Taimyr pidgin

Taimyr pidgin , eller dialekt  - en ryskbaserad pidgin som var utbredd på Taimyrhalvön . Uppstod under XVIII-XIX århundradena. baserad på ryskt ordförråd och användes som ett medel för interetnisk kommunikation bland samojediska ( Nganasans , Enets ), turkiska ( Dolgans ) och Tungus-Manchurian ( Evenks ) folken [1] . För närvarande är det bara ett fåtal Nganasaner i hög ålder som talar dialekten.

Historik

Enligt den ryske lingvisten E. Khelimsky, som studerade dialekt, uppstod den på 1700-1800-talen. som ett resultat av kontakt mellan ryska bosättare i södra Taimyr med lokala etniska grupper, som ett resultat av vilket nybyggarna gradvis upplöstes bland de lokala yakuterna och evenkarna och blev en av beståndsdelarna i det nya Dolgan-folket. Det framväxande språket (eller dess föregångare) skulle i de första stadierna av dessa kontakter kunna underlätta kommunikationen mellan ryssar och lokala etniska grupper [1] .

A. Urmanchieva i början av sitt arbete "Speaking: a example of a structureally mixed language" drar slutsatsen att lexiskt sett är en dialekt ett språk vars lexikaliska grund är det ryska språket, medan den grammatiska strukturen är föremål för de lokala språkens [1] . Denna omständighet gör dialekten annorlunda än andra pidgins, där grammatiken i regel inte är lånad utan förenklad.

Både ryssar (transtundrabönder) och representanter för de etniska grupperna i Taimyr deltog i bildandet av dialekten - samojeder (Enets, Nganasans), turkar (dolganer) och Tungus-Manchus (Evenks). Enligt A. Urmanchieva, bland de nordliga samojederna, tog eneterna den mest aktiva delen i bildandet av dialekten.

Enligt D. Stern uppstod dialekten som ett resultat av att flera varianter av det ryska språket fanns i dåvarande Taimyr [2] . Å ena sidan talade pidginiserade former av det ryska språket, å andra sidan transtundraböndernas ryska språk. Särskilt denna åsikt bekräftar vissa fenomen i ordspråk. Enligt Urmanchieva kunde dialekten ha uppstått som ett resultat av blandäktenskap mellan dolganer (mest troligt döpta infödda) och ryssar, medan dolganerna redan vid den tiden ägde en viss pidginiserad form av det ryska språket, som genomgick blandning med standarden. Ryska språket - detta är precis resultatet, som Urmanchieva noterade, det är ett talesätt [1] .

Forskning

Den första studien av dialekten, såväl som dess faktiska upptäckt, gjordes av J. Helimsky [3] [4] . Bland andra dialektforskare finns D. Stern och A. Urmanchieva. Förekomsten av en dialekt bland Norilsk Dolgans nämndes av E. Ubratova [5] .

Språkliga drag

Ordförråd

Som E. Helimsky noterar i sina studier är ordförrådet för dialekten nästan helt lånat från det ryska språket [6] .

Grammatik

Strukturellt är dialektens grammatik långt ifrån rysk och återspeglar den Ural - Altaiska morfosyntaktiska typen, förvandlad mot större analytism. Samtidigt är grammatiska morfem , liksom ordförråd, av ryskt ursprung [6] .

I verbet noteras bevarandet av tid, person och tal. Substantivt, adjektivet och pronomenet förlorade sin distinktion mellan kön och kasus, och byggde också om talet, vilket ger E. Khvastovskaya anledning att betrakta dialekten som ett språk som inte är ett pidgin [3] . Enligt Khelimsky särskiljer dialekten två tal och tre kön i form av dåtid av indikativ och villkorlig stämning (i singular), två tal och tre personer i nutid och framtida tid av indikativ, men tillämpningen av dessa former är kaotiska [6] .

En speciell användning av orden "plats", "mått" markeras. Gusev tror att "mäta" är ett spårningspapper från Dolgan "haga" och "hagyna", med hänsyn till förenklingen av morfologin , som är karakteristisk för pidginen [4] . "Plats", enligt Urmanchieva, motsvarar fyra lokativa fall av nordsamojedisk språk (lativ, lokativ, obtive, prolativ) och den nya Nganasan altiv [1] .

Exempel

Nedan finns några exempel på ordspråk som ger en allmän uppfattning om det och återspeglar de ovan nämnda gemensamma dragen. Inom parentes för jämförelse står översättningen till ryska.

Anteckningar

  1. ↑ 1 2 3 4 5 6 A. Yu. Urmanchieva. / A. Mustajoki, E. Protassova, N. Vakhtin. - Slavica Helsingiensia 40. - Helsingfors: Instrumentarium för lingvistik. Sociolingvistiska tillvägagångssätt för icke-standardryska, 2010.
  2. ↑ Stern, D. 13 // . - 3. - International Journal of Bilingualism, 2009. - 1-18 sid.
  3. ↑ 1 2 E. V. Perekhvalskaya. [1] . — Språktypologi och grammatiklära. Handlingar från den internationella konferensen tillägnad 100-årsdagen av SD Katsnelsons födelse. - St. Petersburg, 2007. - S. 162-165. Arkiverad 10 oktober 2019 på Wayback Machine
  4. ↑ 1 2 3 4 V. Yu Gusev. . — Bulletin of TSPU, 2012.
  5. ↑ Ubryatova E. I. . - Novosibirsk: Nauka, 1985.
  6. ↑ 1 2 3 Helimsky, E. A. / Helimsky, E. A. - Comparative studies, Ural studies. Föreläsningar och artiklar. - Moskva: Språk i rysk kultur, 2000. - S. 378-395.
  7. ↑ V. M. Pankin, A. V. Filippov. . — Moskva: Nauka, 2011.

Litteratur