade sig den sextioårige Fyodor Kozmich Kozmin (efter det kallades detta efternamn, som alla andra, aldrig en gammal man), han kunde inte namnge sitt ursprung [3] . På grund av sin ålder var han olämplig att ge till soldater och därför fick han som vagabond 20 slag med piska och förvisades till Sibirien. Fjodor Kuzmich var nöjd med domen, men bad handelsmannen Grigory Shpynev att skriva under för honom och sa att han själv var analfabet (även om efterföljande fakta tyder på motsatsen).
Den 13 oktober 1836, med det 43:e partiet av exil, skickades han på scen till Mariinsky-distriktet i Bogotol volost i Tomsk-provinsen . Under resan genom scenen älskade Fedor fångarna och eskorterna och tog hand om de svaga och sjuka. Den äldre var den enda fången som inte var fjättrad [1] . I materialet från Tomsk-expeditionen om exilerna bevarades en beskrivning av Fyodor Kuzmichs utseende:
höjd 2 arshins och 6 med 3/4 vershoks [4] , grå ögon, hår på huvudet och skägg ljusblont med grånande, rundaktig haka, på ryggen - spår av misshandel med piska [3] .
Den 26 mars 1837 anlände ett parti exil till Tomsk, varifrån Fjodor Kuzmich skickades vidare till exilplatsen. Den äldste tilldelades byn Zertsaly , men slog sig ner på Krasnorechensk-destilleriet, där han bodde i fem år [5] . På grund av sin ålder var den äldre inte inblandad i tvångsarbete. Det är känt att den lokala kosacken Semyon Sidorov, som såg den gamle mannens benägenhet för ensamhet, byggde en cell för honom - en hydda i byn Beloyarskaya [6] .
Efter att ha fått rörelsefrihet började Fyodor Kuzmich vandra genom byarna i Mariinsky-distriktet. Källan till hans inkomst var att lära barn (läs- och skrivkunnighet, Heliga Skrift , historia), Fyodor Kuzmich tog bara mat som betalning och vägrade pengar [3] . De började vörda den äldste för ett rättfärdigt liv, de vände sig till honom för råd i olika vardagliga frågor. Under samma period uppstår en legend om hans kungliga ursprung.
De första rapporterna om hans identitet med kejsar Alexander I inkluderar [6] :
Minns en gång i en konversation Krasnoyarsk och dess överordnade och var missnöjd med något, sa den äldste: " ... Så fort jag skäller ett ord i St. Petersburg, kommer hela Krasnoyarsk att rysa av vad som kommer att bli " [2] .
Den resulterande berömmelsen gjorde att den äldre praktiskt taget inte lämnade sin cell, senare lämnade han byn Beloyarskaya och bosatte sig i byn Zertsaly i en fattig bondefamilj. Från en gammal fårstall gjordes han till en cell där han bodde i 10 år. En invånare i byn sa senare att Fyodor Kuzmich varje lördag träffade grupper av fångar som passerade genom byns utkanter och gav dem generösa allmosor . År 1843 , enligt vissa rapporter, arbetade han vid guldgruvorna i Yenisei taiga [5] . Från ord från bönder som kände Fjodor är det känt att han hade stor fysisk styrka: han lyfte en höstack på en höggaffel och kastade den på en stapel [7] .
1849 flyttade den äldre till byn Krasnorechenskoye, där bonden Ivan Latyshev byggde en cell åt honom. Minnen från lokala invånare har bevarats att biskopen av Irkutsk Athanasius (Sokolov) besökte den äldste där , som han talade med på franska [6] . Den äldste träffade också biskop Parthenius av Tomsk (sedan 1863 ärkebiskop av Irkutsk och Nerchinsk). På 1850 -talet besökte författaren Leo Tolstoj den äldres cell i Latyshevs bigård , som tillbringade hela dagen med att prata med Fjodor Kuzmich [5] .
Ett antal forskare rapporterar om omfattande korrespondens utförd av Fyodor Kuzmich. Baron Dmitry Osten-Saken nämns bland hans korrespondenter , på vars gods i Priluki ( Kiev-provinsen ) den äldres brev påstås ha förvarats under lång tid, men sedan försvann de spårlöst [8] . Den rapporterar också om korrespondensen mellan Fjodor Kuzmich och Alexander I:s yngre bror, kejsar Nicholas I , som genomfördes med ett chiffer [9] . Efter att ha fått beskedet om kejsarens död beordrade den äldste att en panikhida skulle serveras , vid vilken han bad länge med tårar [6] .
Under denna period började rykten aktivt cirkulera om att den sibiriske äldste var kejsar Alexander I. I början av 1900-talet förvarade invånarna i byn Zertsaly i sitt kapell evangeliet som påstås lämnat av Fedor , Kiev-Pechersk-ikonen för Guds moder och " ett målat monogram på ett pappersark som visar bokstaven "A", med en krona ovanför och en flygande duva istället för en horisontell stapel i bokstaven " [6] . Samtidigt växer den äldstes popularitet som ägare av mirakelgåvan (berättelserna om hans avslöjande av en flyktig dömd mördare, helandet av en sjuk präst, förutsägelsen om ett lyckligt äktenskap etc. beskrivs ). Hos en utbildad äldre med aristokratiska seder såg invånarna i sibiriska byar en person med ett ädelt förflutet och frågade den äldre om detta. Enligt sina minnen gav han följande undvikande svar:
Jag är nu fri, oberoende, lugn. Förut var jag tvungen att se till att inte väcka avund, sörja över att mina vänner bedrog mig och om mycket annat. Nu har jag inget att förlora, förutom det som alltid kommer att finnas kvar hos mig – förutom min Guds ord och kärlek till Frälsaren och medmänniskor. Du förstår inte vad lycka är i denna andens frihet [6] .
Under vandringsperioden runt Tomsk-provinsen träffade han köpmannen Semyon Feofanovich Khromov , som 1858 övertalade honom att flytta till honom i Tomsk. Fjodor Kuzmich gick med på det och började bo i en förorts köpmannabosättning ( för närvarande byn Khromovka inom Tomsks gränser) eller i själva staden i ett uthus till Khromovs hus på Monastyrskaya Street (moderna Krylovgatan ).
I Tomsk deltog Fjodor regelbundet i gudstjänster i huskyrkan i biskopens hus, och senare i kyrkan i Kazan Icon of the Aller heligaste Theotokos . Vid gudstjänsterna tog den äldste plats vid sidan av, närmare dörren, och till erbjudandet från Tomsk-biskop Porfiry att be i sitt bönerum bredvid altaret, vägrade han [10] . I början av hans liv i Sibirien öste han förebråelser mot honom att han inte närvarade vid nattvarden medan han regelbundet deltog i gudstjänsterna . Det fanns anklagelser om sekterism och andlig prelest . Sedan blev det känt att han hade en biktfader , - ärkeprästen i Krasnoyarsk- kyrkogårdskyrkan Pyotr Popov, från vilken han får de heliga gåvorna [6] . Det är också känt att han gick till bekännelse med den framtida biskopen av Tomsk Partheny (Popov) och Tomsk -hieromonkerna Raphael och Herman. De påstod sig veta vem han var, men vägrade att avslöja hemligheten bakom bekännelsen [11] .
Han firade speciellt minnesdagen av prins Alexander Nevskij , kejsar Alexander I:s himmelske beskyddare. Den här dagen besökte han sina vänner Anna och Marfa, som förberedde en festlig middag, varefter den äldste sa: " Vilka firanden var det där. dag i S:t Petersburg - de sköt från kanoner, de hängde mattor, på kvällen var det belysning i hela staden och allmän glädje fyllde mänskliga hjärtan ... ” [8] De äldres berättelser är också kända om händelserna under det fosterländska kriget av 1812 , om livet i S:t Petersburg, minnen av Arakcheev , Suvorov , Kutuzov .
Den äldre kännetecknades av sin enkelhet i livet: på sommaren bar han en vit skjorta gjord av rustik canvas och bloomers , på vintern bar han en lång mörkblå dräkt eller sibirisk dokha , han bar strumpor och läderskor på fötterna [10] . Sov på en bräda täckt med duk. Han hade ett rykte som en fastande person , gillade inte fet och välsmakande mat, åt främst ströbröd indränkt i vatten, men vägrade inte kött [6] . Den äldste tillbringade mycket tid i bön , efter hans död visade det sig att hans knän var täckta med tjocka förhårdnader från att ha stått på dem under lång tid [12] .
Strax före sin död besökte Fyodor Kuzmich kosacken Semyon Sidorov och återvände sedan till Tomsk, där han bodde en tid, lidande av en viss sjukdom. Före sin död besöktes han för bekännelse av fader Raphael från Alekseevsky-klostret . Det rapporteras att den äldste vid bikten vägrade att ge namnet på sin himmelske beskyddare ( "Detta är Gud vet" ), liksom namnen på hans föräldrar ( "Den heliga kyrkan ber för dem" ) [1] . Känd från köpmannen Khromovs ord (om det faktum att hans åsikt med största sannolikhet är partisk, se avsnittet Legends ), har hans samtal med Fjodor Kuzmich på tröskeln till hans död bevarats:
" Välsigna, fader, att fråga dig om en viktig sak ." " Tala. Gud välsigne dig ”, svarade den äldste. " Det finns ett rykte ," fortsatte Semyon Feofanovich, " att du, far, är ingen mindre än Alexander den välsignade ... Är detta sant? ... " Den äldste, efter att ha hört dessa ord, började döpas och sade: " Underbara är dina verk, Herre ... Det finns inget mysterium som inte skulle uppenbaras " [10] .
Fedor dog den 20 januari 1864 , enligt det metriska rekordet för 80 års ålder [5] . Han begravdes i stängslet till Bogoroditse-Alekseevsky-klostret , ett kors restes på graven av beundrare med inskriptionen: " Kroppen av den store välsignade äldste Theodore Kozmich, som dog den 20 januari 1864, är begravd här ." Den andra dagen efter den äldres död gjordes ett blyertsporträtt av honom på hans dödsbädd (under hans livstid vägrade Fyodor att skriva sitt porträtt) [13] . År 1866, på initiativ av köpmannen Khromov, målades ett pennporträtt av en gammal man, som hade liknande ansiktsdrag som kejsar Alexander I, men som inte matchade ansiktet på den gamle mannen, ritat omedelbart efter hans död. Fotografier togs från honom av Tomsk-fotografen Efimov, som var populära bland stadsborna [3] . Senare beställde Khromov två porträtt av en okänd Tomsk-konstnär: kejsar Alexander I (kopia från ett porträtt av D. Dow ) och Fjodor Kuzmich, som han hängde i den äldres cell [14] . Porträtten placerades senare i ett kapell som byggdes över hans grav. 1924 , efter stängningen av Bogoroditse-Alekseevsky-klostret, gick de in i samlingen av Tomsk Regional Museum of Local Lore [15] .
Efter den äldres död sorterade köpmannen Khromov ut de saker som fanns kvar efter honom. Bland dem ska de ha upptäckt:
Korta chifferanteckningar hittades också, kallade " mysteriet med Fyodor Kuzmich ".
Strax före sin död påpekade Fedor, med orden "Det är min hemlighet" , för Khromov en väska som hängde över en gammal mans säng. Efter den äldres död öppnades påsen och två sedlar hittades i den - smala pappersband skrivna på båda sidor [11] . Utöver dessa anteckningar har ett utdrag ur de heliga skrifterna skrivet av den äldste , daterat den 2 juni 1849, och ett kuvert med inskriptionen " Till den nådiga suveränen Semion Feofanovich Khromov " [5] bevarats .
Innehållet i anteckningarna var ganska vagt och lät dem om så önskas tolkas både som bekräftelse och vederläggning av legenden om den äldres kejserliga ursprung.
- text på framsidan: HAR DU SETT VAD DIN BRIST PÅ ORD LYCKOR OROR
- text på baksidan: MEN ALLTID DEFINITIVT TYST OCH GÄRNA INTE
- Text på framsidan:
| ett | 2 | 3 | fyra | ||
| handla om | i | a | zn | ||
| i | Dk | eo | amvr | EN KRYUT STRUFIAN | |
| Med | h | D | jag |
- text på baksidan:
| I | I | ||
| 1837 | MAR.26 | PÅ | VOL |
| 43 par |
Försök att tyda dessa anteckningar har gjorts upprepade gånger.
De ursprungliga anteckningarna tros ha försvunnit under okända omständigheter 1909 . För närvarande är endast deras fotokopior bevarade, och inte av särskilt god kvalitet, vilket i hög grad komplicerar deras vidare identifiering och dechiffrering [18] .
V. V. Baryatinsky, en forskare av legenden om den gamle mannen i slutet av 1800-talet, erbjöd följande version av att dechiffrera texterna i anteckningarna:
Ivan Petrov, lärare vid teaterskolan i St. Petersburg, efter att ha blivit intresserad av anteckningarna, genom att ordna om bokstäverna, tog han upp nyckeln för att läsa den gamle mannens "hemlighet". Storhertig Nikolai Mikhailovich blev intresserad av denna avkodning och tog med den i sitt arbete om Fjodor Kuzmich [20] :
Se Zeves I.E.V. Nikolai Pavlovich
utan samvete som förvisade Alexander
från honom (vad) Jag lider nu så att min
bror förrädiskt ropar
Ja, min makt
1837 mars. 26:e
Nikolai Mikhailovich skriver att detta är det första framgångsrika försöket att dechiffrera sedeln, men ändå motsvarar denna avkodning, som säger att Alexander förvisades av sin bror Nikolai, inte med legendens allmänna karaktär. Han noterar också att, enligt hans åsikt, " noten är ett fantasifoster hos någon som såg och kände den äldre och, eftersom han var bekant med legenden, ville vilseleda alla dem som kunde reda ut innebörden av denna gåta ."
En av legenderna från Romanovdynastin säger att Fjodor Kuzmich är kejsar Alexander I , vars plötsliga död i Taganrog gav upphov till många rykten bland folket ( Nikolai Schilder citerar i sin biografi om kejsaren 51 åsikter som uppstod inom några veckor efter Alexanders död). Ett av ryktena rapporterade att " suveränen flydde under tak till Kiev och där kommer han att leva i Kristus med sin själ och börja ge råd som den nuvarande suveränen Nikolai Pavlovich behöver för bättre regering " [21] . Senare, på 1830-1840-talet, dök en legend upp att Alexander, plågad av ånger (som medbrottsling i mordet på sin far, kejsar Paul ), iscensatte sin död långt från huvudstaden och började ett vandrande eremitliv under namnet Fyodor Kuzmich [1] . Anhängare av denna version hävdade att istället för kejsaren begravdes en annan person i Peter och Paul-katedralen (ofta kallad kuriren Maskov, i vars familj traditionen bevarades under lång tid att deras förfader begravdes i den kejserliga graven) [ 8] . En av de första som beskrev legenden om den sibiriska eremiten var prins Nikolai Golitsyn , som publicerade den i den ryska tidskriften Starina i november 1880 [22] .
Denna legend ifrågasätts av de bevarade bulletinerna om kungens sjukdomsförlopp och av många andra officiella dokument, brev, memoarer, rapporter om personer som bevittnat hans död. Och ändå består tron på denna legend än i dag. Vissa historiker tenderar att stödja det. Till exempel, korresponderande ledamot av den ryska vetenskapsakademin , chef för Institutet för rysk historia vid den ryska vetenskapsakademin 1993−2010. Andrei Sacharov ger i sin bok "Alexander I" olika argument både "för" och "emot" versionen av kejsarens "reinkarnation" [8] :
| Argument för" | Argument mot" |
|---|---|
| Dagboksanteckningar för personer som är särskilt nära Alexander - kejsarinnan Elizaveta Alekseevna , generaladjutanten Pyotr Volkonsky och livläkaren Yakov Willie om kejsarens vistelse i Taganrog börjar samma dag - 5 november 1825 - och slutar nästan samtidigt - 11 november (vid Volkonsky och Willie) och 19 november (vid Elizaveta Alekseevna); eftersom den 5 november ännu ingen fara för kejsarens hälsa hade hotat, så, enligt Sacharov, " ... måste man betrakta en sådan enhällighet som oförklarlig, eller bara förklara den med önskan att skapa en enhetlig version av förloppet av sjukdomen, som både Alexander och dessa tre av hans nära människor behöver .” | Analys av handstilen till Alexander och äldste Theodore, utförd under ledning av Alexander I:s biograf, storhertig Nikolai Mikhailovich i början av 1900-talet , utesluter möjligheten till deras identitet. Det finns dock en kategorisk slutsats av advokaten A.F. Koni att " kejsarens brev och vandrarens anteckningar skrevs av samma persons hand " [23] . |
| Motsägelser i protokollet för obduktion av kejsarens kropp tillåter inte entydigt att identifiera Alexander I:s kropp med kroppen av en person som blev föremål för detta protokoll. | Fyodor Kuzmich använde i sina samtal och samtal ofta sydryska och småryska ord som "punk", vilket var helt ovanligt för Alexander I, som växte upp i St. Petersburg. |
| På sin dödsbädd var Alexander, enligt hans samtidas memoarer, helt annorlunda än honom själv i livet. | Skillnaden mellan kejsarens livstid och postuma framträdanden kan förklaras av de dåliga förhållandena för balsamering i Taganrog, skakningar längs vägen, och effekten av värmen som var vid den tiden i söder. |
| Frånvaron av kejsarinnan Elizaveta Alekseevna och den närmaste medarbetaren till P. M. Volkonsky vid minnesgudstjänsten och sorgceremonierna i Moskva och St. Petersburg. | På grund av särdragen hos Alexanders karaktär (maktlust, uthållighet, list) är det svårt att anta att kejsaren frivilligt lämnade tronen. |
Som möjliga argument till förmån för versionen av kejsar Alexanders och äldste Theodors identitet anger de också fakta om ett besök 1873 i en gammal mans grav av storhertig Alexei Alexandrovich och 1891 av Tsarevich Nicholas (framtiden) Kejsar Nicholas II ), som ville bygga en cell på platsen en gammal stenkyrka (bygget utfördes inte). Det rapporteras också om mötet med den äldre Alexander II när han var hans arvtagare till tronen [24] . Ett antal forskare noterar att året för den äldres födelse - 1777 , fastställt på grundval av hans död vid en ålder av omkring 87 år, sammanfaller med Alexander I:s födelseår [8] .
En detaljerad undersökning av omständigheterna kring Fyodor Kuzmichs liv utfördes av Alexander I:s biograf, storhertig Nikolai Mikhailovich. Han skickade en tjänsteman för speciella uppdrag N. A. Lashkov till Tomsk-provinsen. Det noteras att befolkningen var ovilliga att svara på tjänstemannens frågor, eftersom chefsåklagaren vid den heliga synoden Konstantin Pobedonostsev under en lång tid fortsatte spridningen av rykten om Fjodor Kuzmich i västra Sibirien [25] . Prinsen sammanfattade informationen han fick i en kort notis. Den innehåller memoarerna från dottern till köpmannen Khromov, som äldste Fjodor bodde hos de senaste åren. Bland dem nämns följande:
En gång på sommaren (vi bodde i Tomsk, och den gamle mannen var i vårt slott, fyra mil från staden), åkte min mor (Khromova) och jag till slottet till Fjodor Kuzmich; det var en underbar solig dag. Efter att ha närmat oss zaimka såg vi Fyodor Kuzmich gå runt fältet på ett militärt sätt med händerna bakåt och marschera. När vi hälsade på honom sa han till oss: " Fru, det var en så vacker solig dag när jag föll efter samhället. Var var och vem var, men han befann sig i din glänta ” [8] .
Men köpmannen Khromov själv sa under ett förhör som genomfördes 1882 av Tomsks provinsregering att han inte visste något om den äldres förflutna. Han rapporterade bara att han " var utrustad med framsynthetens gåva, på grund av vilken folk från fjärran kom till honom för råd, den ortodoxa kyrkans ministrar uppskattade särskilt Fyodor Kuzmich, till exempel när han besöktes av biskop Innocentius , som senare blev Metropolitan of Moscow " [3] . Före sin död vägrade han också att informera författaren Nikolai Naumov med honom om Fedor Kuzmic, som kunde bekräfta eller motbevisa legenden. Men ärkebiskop Veniamin (Blagonravov) , som började sin tjänst i Sibirien under Fedor Kuzmichs liv, skrev att köpmannen Khromov var besatt av tanken att Fedor Kozmich, som levde och dog med honom, var ingen mindre än kejsar Alexander I. Härifrån reste han till St. Petersburg till St. Petersburg ... Han lyssnades till kommissionen för budskapen till det högsta namnet, särskilt han (åtminstone enligt honom) med Pobedonostsev , som och härifrån hela anteckningsboken om Fjodor Kozmichs liv och mirakel, med bevis på hans kungliga värdighet ” [13] . Av denna anledning har forskare en skeptisk inställning till Khromovs berättelser om Fedor Kuzmich [26] [27] .
Det finns opålitliga bevis för att under öppnandet av Alexander I:s grav i Peter och Paul-katedralen , genomförd 1921, fann man att den var tom [28] . Under samma period dök berättelsen om I. I. Balinsky om historien om öppnandet av Alexander I:s grav 1864 , som visade sig vara tom, i den ryska emigreringspressen. I den, påstås i närvaro av kejsar Alexander II och hovminister A. V. Adlerberg , lades kroppen av en långskäggig gammal man [29] .
För att verifiera äktheten av ryktena om Alexander I:s påstådda tomma grav i Peter och Paul-katedralen, lämnade vetenskapsmän in framställningar om att den skulle öppnas: först på 1960-talet. - inför Sovjetunionens regering , och senare - redan inför Ryska federationens regering , men varje gång fick de avslag [30] .
I sina memoarer "Mitt minnes nycker" (2009) skrev Daniil Granin att efter att ha pratat med Mikhail Gerasimov , som drömde om att förtydliga legenden om Fjodor Kuzmich, vände han sig till SUKP :s Leningrads regionala kommitté till propagandasekreteraren Zinaida Kruglova med en begäran om att tillåta öppnandet av graven. Hon riktade denna begäran till SUKP:s centralkommitté , och de vägrade och förklarade: " om Gerasimov bestämmer att kejsarens skalle är skallen på en man som dog inte 1825, utan mycket senare, under dödsåret av den äldre, då kommer kyrkan att göra honom till ett helgon, vad kommer att hända - på förslag från kommunistpartiets centralkommitté? Nej, det är omöjligt ."
År 2015, på forumet "Twice Made in History: Alexander I - Elder Fyodor of Tomsk", som hölls i Tomsk, uppgav grafologer att den heliga vandrarens och den sena kejsarens handstil sammanfaller. Svetlana Semyonova, ordförande för det ryska grafologiska sällskapet, sa: " Grafologi med hög sannolikhet tillåter oss att hävda att detta är en och samma person. Omärkliga karaktärer har inte förändrats med åldern. Till exempel har bokstaven "g" en slinga som ersätter de saknade bokstäverna "o" och "e" bredvid sig " [31] .
Det slutliga svaret på frågan om huruvida äldste Theodore hade något med kejsar Alexander att göra skulle kunna vara en genetisk undersökning, vars möjlighet specialisterna vid det ryska centret för kriminalteknisk expertis inte utesluter [32] . Den ryska ortodoxa kyrkans Tomsk-stift , representerat av ärkebiskop Rostislav , uppgav att de inte skulle invända mot identifieringen av den äldres kvarlevor, men att de inte själva skulle initiera en sådan studie [33] . Nikolay Yankovsky , chef för Institutet för allmän genetik uppkallad efter N. I. Vavilov från den ryska vetenskapsakademin , i ett privat samtal efter rapporten "Om resultaten av genetiska studier om identifiering av resterna av familjen till den ryska kejsaren Nicholas II," sade att frågan om den äldres ursprung har inget vetenskapligt intresse [34] .
Skeptiker tror dock att varken grafologiska eller genetiska undersökningar kan lösa gåtan med den gamle mannen. Endast äkta manuskript kan vara det lämpliga föremålet för grafologisk undersökning, men originalen av Fedor Kuzmichs anteckningar går som du vet förlorade. Dessutom finns det inga bevis för att anteckningarna gjorts av den äldre själv, eftersom det bara är känt att han bar dem med sig, men ingen såg hur han skrev dem. När det gäller den genetiska expertis, enligt den skeptiska synvinkeln, finns det ingen säkerhet som förvärvades i slutet av 1900-talet. på platsen för den gamla mannens tidigare begravningsplats tillhör de mänskliga kvarlevorna Fyodor Kuzmich, dessutom hittades aldrig den begravdas skalle [35] .
Direktören för Ryska federationens statsarkiv Sergey Mironenko noterade [36] :
Låt mig påminna dig: det finns en legend om att Alexander I inte dog i Taganrog den 19 november 1825, utan, som påstås vara trött på regeringens aktiviteter, i hemlighet lämnade tronen och 12 år senare dök upp i Sibirien under namnet äldste Fyodor Kuzmich. Han straffades med piskor för att han inte ville avslöja sitt namn och fann skydd hos Tomsk-handlaren Khromov. Men det här är en legend, om än en vacker sådan: Alexander I dog verkligen i Taganrog.
En legend uppstod, kanske för att plötslig död hittade kejsaren i utkanten av imperiet. Jag kom ihåg hans ord, som om han var trött: trots allt, ungefär ett kvarts sekel på tronen, kommer tiden att komma - och han kommer att gå i pension. Sådana stämningar uppstod hos Alexander i hans ungdom. Även under Catherines liv trodde han att han skulle avsäga sig och leva tyst och fridfullt på Rhens strand. Sedan ändrade han sig: trots allt är hans plikt att "återuppbygga" Ryssland, och först då kommer det att vara möjligt att avstå. Mot slutet av sitt liv pratade han återigen om att lämna. Han hade inga söner, tronen borde ha överlämnats till hans bror Konstantin. Men han vägrade, och hans andra bror, Nicholas, skulle bli kejsare. Alexander var inte alls en oansvarig person och skulle inte ha lämnat utan att lämna arvshandlingar till tronen. Bara naiva människor kan tänka så.
I mitten av 1800-talet dök liknande legender upp i förhållande till hustru till Alexander Kejsarinna Elizabeth Alekseevna , som dog efter sin man 1826 . Hon började identifieras med enstöringen från Syrkov-klostret av Vera Silent , som dök upp för första gången 1834 i närheten av Tikhvin [37] . Framväxten av denna legend bidrog till motstridiga uppgifter om omständigheterna kring kejsarinnans död, oviljan i tystnadens tro för att öppna hennes namn och ursprung, bevis på hennes goda utbildning (kunskaper i främmande språk, bra handstil), liksom som särskilt beskydd, som visade sig vara en enstöring av den kejserliga kammarfyllda grevinnan Anna Orlova Chesmenskaja [38] .
Enligt en annan version [13] [39] var Fjodor Kuzmich i själva verket inte Alexander I, utan Fjodor Aleksandrovich Uvarov , med smeknamnet "Svart" (för motsvarande hårfärg). I sin ungdom var han en duellist och till och med en översittare , under sina mogna år, efter att ha gift sig med systern till decembrist Mikhail Lunin , Ekaterina, steg han till rang som vaktöverste och sedan till en riktig statsråd . Hans rykte undergrävdes av den rättegång han startade om arvet efter Mikhail Lunin (den senare, enligt normerna för dåtidens lagstiftning, berövades under sin livstid alla statens rättigheter genom dom för att ha deltagit i konspirationen av decembristerna ). Den 7 januari 1827 försvinner plötsligt Fjodor Uvarov, som var i S:t Petersburg. Sedan dess har ingen sett Uvarov levande, såväl som död, faktumet om hans död har inte fastställts. Enligt den ryske och sovjetiske historikern Konstantin Kudryashov var det Fjodor Uvarov som dök upp tio år efter hans försvinnande i form av Fjodor Kuzmich [40] .
Det finns en tredje version, framlagd av storhertigen Nikolai Mikhailovich, enligt vilken Fedor Kuzmich var en oäkta son till Paul I från Sophia Stepanovna Ushakova (i hans första äktenskap - Charttorskaya, i det andra - Razumovskaya [41] ) - någon Simeon (Semyon Afanasevich) är stor [8] [42] . Men enligt sjöministeriet dog midskeppsmannen Semyon den store den 13 augusti 1794 i ett skeppsvrak nära Antillerna [11] .
Slutligen antyds det att Fjodor Kuzmich i själva verket var en okänd asket , som med kyrkans välsignelse tog på sig försoningen för kejsarens synder och därigenom gjorde så att säga en dubbel försoning (genom att lösa Alexander, han frilöst själv): denna form av lydnad praktiseras ibland i den ortodoxa traditionen [18] .
Dyrkandet av Fyodor Kuzmich började kort efter hans död. Platsen för hans begravning var särskilt vördad:
Det finns en nyfiken grav på kyrkogården vid Alekseevsky-klostret. Ovanför den står ett enkelt träkors hängt med kransar av naturliga blommor. Gravhögen är också täckt med färska blommor. På korset, målat med oljefärg, finns följande inskription: " Kroppen av den store välsignade äldste Theodore Kuzmich ligger begravd här. Död 1864 20 januari . På den nedre tvärbalken av det åttauddiga korset är bokstäverna skrivna med samma färg: " E.I.V.A.I ", det vill säga Hans kejserliga majestät Alexander I. Korset och inskriptionen placerades av Tomsk-handlaren Khromov, som vördar denna grav . Han och många andra beundrare tar med sig färska blommor till graven [43] .
Feodorovsky-klostret grundades på platsen för den äldres cell vid köpmannen Khromovs gods, under vilken köpmannen tilldelade 60 tunnland mark [44] (senare blev det en del av Tomsk Bogoroditse-Alekseevsky-klostret). Tomsk-arkitekten Vikenty Orzheshko skapade ett projekt för ett kapell över en gammal mans grav. Det godkändes den 11 juni 1903 av guvernören i Tomsk S. A. Vyazemsky och biskop Makariy av Tomsk och Barnaul , som skrev om projektet med sin egen hand: " Det är verkligen tillåtet att bygga ett monument på äldste Theodors grav ." År 1904 slutfördes byggandet av kapellet, med pengar som donerats av åtskilliga beundrare av den äldre, och den 16 augusti invigdes det högtidligt. Under dess konstruktion upptäcktes resterna av Fyodor Kuzmich, som förklarades inkorrupta :
När man undersökte den store äldres grav visade det sig att stenkryptan hade överlevt perfekt. Brädorna som täckte denna krypta visade sig också vara intakta. Men en av dem misslyckades, föll på kistan och bröt locket på den senare. Eftersom det var nödvändigt att reparera skadan och tätt stänga kistan höjdes locket och när vaxljuset tändes sågs skelettet av en man, vars huvud vilade på en kudde. Den här kudden är borta. Huvudet, något lutande åt vänster sida, var mycket tydligt kontur. Håret på huvudet och skägget bevarades intakt: de är vita till färgen, det vill säga grå. Skägget är vågigt - sträckt brett till höger sida. Ben, skoda i skor, var också tydligt skisserade; dessa skor är böjda med tårna och, det verkar, ha förfallit [45] .
I sin bok "The City of Tomsk" citerade A. V. Adrianov en populär legend att enligt en version kom en general skickad av storhertigen till Tomsk, och enligt en annan en hel kommission, som i samförstånd med den lokala gendarmemyndigheter grävde hon upp den äldres grav, tog ut hans kvarlevor och lade dem i en kista som hon tog med sig till Petersburg. VF Orzheshko, som var närvarande vid öppningen av graven under byggandet av kapellet, vittnade om att den äldres grav bevarades [46] .
Publikationer i början av 1920-talet i Tomsk-tidningarna Krasnoye Znamya och Sovetskaya Sibir speglade ryktena som cirkulerade i Tomsk om Fjodor Kuzmich, som hade rest sig ur graven. Det rapporterades att de på natten på kyrkogården i klostret ser gravljus (enligt populär uppfattning är detta bevis på närvaron av en mörk kraft) och en spöklik gestalt i vitt (ansett som spöket av Tomsk-äldste Fyodor Kuzmich) . Den gamle mannens spöke fungerade som en krigisk, men rättvis hämnare av förstörarna av gravar och smutsare av minnet av förfäder. Tidningen Sovetskaya Sibir skrev: " en hel månad på natten gick [en spöklik gammal man] i ett vitt hölje ut till graven och grät "; enligt en annan version sköt polismannen mot spöket, men "hans hand togs bort", och polischefen dog efter det. Det rapporterades också att Komsomol-medlemmen " försökte ta honom i en omkrets, men föll på hans ansikte, och nu kan de inte slita honom från marken ." Som svar på dessa rykten erbjöd tidningen en "lösning" på den mystiska historien, som inte var något annat än en uppsättning "bluff av prästerna": den gamle mannens spöke var faktiskt en levande person som sprang runt på kyrkogården i vita lakan på styltor [47] .
1936 förstördes kapellet och en avloppsbrunn byggdes i dess ställe.
1984 helgonförklarades Fjodor Kuzmich av den rysk-ortodoxa kyrkan som den rättfärdige Theodore av Tomsk som en del av de sibiriska helgonens katedral . Hans reliker hittades den 5 juli 1995 i en avloppsbrunn på platsen för det förstörda kapellet. Under de utgrävningar som genomfördes av Tomsk-seminarister och arkeolog L. A. Chindina upptäcktes en kista utan lock och i den fanns benrester utan skalle [48] . Relikerna i helgedomen placerades i Kazan-kyrkan i Tomsk Bogoroditse-Alekseevsky-klostret . En partikel av relikerna finns i Alexander Nevskijs tempel i Novosibirsk . Familjen till ättlingarna till köpmannen Semyon Khromov håller den äldres personliga tillhörigheter, inklusive hans canvasskjorta [49] . 1997 restaurerades kapellet över den äldres grav.
Minnet av den rättfärdige Theodore av Tomsk firas (enligt den julianska kalendern ): 10 juni (firande i hela kyrkan som en del av katedralen för de sibiriska helgonen), 20 januari och 22 juni (lokala firanden i Tomsks stift). Ett liv [50] , en bön och en akatist [51] sammanställdes för den helige rättfärdige Theodore av Tomsk .
År 2020 tillkännagav myndigheterna i Tomsk sin avsikt att skapa ett stort pilgrimsfärdskomplex i byn Khromovka på den äldres bostad, vars huvudattraktion fortfarande kan vara Peter och Paul-kyrkan i trä som byggdes 1872, överförd från byn Nagorny Ishtan [52] .
|
Bön till den helige rättfärdige Theodore av Tomsk
O rättfärdige fader Theodore! Acceptera denna lovordande sång, förd till dig med kärlek och tro, och böj dig nådigt från himmelska höjder, som en barnälskande far, gå i förbön med tro och kärlek för dem som hedrar syndernas förlåtelse, livets rättelse, slutet på kristen frid och hat från ondskas andar. Och sedan framträda, o fader, som driver bort rädslan för döden från dina trogna tjänare och hedrare av ditt heligaste minne, bekvämt skapande själens separation från kroppen och hårda prövningar, skicka din starka bön till Herren och förbön, nåd , generositet och filantropi av Herren och Gud och vår Jesu Kristi och hans allra heligaste Moder, och din barmhärtiga förbön för oss. Vi hoppas att få all denna förlåtelse och på dagen för den sista domen av rätt ställning att ta emot med alla dem som behagade Gud. Amen. |
Den äldres "mysterium" har upprepade gånger uppmärksammats av inte bara vetenskapsmän och forskare, utan också författare.
Så Leo Tolstoy var mycket intresserad av legenden om kejsarens försvinnande och "reinkarnation" och pratade upprepade gånger om detta ämne med storhertig Nikolai Mikhailovich (den senare presenterade författaren med sin bok "The Legend of the Death of Emperor Alexander I i Sibirien i bilden av äldste Fyodor Kuzmich”). Enligt Tolstoy (som själv var benägen att tro att Alexander I och Theodore var olika människor), " ... även om omöjligheten att kombinera Alexanders och Kuzmichs personlighet har bevisats historiskt, finns legenden kvar i all sin skönhet och sanning ” [53] .
År 1905 började Tolstoj arbetet med berättelsen Postuma anteckningar av den äldre Fjodor Kuzmich, som dock förblev ofullbordad och publicerades första gången 1912 [54] .
Det är möjligt att legenden om Fyodor Kuzmich tvingade författaren att kreativt förstå temat "avgång" och försakelse av världen, vilket tydligt manifesteras i hans senare verk: " Fader Sergius ", " The Living Corpse ", " Notes of en galning ". Det kan inte uteslutas att Tolstojs avgång från Yasnaya Polyana i slutet av sitt liv var förverkligandet av den beteendemodell som visas i dessa verk [55] .
I Dmitry Merezhkovskys roman "Alexander I" (1911-1913) avslöjas inte temat för kejsarens "avgång" (det verkar som om Merezhkovsky knappast trodde på möjligheten av ett sådant resultat för kejsaren, som han anses vara inblandad i parmord ), men i det näst sista kapitlet förekommer Taganrog "blond, flintskallig, blåögd, rundaxlad, lång, modig karl, vad som kommer från pensionerade soldater ... Hans namn var Fyodor Kuzmich" [56] .
David Samoilov , fascinerad av ordet "strufian" som nämns i Feodor Kuzmichs anteckning, skrev 1974 dikten "Strufian (Opålitlig berättelse)", där legenden om kejsarens försvinnande omprövas från en mycket fantastisk position (kejsaren bortfördes av ett UFO ), men samtidigt identifieras inte Fyodor Kuzmich Samoilova - en religiös projektor - med Alexander [57] .
Karaktärerna i Agnia Kuznetsovas berättelse "Dolly" (1985), ungdomar på 1980-talet, diskuterar sinsemellan historien om Fyodor Kuzmich och möjligheten av hans identitet med Alexander I.
I Nathan Eidelmans berättelse "The First Decembrist" (1990), tillägnad VF Raevsky, ges en betydande plats åt mysteriet Fyodor Kuzmich och de antaganden och rykten som är förknippade med det.
1998 gjorde Dmitry och Igor Talankin en långfilm "Den osynliga resenären ", som berättar om de sista dagarna av livet för kejsar Alexander I och hans fru Elizabeth, som de tillbringade tillsammans i Taganrog 1825.
Om fantastiska gissningar och försumliga legender kunde grundas på positiva data och överföras till verklig mark, så skulle den på detta sätt etablerade verkligheten lämna efter sig de mest vågade poetiska fiktionerna; i alla fall skulle ett sådant liv kunna tjäna som en duk för ett oefterhärmligt drama med en häpnadsväckande epilog, vars huvudmotiv skulle vara förlossningen. I denna nya bild, skapad av folkkonst, kejsar Alexander Pavlovich, skulle denna "sfinx, inte uppradad till graven", utan tvekan ha framställt sig själv som det mest tragiska ansiktet i rysk historia, och hans taggiga livsväg skulle ha krönts med en aldrig tidigare skådad apoteos efter detta, överskuggad av helighetens strålar. [58]
Nikolai Schilder, 1898Information om Fjodor Kuzmich (exklusive dokument relaterade till arrestering och exil) är mest känd från samtida memoarer, särskilt köpmannen Semyon Khromov, med vilken den äldre levde sina sista år. Baserat på dessa många berättelser skrev forskarna ett antal verk tillägnade Fyodor Kuzmichs mysterium. Olika hypoteser om vem den sibiriska äldsten var lades fram i deras verk av storhertig Nikolai Mikhailovich , K. V. Kudryashov , V. V. Baryatinsky , N. N. Knoring och andra. Populariteten av legenden om identiteten av Fyodor Kuzmich och kejsar Alexander I var så stor att N.K. Schilder avslutade sin fyra-volymsbiografi om kejsaren med en berättelse om en gammal man. En stor samling memoarer från samtida om Fjodor Kuzmich publicerades 1909 av G. Vasilich ( GV Balitsky ) [59] .
Den största studien utfördes av storhertig Nikolai Mikhailovich, kejsar Alexander I:s biograf. Han skickade en tjänsteman till Sibirien för att intervjua lokala invånare som kände den äldre, analyserade kejsarens och Fjodor Kuzmichs handstil och angav sedan informationen han hade samlat i verket " Legend " publicerat 1907. . Till en början trodde prinsen att alla berättelser om den äldres gåta inte var mer än en legend, men senare, enligt storhertig Dmitrij Pavlovich , ändrade han sig och kom till slutsatsen att kejsaren och den äldre var identiska [ 60] . 1916 bad han kejsar Nicholas II om tillåtelse att publicera sin nya forskning, men han vägrades [28] . Samtidigt, enligt prins Dmitrij, förnekade Nicholas II inte verkligheten av den existerande legenden [61] .
Anhängare av den legendariska identifieringen av Fjodor Kuzmich och kejsaren var K. V. Kudryashov och N. N. Knoring i sina verk. De erbjöd en alternativ version av den äldres berättelse, där han blev Fjodor Uvarov (se avsnittet " Andra versioner ").
Intresset för Fjodor Kuzmichs personlighet förnyades i den ryska emigrantpressen. Författarna började återigen stödja legenden om avgången från kejsar Alexander I:s värld och hans framträdande i Sibirien i form av en gammal man. De största verken under denna period inkluderar studien av P. N. Krupensky "Kejsarens hemlighet (Alexander I och Fedor Kuzmich) " (Berlin, 1927). Sovjetisk historieskrivning studerade inte Fjodor Kuzmichs historia; i verk om kejsar Alexander I angavs kortfattat omständigheterna kring hans död och efterföljande folklegender, och som regel åtföljdes de av referenser till verk från tidigare år, vilket förnekade närvaron av någon legend. Nya verk om detta ämne dök upp efter 1990 (V. M. Faibisovich, A. N. Sakharov). De presenterar dock inga nya hypoteser, utan överväger versioner och argument som dök upp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Direktör för Institutet för rysk historia vid den ryska vetenskapsakademin A. N. Sacharov , som avslutar sitt arbete om Alexander I med en analys av bevis på hans möjliga identitet med den sibiriska äldste, skriver : om än kontroversiell, en ny observation ."
För närvarande pågår vetenskaplig forskning relaterad till Fyodor Kuzmichs personlighet och legenderna om honom. Så 2008, i Krasnoyarsk , försvarades en avhandling om ämnet " Tsarens äldstes handling i den ryska litterära traditionen: baserad på korpusen av texter om den rättfärdige Fjodor Kuzmich " [62] . Tre år senare publicerades monografin "Griboedov and the Crimea" i Simferopol , på vars sidor det visas hur "mysteriet Fjodor Kuzmich" kan tillämpas för att lösa diskutabla problem med litteraturkritik [63] .