Konstantinopel

Konstantinopel ( forntida grekiska κωνσταντινούπολις - Konstantinoupolis  eller andra grekiska ἡ πόλις  - "-polis  stad " ; ottoman . _ officiell - Nya Rom [1] [2] ) i huvudstaden i det romerska imperiet (330-395), det östromerska (bysantinska) imperiet (395-1204 och 1261-1453), det latinska imperiet  (1204-1261) och Osmanska riket (1453-1922).

Bysantinska Konstantinopel, beläget på en strategisk udde mellan Gyllene hornet och Marmarasjön , på gränsen till Europa och Asien , var huvudstaden i det kristna imperiet - efterträdaren till antikens Rom och antikens Grekland . Under medeltiden var Konstantinopel den största och rikaste staden i Europa.

Bland namnen på staden kan nämnas Bysans ( grek . Βυζάντιον , lat.  Bysans ), Nya Rom ( grek . Νέα Ῥώμη , lat.  Nova Roma ) (ingår i titeln patriarken ), Konstantinopels översättning, Konstantinopel (konstantinopels översättning; namnet "Royal City" - Βασιλεύουσα Πόλις  - Vasilevus Polis, staden Vasilevsa ) och Istanbul. Namnet "Konstantinopel" finns bevarat på modern grekiska, "Tsargrad" - på sydslaviska. Under 900-1100-talen användes även det storslagna namnet "Byzantida" ( grekiska: Βυζαντίς ) [3] . Staden döptes officiellt om till Istanbul 1930 som en del av Atatürks reformer .

Historik

Konstantin den store (306-337)

År 324 , efter segrar i inbördes krig, vecklar kejsaren av det romerska imperiet Konstantin den store ut den största konstruktionen i staden Bysans som funnits sedan 700-talet f.Kr. som en grekisk koloni - hippodromen byggdes om , nya palats byggdes, enorma apostlarnas kyrka uppfördes, fästningsmurar byggdes , från alla konstverk fördes till staden från imperiets ändar. Som ett resultat av storskaligt byggande ökar staden flera gånger, och befolkningstillväxten ökar avsevärt på grund av migration från europeiska och asiatiska provinser.

Många forskare tror att den 11 maj 330 överförde Konstantin officiellt huvudstaden i det romerska imperiet till en stad vid Bosporen och kallade den Nya Rom , Konstantinopel [4] [5] [6] . Men som V. V. Serov visade utvecklades huvudstadsstatusen gradvis och gick genom flera stadier - från staden Konstantin till huvudstaden i det tidiga Bysans [7] .

Därefter växte och utvecklades staden så snabbt att redan ett halvt sekel senare, under kejsar Theodosius regeringstid , byggdes nya stadsmurar . Dessa stadsmurar, som har överlevt till denna dag, har redan omfattat sju kullar - samma antal som i Rom .

Divided Empire (395–527)

Efter Theodosius död 395 delas det romerska riket slutligen i det västromerska riket och det östra romerska riket . Efter det västromerska rikets död (476) kallas det östra riket traditionellt för den västerländska termen Bysantinska riket eller helt enkelt Bysans, även om det aldrig hade något självnamn, och fram till slutet av Bysans existens kallades riket. romerska (det vill säga romerska), och dess invånare - romare (romare).

Staden Justinianus (527–565)

Under kejsar Justinianus regeringstid 527 - 565 börjar "guldåldern" för Konstantinopel. Fem år senare, 532, bröt det största Nika-upproret ut i staden  - staden förstördes avsevärt, Hagia Sofia brann ner.

Efter det brutala undertryckandet av upproret bygger Justinian upp huvudstaden igen och lockar till sig de bästa arkitekterna från sin tid. Nya byggnader, tempel och palats byggs, de centrala gatorna i den nya staden är dekorerade med pelargångar. En speciell plats upptas av byggandet av Hagia Sofia , som blev det största templet i den kristna världen och förblev så i mer än tusen år - fram till byggandet av Peterskyrkan i Rom .

"Guldåldern" var inte molnfri: 544 krävde Pesten Justinianus livet på 40 % av stadens befolkning.

Staden växer snabbt och blir först dåtidens affärscentrum och snart den största staden i världen . Det började till och med kallas bara City . Under dess storhetstid var stadens yta 30 tusen hektar, och befolkningen - hundratusentals människor, vilket är ungefär tio gånger den typiska storleken på de största städerna i Europa [8] .

De första omnämnandena av den turkiska toponymen İstanbul ( [isˈtanbul]  - istanbul, lokalt uttal ɯsˈtambul  - ystambul) förekommer på arabiska , och sedan turkiska källor från 1000-talet och kommer från ( grekiska εἰς τὴν ιό till staden" eller "mot staden" är ett indirekt grekiskt namn för Konstantinopel.

Belägringar och nedgång

Under perioden 666 till 950 utsattes staden för upprepade belägringar av araberna, bulgarerna och russarna.

Under kejsar Leo Isauriers regeringstid 717-741 börjar en period av ikonoklasm , som kommer att pågå fram till mitten av 800-talet , många fresker och mosaiker på religiösa teman förstörs.

Storhetstid under makedonierna och Komnenos

Den näst största blomningen av Bysans, och med det Konstantinopel, börjar på 900-talet när den makedonska dynastin kommer till makten ( 856 - 1056 ). Sedan, samtidigt med stora militära segrar över huvudfienderna - bulgarerna ( Vasily II bar till och med smeknamnet Bulgar Slayer) och araberna , blomstrar den grekisktalande kulturen: vetenskap ( Konstantinopels högre skola reformeras  - ett slags första europeiskt universitet , grundad av Theodosius II 425 ), målning (främst fresker och ikoner ), litteratur (främst hagiografi och annaler). Missionsverksamheten intensifieras, främst bland slaverna, vilket exemplifieras av Cyrillos och Methodius aktiviteter .

Som ett resultat av meningsskiljaktigheter mellan påven och patriarken av Konstantinopel 1054 delades  den kristna kyrkan och Konstantinopel blev ett ortodoxt centrum.

Eftersom imperiet inte längre var så stort som på Justinianus eller Heraclius tid, hade det inga andra städer jämförbara med Konstantinopel. Vid denna tid spelade Konstantinopel en grundläggande roll på alla områden av livet i Bysans. Sedan 1071 , när invasionen av Seljukturkarna började , föll imperiet, och med det staden, återigen i mörker.

Under Komnenos -dynastins regeringstid ( 1081 - 1185 ) upplever Konstantinopel sin sista storhetstid - dock inte samma som under Justinianus och den makedonska dynastin. Stadens centrum förskjuts västerut mot stadsmuren, in i de nuvarande stadsdelarna Fatih och Zeyrek . Nya kyrkor och ett nytt kejserligt palats ( Blachernae Palace ) byggs.

På 1000- och 1100-talen tar genueserna och venetianerna över den kommersiella hegemonin och slår sig ner i Galata .

Höst

Den 13 april 1204 intogs Konstantinopel av riddarna från det fjärde korståget , som bränner det och nästan fullständigt förstör det. Staden blir huvudstad i korsfararnas latinska imperium , där den ekonomiska dominansen övergick till venetianerna. I Konstantinopel gjordes en slags uppdelning av kyrkor mellan katolska och ortodoxa kyrkor. Av de 300 stadskyrkorna hölls cirka 250 av de ortodoxa, 7 övergick till venetianerna, cirka 30 till fransmännen och 2 tempel blev kejserliga. Det fanns också kyrkor som delades av både ortodoxa och katoliker. Dess härskares ekonomiska problem påverkade det latinska imperiets huvudstad. Stadsbyggnaden stannade i staden, dess murar reparerades endast delvis. Processen att återuppbygga tempel eller uppföra dem på platsen för de tidigare ägde rum i staden, men detta hände inte ofta. Samtidigt bevarades konsten att bokminiatyrer i staden. Trubadurernas kreativitet övergick till Konstantinopel [10] . I juli 1261 återerövrar bysantinerna, med stöd av genueserna, staden och makten övergår igen till den bysantinska Palaiologos -dynastin .

Fram till mitten av XIV-talet förblev Konstantinopel ett stort handelscentrum, sedan föll det gradvis i förfall, nyckelpositioner i staden erövrades av venetianerna och genueserna . Sedan slutet av XIV-talet har de osmanska turkarna upprepade gånger försökt ta Konstantinopel. Efter byggandet av fästningen Rumel av Sultan Mehmed Erövraren 1452 avgjordes stadens öde, och den 29 maj 1453, efter en lång belägring, föll staden .

Konstantinopel blev huvudstad i en ny stat - Osmanska riket .

Tsargrad

Konstantinopel är det slaviska namnet för staden eller landet Konstantinopel, huvudstaden i det östromerska (bysantinska) imperiet och det moderna Istanbul i Turkiet . Det presenteras på flera sätt beroende på språket, till exempel gammalkyrkoslaviska : Tsѣsargrad; kyrkoslaviska ; Tsargrad, ryska : Rus. Tsargrad ; Sydslaviska språk: Carigrad eller Tsarigrad, beroende på deras alfabet; slovakiska Carihrad ; tjeckiska Carrihrad ; putsa Carogrod ; ukrainska Tsargorod ; även Czargrad och Tzargrad ; se Tsar .

Tsargrad  är en gammalslavisk översättning av grekiskan Βασιλὶς Πόλις. Genom att kombinera de slaviska orden tsar "kejsare" och grad "stad", betydde det "kejsarens stad". Den gamla ryska formen påverkade det fornnordiska namnet Konstantinopel Miklagard (Mikligarðr), som är ett spårpapper av andra ryska. Tsargrad .

Bulgarerna tillämpade också ordet på Veliko Tarnovo ( Tsarevgradskiy Tyrnov , "kejsarstaden Tarnov"), en av de bulgariska kungarnas huvudstäder, men efter att Balkan kom under ottomanskt styre användes det bulgariska ordet uteslutande som ett annat namn för Konstantinopel [11] [ 12] [13] .

Ordet "Tsargrad" är nu en ålderdomlig term på ryska . Det används dock fortfarande på bulgariska , särskilt i historiska sammanhang. Huvudtransportartären i Sofia, Bulgariens huvudstad, bär namnet Tsarigradsko shose ( "Tsargradskoe shosse" ); vägen börjar som King Liberator Boulevard och fortsätter till huvudvägen som leder sydost till Istanbul. Namnet Tsargrad finns också bevarat i sådana grupper av ord som Tsarigradsko grozde ("Kunglig druva", vilket betyder " krusbär "), rätten till Tsarigradsky kyuftenets ("liten Tsarigrad kyufta") eller uttalanden som "Du kan till och med ta dig till Tsarigrad med frågar.” På slovenska används detta namn fortfarande och föredras ofta framför det officiella [14] . Människor förstår och använder ibland namnet Carigrad i Bosnien , Kroatien , Montenegro och Serbien .

Kartor

På peutinger-resekartan (tabula) från Atlasen publicerad av Jan Jansonius i Amsterdam under första hälften av 1600-talet på blad 199-206 (en kopia av vägkartan för det romerska imperiet under 1-500-talen), Konstantinopel visas som en personifierad gestalt sittande på en tron ​​i kungliga dräkter och med maktbeteckningar (identifieringen av städer med en antropomorf figur var kännetecknande för antikens era), krönt med en hjälm med en plym av påfågelliknande fjädrar [15 ] . På andra kopior av Peutingers kartor är figurens huvud krönt med en fjäderbeklädd triumfhjälm i tufa med militära tillbehör. På kartan över kopistmunken från Reichenau-klostret visas figuren Constantine -Constantinopolis ( lat.  Constantinopolis ) med ikoniska insignier av imperialistisk makt. Den romersk-bysantinska kontinuiteten visas i form av en sköld, som har samma form som Roms och figurens påklädning i en toga av lila kejserlig färg, samma som den hos lat.  Rom . På kartan pekar den högra sidan av personifieringen av Konstantinopel på en triumfkolonn med en figur (kanske är detta Arcadius kolumn , byggd 402-403 eller "pelaren" på Oxens forum med en staty av Theodosius den Great ), som rymmer en klot och ett spjutspjut [ 16] .

Arkitektur

Stadsrummet i Konstantinopel ("städernas drottning") tänktes som en återspegling av det himmelska Jerusalem på jorden. Detta heliga utrymme studeras av hierotopi  - en vetenskap i skärningspunkten mellan historia , teologi , konsthistoria och andra discipliner. Konturerna av det nya Roms stadsplaneringsprogram kan fortfarande ses i staden, till exempel marmorpelare (och deras fragment) med en dekoration som påminner om ett "påfågelöga" i det tidigare Theodosius Forum (nuvarande Bayezid-torget) ; på sidan av Mesa ( lat.  Via Triumphalis , nu Divanyolu); på innergården till Istanbuls arkeologiska museum (från Taurus Forum); i en underjordisk cistern från 600-talet. "Yeri Erebatan skjul" som bågstöd. Gråaktig marmor bröts och bearbetades i stenbrotten på ön Marmara i Propontis [19] . Kolumnerna av snövit marmor i cisternen kommer från resterna av templet "Hera Acre" och ser inte ut som någon klassisk ordning : deras design imiterar Heras fågels fjäder och avsmalnar kraftigt uppåt.

Stadens tre huvudsakliga forum: Konstantin , Augustion och Theodosius (en kopia av Trajanus forum i Rom) i antiken var markerade med symbolerna för Hera ,  antikens himmelska drottning. I det första forumet fanns en enorm bronsstaty av Hera, möjligen verk av den berömda skulptören Lysippus (fram till 1204), i Theodosius forum byggdes "stjärnportar" - en triumfbåge med tre spann och 16 pelare, dekorerad med " Argus ögon " [20] .

Mellan Hagia Sofia och det stora palatset, på en jättepelare i den västra delen av Augusteon-forumet, installerades en ryttarstaty av kejsar Justinianus 543 (1492, 40 år efter Konstantinopels fall, kollapsade monumentet på grund av en åskväder) [21] . En modern rekonstruktion av statyn har skapats [22] .

Under julikalenderna gick kejsaren till templet i Peacock-distriktet i det nordvästra hörnet av staden (det bysantinska distriktet Blachernae, medeltida Balat). Det första omnämnandet av Jungfru Balinus tempel (Peacock, lat.  Theotokos Baigle ) är 1583. Kyrkan har överlevt till denna dag vid Mahkeme Alti Cad. nr 38 [23] .

I det konstantinopolitiska klostret Chora (Kakhiriye-Jami) har mosaikverk från Theotokos-cykeln, gjorda 1316-1321, bevarats [23] .

I legenden till gravyren "The main Sultan's City of Constantinople, located in Thrace " och i tecknen från "Cosmography" Sebastian Munster (tryckt i Basel omkring 1570), berättar den om sevärdheterna i Nya Rom [ 24] :

Här är de forntida monumenten i staden Konstantinopel, av vilka många nu ligger i ruiner, som kan ses på den här bilden: vi noterar de byggnader som fortfarande är bevarade, i synnerhet Hagia Sofias centralkyrka, kejsarpalatset Constantine och dessutom ytterligare ett runt Palace; sålunda uppförde denne kejsaren [Konstantin] också ett annat [palats] nära Hagia Sofias tempel, som var av stor storlek, men nu är det förstört.

Några sevärdheter i huvudstaden Konstantinopel.

A Här i kolonnens slingor, vars stenar är skickligt sammanlänkade, och dess höjd är 24 sazhens [25] B Det finns också en kolumn där, som kallas "Historiska kolumnen": och den kallas så eftersom historiska krönikor skapades inuti kolumnen [26] C Här är området där patriarken av Konstantinopels residens ligger, varifrån du kan fortsätta till den närliggande Balat-regionen; och allt detta kan ses [på detta plan] D Evangelisten St Lukas kyrka E St Peterskyrkan FJÄDER . I Konstantinopel finns det, som redan nämnts, ett (distrikt) av Pera, eller (som turkarna säger) "Galata", det finns också en Wide Bay som rinner ut i havet, det finns en turkisk, såväl som en judisk kyrkogård , och utanför staden finns överallt andra kyrkogårdar, och allt detta kan ses från de avbildade (grav)stenarna (på planen) F Här är regionen i det högra hörnet där havet ansluter till viken , där turkarna tilldelade Weissenburg (ort) till grekerna , och det finns också för närvarande ett gjuteri (kanoner).

Mynt

Måleri och mosaik

Anteckningar

  1. ↑ 1 2 Georgacas, Demetrius John. The Names of Constantinople  //  Transactions and Proceedings of the American Philological Association : journal. - Johns Hopkins University Press, 1947. - Vol. 78 . - s. 347-367 . - doi : 10.2307/283503 .
  2. ↑ Constantinople // Encyclopedic Dictionary of Brockhaus and Efron  : i 86 volymer (82 volymer och ytterligare 4). - St Petersburg. 1890-1907.
  3. ↑ Forntida stater i Östeuropa. — M .: Nauka, 2003. — S. 136.
  4. ↑ Levchenko M. V. Bysans historia. - M.-L.: OGIZ, 1940. - S. 9.
  5. ↑ Dil S. Det bysantinska rikets historia. - M .: Gosinoizdat, 1948. - S. 19.
  6. ↑ Kurbatov G. L. Bysans historia. - m.: Högre skola, 1984. - S. 7.
  7. ↑ Serov V.V. Om problemet med bildandet av huvudstadsstatusen i Konstantinopel // Bysantine Times . — M.: Nauka, 2006. — T. 65 (90). - S. 37-59.
  8. ↑ Frankopan, 2018 , sid. 53.
  9. ↑ Atlas of Orthodox icons, 2013 , sid. 477.
  10. ↑ S. P. Karpov Latin Empire Arkivkopia daterad 9 maj 2021 på Wayback Machine // Orthodox Encyclopedia redigerad av Patriarch Kirill of Moscow and All Russia, vol. 40, s. 148-153.
  11. ↑ Sofroniy Vrachansky. Liv och lidande på Sofroniys synder. Sofia 1987. S. 55 (Förklarande fotnot till Sofroniy Vrachanskys självbiografi )
  12. ↑ Gerov hittat. 1895-1904. Riverman på det bulgariska språket. (post för tsar i Dictionary of the Bulgarian Language av Nayden Gerov )
  13. ↑ Simeonova, Margarita. Riverman på en jezik på Vasil Levski. Sofia, IK "BAN", 2004 (post för kungen i Dictionary of the Language of Margarita Simeonova Vasil Levsky )
  14. ↑ Seznam tujih imen v slovenskem jeziku. Geodetska uprava Republike Slovenije. Ljubljana 2001. sid. arton.
  15. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. trettio.
  16. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 32.
  17. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 32-33.
  18. ↑ Liber insularum Archipelagi , Bibliothèque nationale de France , Paris.
  19. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 8-9.
  20. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 76-79.
  21. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 45.
  22. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 49.
  23. ↑ 1 2 Fomenko I.K., 2016 , sid. 47.
  24. ↑ Fomenko I.K., 2016 , sid. 82.
  25. ↑ Kejsar Konstantin den stores kolumn restes i centrum av Konstantins forum 328.
  26. ↑ Kejsar Arcadius kolumn restes 403.

Litteratur

På ryska På andra språk

Länkar

  Gå till Wikidata-objektet  Ordböcker och uppslagsverk
 Urbonymer för Konstantinopel
 Palats i Konstantinopel
 Kyrkor och kloster i Konstantinopel
 Offentliga byggnader i Konstantinopel
 Kolumner och obelisker i Konstantinopel

Kolumner : Gotiska • Konstantin • Serpentin • Theodosius • Arcadia • Eudoxia • Leo I • Marcian • Justinian
Obelisker : Konstantin • Theodosius

 Distrikten i Konstantinopel
 Gardariki
Volkhov - Volga handelsväg
Handelsvägen Dvina - Dnepr
Andra ställen